Citat:
Ursprungligen postat av
laddarewifi
"Vi går på knäna, vi är överbelastade, vi är underbetalda, får ingen semester" får vi höra hela tiden där media sympatiserar med sjukvårdspersonalen. Samtidigt kan man läsa på Flashback där personer berättar att sjukvården inte alls är jobbig utan sjuksköterskor mfl tar flera timmars kaffepauser och tittar på tv och så vidare under arbetstid. Det var en man här på Flashback som har en flickvän som är specialistutbildad sjuksköterska som berättade om hennes arbetspass en dag för honom som bestod av att gå runt med en patient i rullstol utomhus och prata. Då tyckte han att hennes jobb lätt väldigt enkelt och hon blev kränkt och sa att han "förminskade" hennes arbete. Hon har alltså gått 3 år på högskola samt minst ett år till för specialistutbildning och hon gör ett arbete som en icke-utbildad kan göra dvs socialisera med äldre och sjuka.
Svenska kvinnor har ju en stor förmåga att gnälla väldigt mycket även fast de har det väldigt bra. De tjänar 30+ i lön.
Ni män som jobbar inom sjukvården, hur är det egentligen? Faktiska arbetade timmar per dag kanske är 2 timmar resten är fikapauser?
Jag är utbildad Undersköterska, har dock aldrig jobbat på sjukhus och är idag förtidspensionär.
När jag var yrkesaktiv så jobbade jag bla på demensboende, inom hemtjänsten samt som personlig assistent.
Det jag har att säga om mina erfarenheter är att det var ett jävla gnällande på 50+ tanterna på diverse av mina arbetsplatser, dvs de som typ hade jobbat hela sina liv inom vårdsektorn.
Man fick höra om hur tungt, slitigt och jävligt det var varje dag.
Vi yngre som kom in då tyckte inte det var speciellt tungt och dessutom var vi snabbare, effektivare och gjorde överlag ett bättre jobb än gnällkärringarna.
Detta ledde till mycket mobbing på vissa ställen där den äldre generationens medarbetare såg oss yngre och speciellt då män som hot. Det här var på den tiden det inte fanns alltför många män inom yrket utan det var fortfarande kvinnodominans till största del.
Jag personligen som hade jobbat inom jordbruksektorn innan i en mjölkbesättning tyckte att vårdsektorn var rena lyxen i jämförelse.
Man gjorde sitt jobb och var relativt pigg när man kom hem jämfört med det första halvåret i ladugården då man var helt slut i kroppen och hade träningsvärk mest hela tiden.
Dock så kan jag ha förståelse för att vissa av mina forna kollegor som jobbar inom sjukvården nog har haft det ganska jävligt när pandemin slog till som hårdast och sjukhusen och IVA avdelningar var fulla med Covid patienter.