Hjälp mig infånga hunden som bajsar i min trädgård

Jag funderar lite hur lantligt TS bosatt sig.

Min spontana hypotetiska fördom om vår kära glesbygd som jag är en del av

nivå 1 stadsbo. Ingen hälsar och det är för mycket folk för att bry sig

medelstort kommunalt centrum hälsar på din lokala flosisten, pizzabagaren och lite annat löst byfolk.

byn här nickas det lite till höger och vänster. Fe flesta är infödda och i nära anslutning till handlarn och eventuella grillen ligger villor och små lägenhetshus. Här kan vi börja prata landligt. Här efterlevs koplletvånget inne i byn, men kommer du någon kilometer utanför byns centrum går många med hundarna lösa.

småbyn ligger som en av de mindre byarna i kommunen fast en bra bit från huvudorten.
Här blir det glesare mellan gårdarna och kåkarna. Här finns är staket till för att skydda kritter från vilt och hålla sina boskap på plats. Staket runt själva boningshusets trädgård är inte alltid nödvändigt och hundgård håller möjligen jägaren för jakthund.
När det ska promenras med vovven på kvällen så drar den iväg på äventyr och följer lite spår. Efter en kvart busvisslar husse och hunder kommer då tillbals efter att ha varit på en lite utflykt (och kanske skitit på TS tomt).
Här råder det en bymentalitet där de nyinflyttade(gäller i 10-15 år) är mycket suspekta individer och om hunden skiter på deras gräsmatta (vilket husse förmodligen inte har en aning om) så är det ingen stor sak.

landsbyggsbyn här är det ännu glesare mellan gårdarna är i tidigare exempel och här bor ett stort spann av människor med en sak gemensamt. Bykänslan. Här är alla utbölingar som inte bott i byn i tre generatuoner.
Här är det i vissa fall fullt rimligt att bussa upp jyckarna på den nyinflyttade stockholmarens tomt för att uträtta sina behov och att visa den jäveln att han inte ska komma här och tro att han är något.

Detta är delvis hypotetiskt men då jag själv är halvlantis och träffar på en del mer eller mindre hellantisar i och med att jag bor som jag bor så känner jag till en del kul mentaliteter och attityder.

Så TS vad stämmer väst in på dig?

Våra hundar går visserligen i koppel, men de skiter i diket och eller på någons tomtgräns, liksom alla andra hundar i byn. Bor man i en jävla förort med en gräsmatta stor som ett frimärke kan jag förstå om det stör, men på landsbygden har man väl en del tomt/mark, då spelar det väl för fan ingen roll. Använd ögonen så slipper du gå i det.

Inte fan plockar folk i byn upp hundlortarna... Ska man behöva slösa flera plastpåsar på något som återgår till naturen inom ett par dagar, medan det ligger lika mycket lortar från rådjur/räv/katt/vildsvin. Bittra människor. Ibland går man en promenad och det ligger hästskit på vägen, nästa dag lite komockor som ramlat av nån gödselvagn. Who the fuck gives a shit? Snacka om I-landsproblem.

HAHA! Så jävla bra sammanfattat En nollåtta som kommer och gråter över lite djurbajs. Dra tillbaka liksom, bah-bye. Ingen kommer att sakna dig.

Varför ska du ut i mörkret och trava runt på tomten?

Skaffa ett par storstövlar, typ varmfodrade gummistövlar som man kan spola av. Och en pannlampa så du ser var du går.



Bra skrivet. Har bott i storstad, småstad, byhåla och långt ute i Åvävla. Tycker det har varit allra lättast att få nya bekantskaper och vänner ute på landet fast jag varit utböling. De är nyfikna på en, tycker det är spännande när det sällsynta händer att det kommer nån ny. Man får ta det lite varligt i början, inte stöta sig med folk genom stadsfasoner för då kommer de tycka att man inte passar in, inte hör dit och då blir man nonchalerad och motarbetad. Man ska vara hjälpsam, tala om vad man kan så man kan göra arbetsbyten och bygga anseende, inte hålla på gnälla över hundskit första veckorna, sätta upp kameror och ha sig för då är man körd.

Tänker låsa in den i en hönsgård och gå in och bajsa hos den så den får gå runt i sitt eget och mitt bajs och känna på hur jävla kul det är.

Tänkte kolla med grannarna vems den är och sedan tala vett med ägaren.

Det enda som i så fall händer är att hunden äter upp din avföring.

Relationen med grannarna är god och etablerad. Jag är omtyckt utan att överdriva.
Skall på ett snyggt sätt fälla in frågan vid nästa träff.

Dock hade jag mycket gärna velat bli av med kräket som skiter på tomten och om det krävs kommer jag att fånga in den. Men först när problemet kvarstår efter det att en kamera satts på plats.
Kommer sätta upp kamera om jag upptäcker en nylagd hundskit den kommande veckan.

Tack för seriöst svar och omtanke.
Som sagt är relationen fin med grannarna.
Inte lika fin med spök-hunden.

Skall fotografera nästa skit så ska du få se att det är hundbajs

Jag ska väl för helvete inte behöva se var jag sätter mina fötter på min egen gräsmatta i risk om att en hund skitit precis utanför dörren.
Dra något gammalt över dig, förslagsvis allt bajs du njuter av att ha på dina ägor, jävla tomte.

Skall fotografera om du inte tror mig kunna bedöma skillnaden på olika typer av spillning.

Idiot.

Jag tror att det är lite så. Lär känna grannarna, erbjud grannarna något och visa dina bästa sidor utan att flexa med stockholmspengarna. På så vis kommer TS förmodligen hitta bajsboven och dess ägare och möjligen komma överens om något.
På landsbyggde är inte en nyinköpt tomt med södermalmskuler inte värt något i förhållande till bygdens historia och arv.

Eftersom det är spårsnö är det lätt hur lätt som helst att finna ut var den bor. Och finna ut om det ens är en hund. Låter konstigt att den skulle springa en längre sträcka för att sätta sig och skita på en och samma tomt. Gör hundar verkligen så?


Precis, det är sämja och anpassning som gäller. Och har man ondgjort sig över hunden och den sedan blir sjuk, kommer man få skulden vare sig man förgiftat den eller ej.

Klarar man inte av att trampa i lite hundskit så är man på helt fel plats.

Är det så att man känner att det trots allt är ohållbart så är glykol det bästa. Taget ur minnnet räcker det med drygt 5-10mg per kilo kroppsvikt oavsett katt eller hund. Förmodar att även räv borde vara mottaglig för detta också.

Då det smakar sött slickar sig djuren i detta välvilligt men du bör nog ta dig en funderare. När väl kroppen börjar säcka ihop är det svårt att häva effekten och döden är mycket kvalfylld för djuret.

Se dig om efter ett annat boende istället då du uppenbarligen inte är byxad för livet utanför stan.