Citat:
År 1771 blev Gustav III Sveriges konung. Han ville att Sverige skulle återupprättas som en europeisk stormakt. Han hade blivit inspirerad av Danmarks stora vinster från dess kolonier i Västindien, och ville ha egna kolonier, som på den tiden var en symbol för makt och prestige. Den 23 augusti 1784 hade kungen ett möte med riksrådet och berättade att Sverige nu ägde en ö i Västindien. Detta kom uppenbarligen som en överraskning för många av medlemmarna i rådet. Den första rapporten om ön kom från den svenska generalkonsuln Simon Bérard i den franska staden L'Orient. Han rapporterade att:Är du helt dum i hela huvudet? Slaveriet har varit förbjudit sedan vikingatiden i Sverige. Det har aldrig funnit slavar de senaste tusen åren i Sverige om du inte räknar statare som slavar eftersom det i princip var livegna på adelsmännens gods men prylen var att de var vita. De var fattiga svenskar som var inne i statarsystemet. Så långt Sverige.
Hur i helvete kan du ens tro att en vanlig vit engelsman eller fransman kunde ha en massa slavar och roffa åt dig en massa land för 200 år sedan? Det var överklassen i de respektive länderna som möjligen, inte som regel kunde ha möjlighet till det. En vanlig fattig bonde eller arbetare har aldrig roffat åt sig något land eller haft en massa slavar. Läs på historien din obildade tok.
Hur i helvete kan du ens tro att en vanlig vit engelsman eller fransman kunde ha en massa slavar och roffa åt dig en massa land för 200 år sedan? Det var överklassen i de respektive länderna som möjligen, inte som regel kunde ha möjlighet till det. En vanlig fattig bonde eller arbetare har aldrig roffat åt sig något land eller haft en massa slavar. Läs på historien din obildade tok.
"Den (Saint-Barthélemy) är en mycket obetydlig ö, utan strategisk position. Den är mycket fattig och torr, med en synnerligen liten befolkning. Bara salt och bomull produceras där. En stor del av ön utgörs av sterila klippor. Ön har inget sötvatten; alla brunnarna på ön ger bara bräckt vatten. Vatten måste importeras från närliggande öar. Det finns inga vägar någonstans." Enligt Bérard fanns det inga större möjligheter att börja med jordbruk på grund av den dåliga jorden. Öns enda fördel var en bra hamn. Bérard rekommenderade att ön skulle göras till ett frihandelsområde. Vid den tiden hade Frankrike problem med att transportera de slavar som behövdes till kolonierna i området. Sverige skulle kunna försöka att exportera ett bestämt antal slavar till de franska kolonierna i området varje år. En annan tanke som Gustav III hade med ön var att använda den som länk för att kunna exportera svenska varor till USA, framförallt järn.[1]
Om Saint-Barthélemy blev en framgång kunde Sverige senare expandera till flera öar i området. De ledande länderna inom slavhandeln i Europa, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien, hade stora inkomster från vissa karibiska öar. Gustav III följde Bérards rekommendationer och försökte göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscenter. Slaveriet reglerades genom en lagstiftning Code noir suédois, "svenska svarta lagen", som ursprungligen skrevs på franska[2] sedan på engelska.[3]
hösten 1786 startades det Svenska Västindiska Kompaniet på ön. Kungen berättade för aktieägarna att de kunde se fram emot stora vinster. Alla som hade råd tilläts köpa aktier men kungen behöll 10 procent av aktierna vilket gjorde honom till den största aktieägaren. Den 31 oktober samma år upprättades ett privilegiebrev till Västindiska Kompaniet. Företaget gavs rättighet att handla med slavar mellan Afrika och Västindien som en del av Triangelhandeln. Paragraf 14 i brevet löd: "Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel på Angola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet." Vinsterna från Västindiska Kompaniet delades så att kungen fick en fjärdedel och Kompaniet tre fjärdedelar, trots att kungen bara ägde 10 procent av bolaget. Den 12 mars 1790 introducerades en ny tullskatt samt en konstitution för ön. Lagarna var utformade för att göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscentrum. De nya lagarna gav mycket stor frihet till handlande från hela världen.