Jag blev rätt rejält misshandlad av några ordningsvakter vid Medborgarplatsen tidigare i år. Det var en måndag, och bör ha varit 17/5 (nej, jag var inte där för att fira Norges nationaldag). Vid 10:15-tiden (ja, på morgonen).
Det hela började med att jag bara pratade lite med dom (fyra stycken tror jag). En av dom var rätt otrevlig efter ett tag. Han la sen armarna i kors. Då gjorde jag också det. Det var tydligen väldigt provocerande: jag blev tillsagd att jag inte fick vara på Medborgarplatsen då.
Visst. Jag gick därifrån. Uppför trappen mot moskén. På väg bort ställde jag en relevant fråga: "Hur långt bort måste jag gå?". Då började dom springa efter mig. Instinktivt tror jag att jag rappade på lite då. Då kom en av dom och tryckte upp mig mot ett staket och började visitera mig. Mycket oklart varför. Jag höll upp armarna och han försökte verkligen medvetet skada min vänsterarm. Sen skulle han köra den här bryta-armen-bakåt-grejen. Då höll jag (instinktivt, det här var inte ett dugg behagligt) emot och han fick inte ner min arm fast han tog i med båda armarna. Sen sa han "motstånd!". Då sjönk jag bara ihop eftersom jag anade/visste vad som väntade.
Och - jodå: jag åkte, utan motstånd, ner på marken och det pågick diverse tjongande med knän i ryggen i ett par minuter. Jag tror dom bytte av lite mellan sig. 2-3 av dom. Jag minns inte/såg inte exakt. Jag var lugn, men det är svårt att vara helt tyst när man får sånt där i ryggen.
Efter knätjongandet i ryggen vände "ledaren" upp mig med magen uppåt och sa: "Du ska få ett smärtsamt meddelande som hälsning att du inte ska vara på Medborgarplatsen" och skulle nypa mig i bröstkorgen. Då sa jag bara lugnt: "Jaha. Gör det då.". Han gjorde det inte då. Däremot bröt han av min sovjetiska armékäpp, som jag hade med mig jut då, mot knät. Sen gick alla ordningsvakter därifrån.
Jaha. Efter det här hade jag riktigt ont i ryggen. Jag tyckte mig iaf. känna att inget var brutet, och stapplade mig därifrån. Efter någon timme var jag hemma och skulle byta byxor; dom hade ju blvit rätt smutsiga av att ligga på marken med knän i ryggen. Det var inte lätt, och jag fick lägga mig på golvet. Sen kunde jag inte komma upp när jag låg där på golvet. Det kändes lite som att få en kniv i ryggen när jag skulle upp då en kompis ringde på dörren. Det gick inte att komma upp. Jag ringde 1177 och det hela slutade med att jag gjorde (trots rätt mycket skador genom åren) ambulansdebut: det kom hem en ambulans. Det tog någon timme innan dom kom och jag han åtminstone ta mig upp innan dom var på plats.
Ambulanssjukskötaren tittade på mina armskador och ryggskador och sa att jag fick åka med SöS om jag ville, men jag valde att inte göra det. Mycket pga. långa kötider. Han fick ju inte uttala sig om skadorna, men sa inofficiellt att jag definitivt skulle uppsöka sjukhus om det inte hade blivit bättre inom fem dagar. Det blev först sämre några dagar, men hade väl blivit bättre inom 5-7 dagar någonting.
Senare under dagen fick jag låna kryckor av en vän och jag uppsökte aldrig någon läkare för dom här skadorna så dom är inte så bra dokumenterade. Men det finns ju en del vänner (nån granne med) som träffade mig samma dag och såg skadorna. Flera andra senare också, så klart. Skadorna var väl en muskelbristning i ryggen, som gav med sig efter någon månad. Någon lite mer ospecificerad skada i sidan av ryggen som fortfarande gör sig påmind då det är kallt framför allt. Sen gick min vänstra överarm i färgerna lila, blått och svart (har något foto på det).
Saker jag undrar nu är:
Vad säger ni?
Det hela började med att jag bara pratade lite med dom (fyra stycken tror jag). En av dom var rätt otrevlig efter ett tag. Han la sen armarna i kors. Då gjorde jag också det. Det var tydligen väldigt provocerande: jag blev tillsagd att jag inte fick vara på Medborgarplatsen då.
Visst. Jag gick därifrån. Uppför trappen mot moskén. På väg bort ställde jag en relevant fråga: "Hur långt bort måste jag gå?". Då började dom springa efter mig. Instinktivt tror jag att jag rappade på lite då. Då kom en av dom och tryckte upp mig mot ett staket och började visitera mig. Mycket oklart varför. Jag höll upp armarna och han försökte verkligen medvetet skada min vänsterarm. Sen skulle han köra den här bryta-armen-bakåt-grejen. Då höll jag (instinktivt, det här var inte ett dugg behagligt) emot och han fick inte ner min arm fast han tog i med båda armarna. Sen sa han "motstånd!". Då sjönk jag bara ihop eftersom jag anade/visste vad som väntade.
Och - jodå: jag åkte, utan motstånd, ner på marken och det pågick diverse tjongande med knän i ryggen i ett par minuter. Jag tror dom bytte av lite mellan sig. 2-3 av dom. Jag minns inte/såg inte exakt. Jag var lugn, men det är svårt att vara helt tyst när man får sånt där i ryggen.
Efter knätjongandet i ryggen vände "ledaren" upp mig med magen uppåt och sa: "Du ska få ett smärtsamt meddelande som hälsning att du inte ska vara på Medborgarplatsen" och skulle nypa mig i bröstkorgen. Då sa jag bara lugnt: "Jaha. Gör det då.". Han gjorde det inte då. Däremot bröt han av min sovjetiska armékäpp, som jag hade med mig jut då, mot knät. Sen gick alla ordningsvakter därifrån.
Jaha. Efter det här hade jag riktigt ont i ryggen. Jag tyckte mig iaf. känna att inget var brutet, och stapplade mig därifrån. Efter någon timme var jag hemma och skulle byta byxor; dom hade ju blvit rätt smutsiga av att ligga på marken med knän i ryggen. Det var inte lätt, och jag fick lägga mig på golvet. Sen kunde jag inte komma upp när jag låg där på golvet. Det kändes lite som att få en kniv i ryggen när jag skulle upp då en kompis ringde på dörren. Det gick inte att komma upp. Jag ringde 1177 och det hela slutade med att jag gjorde (trots rätt mycket skador genom åren) ambulansdebut: det kom hem en ambulans. Det tog någon timme innan dom kom och jag han åtminstone ta mig upp innan dom var på plats.
Ambulanssjukskötaren tittade på mina armskador och ryggskador och sa att jag fick åka med SöS om jag ville, men jag valde att inte göra det. Mycket pga. långa kötider. Han fick ju inte uttala sig om skadorna, men sa inofficiellt att jag definitivt skulle uppsöka sjukhus om det inte hade blivit bättre inom fem dagar. Det blev först sämre några dagar, men hade väl blivit bättre inom 5-7 dagar någonting.
Senare under dagen fick jag låna kryckor av en vän och jag uppsökte aldrig någon läkare för dom här skadorna så dom är inte så bra dokumenterade. Men det finns ju en del vänner (nån granne med) som träffade mig samma dag och såg skadorna. Flera andra senare också, så klart. Skadorna var väl en muskelbristning i ryggen, som gav med sig efter någon månad. Någon lite mer ospecificerad skada i sidan av ryggen som fortfarande gör sig påmind då det är kallt framför allt. Sen gick min vänstra överarm i färgerna lila, blått och svart (har något foto på det).
Saker jag undrar nu är:
- är det någon som vet om det finns övervakningskameror på platsen där jag blev misshandlad? (se bilden: https://i.imgur.com/iy9xSV6.png). Kan det finnas sparat nu (sju månader senare)? Och skulle pålisen använda sig av det om jag anmälde?
- kan mina skador anses vara dokumenterade då enbart en i ambulanspersonalen undersökt mig?
- skulle jag behöva sitta på rättegång för att dom ska bli fällda?
- vad ligger ekonomisk ersättning på för sånt här? Enligt vad jag läste nu kan det handla om 10-15.000kr
Vad säger ni?
