Citat:
Ursprungligen postat av
Venicones
Britannien var ganska lätt att erövra, men kostsamt att hålla. Lite på samma sätt var det när England en gång för alla gjorde slag i saken och erövrade Irland på 1500-talet, dessförinnan hade engelsmän, främst normander, erövrat smärre områden på ön sedan 1100-talet. För irländarna blev småskaligt krig mot de engelska "ockupanterna" mer eller mindre en livsstil, som pågick ända fram till självständigheten 1921. IRA sjunger än idag om hur de krigat mot England i 800 år, och ska fortsätta med det i 800 år till.
Befolkningen i det romerska Britannien och Irland hade mycket gemensamt. Rom fick ju hålla tre legioner permanent stationerade i Britannien efter erövrandet. Så stora truppkoncentrationer äger inte rum i fredliga regioner. På den mycket större Iberiska halvön fanns till exempel bara en legion, i dagens Léon.
Sedan är det inte helt riktigt att erövringen av Britannien bara var ett PR-jippo. Det fanns gott om rika gruvor som gav romarna ett välbehövligt tillskott av metaller till sin krigsmakt på ön. Då var Germanien, som Augustus gjorde ett seriöst försök att erövra, mycket fattigare. Det enda som fanns där var hudar, bärnsten, småväxt (jämfört med Medelhavsländernas) boskap, skogar, träsk och blonda jättar till germaner för vilka kriget tycks ha varit närmast ett beroende, eller ett normaltillstånd. Av förklarliga skäl gjordes heller inga försök att erövra Germanien efter Germanicus hämndexpeditioner i kölvattnet av Clades Variana (slaget i Teutoburgerskogen), medan Britannien underkuvades.
Norden hade ju trots allt en hel del som romarna var storkonsumenter av, och som deras överklass hett eftertraktade.
Som bla - som du skriver - bärnstenar i överflöd, och de hade även de allra finaste pälsar som kunde köpas för pengar, och då särskilt Svarträv, men även vita vinterpälsar framförallt av Lo och Hermelin.
Elfenben var en annan av nordbornas varor, från Valross och Narval, och jag antar att Isbjörnspäls betingade ett skyhögt pris.
Det fanns mycket torkad fisk också, och det är ju mat som kan mätta en stor armé, så det är inte försumbart direkt.
Men det var väl huvudsakligen lyxvarorna som man ville ha.
Norden låg emellertid förlängt bort, och för att komma dit måste de ju allra först ta sig genom Germanernas stora och dystra skogar.
Att kunna ta Pikternas Skottland hade ju underlättat ett sådant företag, men inte heller det gick ju deras väg.
I vilket fall som helst så låg ju handelsvägarna mellan nord och syd ändå öppna under hela Romarrikets långa tid, så det fanns ju inget akut behov av att gå till attack precis.
För romarna även känt som det flytande guldet.
