Är ondskan förutsägbar?

Ondska är att jämföra med totalitarianism vilket i sin tur är detsamma som Patokrati vilket i sin tur leds av ledare med psykopatiska personligheter.

Psykopatiska personligheter är förutsägbara på olika vis.

Först måste man definiera vad ondska är. Det som är ont för en person, kanske inte är det för en annan. Godhet och ondska är inte eviga och universella egenskaper, utan definitionerna variera utifrån var och vem man är.

Min begränsade erfarenhet säger att kränkta människor vill skada vad de upplever skadat dem själva och dessa tendenser ser man i vardagsmänniskan på små som stora sätt samt hos människor i grupp där det kanske leder till de mest förfärliga konsekvenser.

Det är nog farligt att tro att ondskan endast sitter hos andra men jag vet ej om det var menat från din sida. Bekämpar man ondskan så kanske man bör försöka identifiera roten i sig själv så att man kan lysa upp den vy av potential som människor tenderar att besjälas av när man träffar på det goda.

Jag håller med dig om att ondskan rimligen kan definieras som det vilket gör att man vill skada andra.
Men att definiera skada är lurigt och kan bli så brett och diffust att ingen individ kan gå fri från allvarliga anklagelser.

Ingen är fri från synder... Men är det möjligt att bekämpa alla destruktiva sociala intentioner inom sig själv utan att bli en dörrmatta? Jag vill tro att det går men jag har aldrig lyckats.

''Ondska'' är lika förutsägbart som dess dualistiska motpol ''godhet''. Där mänsklig ignorans råder återfinns ''ondska'' i motsvarande proportion i det mänskliga samhället.

Dessa dualistiska kontraster faktiskt definierar varandra, du hade inte vetat vad den ena var om den andra inte gick att uppleva.

Att med intention vilja andra illa för bara den sakens skull är en direkt konsekvens av den egna individuella oförmågan att erfara tillvarons beskaffenhet, med andra ord existentiell ignorans.

Det krävs inte mer än att individen är missnöjd/olycklig med tillvaron för att alla möjliga slags uttryck för denna ignorans( ''ondska'' ) skall manifestera sig i verkligheten.

''Ondska'' som sådant är ingen grundorsak utan en konsekvens, tillika alla destruktiva handlingar. Det är också synonymt med lidande(därav att ''Helvetets'' definition är synonymt med det ultimata lidandet i människans föreställningsvärld, ''Himlen'' vice versa och det mest åtråvärda).

Därför och bara därför har människor någonsin skadad och kommer fortsätta skada varandra eller andra arter(allt från krig & brott oss människor sinsemellan till likgiltighet över det faktum att miljontals varelser just nu på den här planeten ''orättvist'' lider och plågas något oerhört i lokala slakterier och transporter ute på motorvägarna, olika uttryck för samma existentiella ignorans)

Men det är ingenting att moralisera över utan något som individen behöver inse om saker och ting verkligen skall förändras mot det bättre. Att t.ex definiera sig själv som en ''god'' person och andra som ''onda'' är en stor fara, moralisten vill döma men sällan förstå, den är för upptagen med att utfärda domar hit och dit. Någon som uppfattar sig själv som god i förhållande till andra kommer aldrig finna genuin lycka/befrielse i tillvaron. Oavsett om det faktiskt är sant eller inte.

För någon som har ögon att faktiskt se med är därför detta ett mycket simpelt mönster och ''ondska'' i.e lidande barnsligt enkelt att förutsäga, den finnes jämt där ignorans råder, vilket uttryck den tar varierar men orsaken är alltid densamma.

Men ondskan beskriv alltid som enfaldig, förutsägbar och simpel. Som att hat är förklarat som en simpel känsla. Eller hur?

Hur beskrivs vår tids hemskaste, NaZISMmen, som något annat än simpelt. Varför då? Hade inte dom också känslor, en uppfattning om världen, må hända väsensskild från den liberala demokrain, men ändå komplex? Missförstå mig inte nu som en nazistapologet! Min man är jude.

Ja, det kanske är det de vill bjuda på. Dock, behöver inte allt vara ondska. Kan också vara så att människan agerar av okunnighet.

Ju mer människan glider ifrån sej själv desto större ondska gror under ytan.
Rent värdsligt så ligger vi illa till,vi är på en så banal nivå att känslor styr exakt allt,att kalla någon idiot idag innebär mer eller mindre ett brott,då man sårat dennes känslor.En stor ”blowout” är oundviklig,det hände under första och andra världskriget och kommer hända igen.Ondska behövs för att ”reseta” oss människor,som en påminnelse att så här kan vi inte hålla på längre.

Ja ondska är förutsägbar så länge man sitter på sidlinjerna.

Ondskan i sig kan vara simpel samtidigt som dessa konstitution inte är det. Jmf. men en staty som är otroligt vacker. Det finns en enkelhet i det vackra, det vill säga man behöver inte tänka efter eller fundera kring huruvida statyn är vacker, utan det sker spontant. Men det vackra i statyns konstitution - nämligen marmorn och dess former och mönster - kan vara komplicerad. Det kanske tog flera år att göra statyn eftersom den är så komplex.

Mening och konstitution är två olika saker, skulle Simon Blackburn (tror det var han iaf) hävdat. Samma princip kan appliceras på normativa termer såsom "ondska".

Benägen att säga nej. Det som kanske startar i underjord av de mest utnyttjade och misshandlade kan mycket väl användas av något privilegierad. Kolla bara på hur VP företrädare tjänar 1 mille per år för att de talar för de svaga. Låt de svaga tala och säg upp dig.

Den underjordiska rörelsen som var nazismen byggde på tilliten av dessa utnyttjade. Annars hade rörelsen aldrig växt sig så stark. Versaillesfördraget (som kommenterades av en närvarande nationalekonom med orden; det här kommer framtida tyskar aldrig förlåta - minns dessvärre inte ekonomens namn) fullkomligt rånade Tyskland och de framtida tyskarna på all möjlighet att skaffa sig en dräglig tillvaro. Alla medel pumpades ur Europas ingenjörskälla. Folket led och inte en minoritet heller. Det enda de behövde var en ledare de kunde lita på. Det skulle visa sig att det var just det de fick. Att dessa kvasi-intellektuella halvhjältar från första kriget vann respekt hos folket var oundvikligt. De stoppade utfattigdomens utbredning. Och sen rullade det bara på därifrån.
Att upplösningen var förkastlig tror jag ingen bestrider. Men det är nog lika svårt att relativisera kring att atombomba 100-tusentals civila japaner.
Skillnaden I Tyskland var att de diskriminerade. Var du tysk kunde du förvänta dig att behandlas med ordning.
Upprinnelsen till ondskan tycks vara flyktig, osammanhängande och ytterst godtycklig. Den tysta åskådaren som inte intervenerade när denne såg oförrätter begås samtidigt som de vilka förtryckts mest (iaf i deras ögon) ideligen tog sig större friheter i hämnd. Vem som utsattes för denna hämnd verkade irrelevant. Åtminstone till en början. Och där vill jag sluta; för sedan blir historien för mig obegriplig.