Citat:
Ursprungligen postat av
akrylforlibbad
Det där är ett fenomen som kommer från den övre medelklassen. Ju ilsknare de är desto lägre pratar de. Det är rätt komiskt att iaktta.
Jag håller med.
Överklass, i vidare bemärkelse än adel, men snävar bort nyrika som trots förmögenhet inte har beteendet eller respekten. Kanske pratar jag om övre medelklass. Den sort jag möte ibland i Saltsjöbaden där jag växte upp.
Just att kontollera sig, särskilt vid affekt, är utmärkande för de högre klasserna. Man höjer inte rösten. Man kan titta intensivt i ögonen, vid behov. Men man höjer absolut inte rösten.
Man är van att bli åtlydd och att gapa och skrika är ett svaghetstecken som bara patrask gör.
Om man sänker sin röst vet jag inte men behärskning är mycket viktigt. Då kanske man sänker sin röst för att visa hur behärskad man är.
Vilket naturligtvis får vanligt patrask att gå upp i limningen när någon är kav lugn.
Det är lite maffia-beteende utan att det finns en koppling i övrigt.
Jag har läst en del om maffian på Sicilien. Utmärkande för det syditalienska temperament är högljuddhet och (ytlig) aggressivitet. Dock inte för mafiosi. En händelse som beskrevs var en trafiksituation där en man hoppade ur sin bil och gapade och gestikulerade. Den andre mannen gick lugnt ur sin bil och var tyst. Den förste mannen fortsatte att gapa och gestikulera medan den andre mannen inte triggades utan fortsatte att lugn och tyst bara titta. Då fattade den första mannen att den andre var en mafiosi och hoppade in i sin bil och körde därifrån.
Mitt i det syditalienska hetlevrade samhället finns den stoiska maffian. Istället för stereotypisk gapande och gestikulerade italienare har man tysta stoiska mafiosi som visar sin position och kapacitet med så lite kroppsspråk som möjligt. En aura av kontroll och makt omger dem. Ett mycket intressant psykologiskt fenomen enligt mig.
Det är lite så med överklassen. Förmågan att behärska sig men ändå få som man vill.
Tystnad och kontroll är mer respektingivande än gap och skrik.
