Irena Pozar skriver i en ny krönika om den hemska manligheten som nu får kvinnor att vika ut sig rent affärsmässigt.
Denna gång går den fina feministen i gasen gällande en ny app, Vakta, som hon anser ställer kvinnor i en dålig och undergiven position.
Irena kåserar lite om hur hemskt det är att använda en brottsutsatt kvinna för att marknadsföra en app som i princip vill öka tryggheten för kvinnor, enbart för att de som står bakom är just män.
Varför är det av högst intresse att ägarna är män och varför hade det gjort någon skillnad om ägarna var kvinnor? Är det inte intentionen och resultatet som räknas framför röd identitetspolitik?
Är köns och identitetspolitiska poäng viktigare än själva utslaget? Vad säger feminister om detta?
Varför är det Femmewashing?
Citat:
Min kompis Julia är den som uppmärksammar mig på filmen som nu sprids. Hon skriver: ”Hur länge ska man fortsätta kapitalisera på kvinnors rädsla?” För i fallet med Vakta är det precis det som händer. Petra Tungårdens ägandeskap i appen basuneras ut så alla ska höra, men när jag når Vaktas VD får jag veta att Tungården i dagsläget bara äger 1,5 procent. De andra fyra ägarna är män och de äger alltså tillsammans 98,5 procent av bolaget som tjänar pengar på kvinnors otrygghet.
https://www.expressen.se/kronikorer/...-livradd-tjej/