Amfetaminist trippar på 5-MeO-aMT, 5 mg.*

T= tid före (-) resp. efter (+) intag av 5 mg. 5-Me(t)O(xy)-a(lfa)M(etyl)T(ryptamin).
Intagen mängd och förlupen tid sedan intaget, vad gäller amfetamin, är omöjliga att uppge exakt; närmevärden förekommer dock.

__________________________________________________ _

Jag brukade irritera mig på tripprapporter för mer än ett preparat åt gången, men det är en lyx för söndagsnarkomaner...

Lördag morgon/torsdag kväll 2.

T -3
00:30 -- hackar, krossar, skrapar en gubbe tjack och linjerar en halv vitrinskåpsdörr.
T -1
00:32 -- Drar maraton med xxxx; en lång, florsockermjuk och geometriskt fulländad lina dunder i vardera näsborren. Då pulvret serveras på soffbordshöjd, hamnar detta undantagslöst i slemhinnorna och inte i halsen.
T =0
00:33 -- Nu kör vi.
Poppar 5 mg. 5-MeO-aMT och börjar anteckna. Tjacket är av osedvanligt bra kvalitet, vet jag sedan tidigare; trippen på 5-MeO-aMT har jag bevittnat men aldrig upplevt. Det verkade helt fucked up, så jag var tvungen att prova.
T +22
00:55-- Helvete, jag har glömt att röka! Tänder en John Silver och känner efter. Ännu inget särskilt.
T +23
00:56-- Hade glömt att dricka kaffet också!
xxxx vill röra på sig. Han behöver en paus och orkar inte med min tripp(?!).
T +27
01:00-- Han vill inte gå -- jag skall gå; det bådar inte gott. Nu kör vi.
Dricker en samarin.
T +67
01:40-- Spyr två gånger i käften och sväljer tillbaka det igen, ursäktar mig med grötig röst och kastar upp ett par votivgåvor vid porslinsgudens altare; återvänder efter att ha snytit ut capriciosa i skägget, torkat bort det och misslyckats snygga till mig i allmänhet. Alltid samma oberörda lugna dekadenta avmätthet -- eller hellre: nihilistisk objektivitet.
T +77
01:50-- Kort notis: känner mig yr!
***
(Härefter hade jag ingen möjlighet att föra noggranna anteckningar, då jag var tvungen att gå från xxxx, som inte ville ge mig fler papper, esom det då skulle bli alltför mycken oordning bland rutblocken.)

Hittar en cykel och börjar trampa; när jag cyklar förbi en ventilationstrumma, viskar den något åt mig. Samtidigt skriker rösterna i huvudet "stoppa tjuven, ta fast honom".
Dumma djävlar, skulle jag gå på det där, när de ropar i det där knappt hörbara tonläget och samtidigt från uppskattningsvis fem meters avstånd?
Äh, det här är ju inte annorlunda än en vanlig dag, tänker jag...
Det skulle vara spyan, då.

Sedan, när jag cyklat en bit och kommit till en grusväg översållad av mördarsniglar, lade jag märke till en storleks-/perspektiv- och hastighetsrelaterad hallucination: sniglarna såg ut som snabbt ålande ormar med snäckskal, då jag rörde mig tillräckligt fort för att bara som hastigast upptäcka den ena efter den andra; samtidigt hade varje snigel lämnat ett spår av slem, vilket antydde dess riktning och tidigare färdsträcka. Mitt i all hast förväxlade jag det ena med det andra, och sniglarna tycktes röra sig i min hastighet om så dock åt ett annat håll.

Därefter kommer jag hem, sätter mig vid datorn och upptäcker min oförmåga att koncentrera mig på annat än mina egna pågående tankeprocesser. Föremål i ögonvrån beter sig märkligt: en bajsande dalmas i Vasaloppet visar sig vid närmare betraktelse vara en näsduksförpackning. Ljusstakarna dansar.
Under den hallucinogena höjdpunkten dyker Marilyn Manson upp med en opievallmo/djävulssvans med frökapslar. När jag sedan tittar dit, är han dock en bitter damcykel med nitbälte; samtidigt känner jag musiken från stereon sätta sig på min axel. Det är Manson igen, men märkligt nog står det Moonspell i playlisten. Det hörs för övrigt tydligt. Aha, det är låten "Opium" också; det förklarar svansen på damcykeln, men inte varför han sitter på min axel i form av Moonspell. Nä, nu går jag ifrån datorn och snackar med syrran en stund.

Hon visar sig vara sin mor till viss del, vilket är svårt att förklara, men otäckt att se. Samtidigt påminner hon om Frihetsgudinnan på grund av sin storlek. Proportioner framträder tydligt, men känslan för antal börjar försvinna. Jag har tre uppsättningar av mig själv. Nu är det mycket ljust och varmt ute, och jag följer med yyyy, som har dykt upp. Han ser i vanliga fall farlig ut: en klassisk skurk, storvuxen och orakad, håret är yvigt. Nu har han blivit en clown, och jag kan knappt hålla mig för skratt.
Han mekar med någonting, och händerna rör sig besynnerligt. Han finns också i flera uppsättningar, märker jag. Den ena är en clown, vilket ser oerhört fantastiskt fånigt ut, haha... Han ber mig att göra något, vilket jag totalt misslyckas med. Jag blandar ihop instruktionerna och glömmer ordningsföljden. Det är litet krävande att skilja mellan planerade handlingar, pågående och utförda; tre tempus är samtidigt närvarande.

Jag tar en cykeltur. Hus på avstånd är Lego-modeller målade av John Bauer. Världen antar en 8-bitsgrafik med intensiva färger. Buskarna känner igen mig, blommorna hälsar, och jag hejar på dem som gamla bekanta. Lyktstolparna känner jag också, men de är på väg åt ett annat håll. Mamma elskåp hyssjar åt sitt barn, som snackar skit om mig.

Mannen på Statoil försäkrar mig, att ingen kommer att stjäla min cykel. Jag tar god tid på mig att handla, men glömmer ändå flera av punkterna på min mentala inköpslista... Just ja, prissumman motsvarar varornas sammanlagda kostnad, som jag skall betala med samma belopp.
Nu förstår jag. Det tog bara litet tid.

Lövverket i trädet blir en fågelflock, när jag hör en fågel kvittra. Jag analyserar ruset och vill beskriva det som en sänkning av hastigheten i kognitionen; frekvensen blir tillräckligt låg för att avslöja potensen. Tankarnas komplexa djupstruktur blir uppenbar. Frekvensen är hur fort, man tänker; potensen är hur långt. Normalt när frekvensen blir för låg för att fungera, hoppas steg över i tankeprocessen, potensen sänks, för att öka hastigheten. Man förhastar sig, eller tänker helt enkelt fel. Till skillnad från den frekvenssänkning, som uppstår vid trötthet, tillåter ruset en sänkning av frekvensen utan en kompensatorisk sänkning av potensen. Effekt kan man kalla kvoten av potens/frekvens (tankedjup per tidsenhet).

Bimbo: låg potens/hög frekvens
Autist: hög potens/låg frekvens

Människor på TV har bara låg effekt: halvkorrekta iakttagelser med jämna mellanrum.

Amfetaminet har tydligen tagit överhanden vid det här laget, men jag är fortfarande långt ifrån kommunicerbar annat än inåt; men därmed brukar inte heller annars vara helt annorlunda.

Ett par dagar senare tog jag ett piller till; detta var i sällskap med en drognaiv (d. v. s. oerfaren) kamrat, som också svalde en tablett.

Denna gång fick jag tydligare tracers, muspekarspår, gradvis avklingande seriella synintryck. Tick-tick-tick -- varje bildruta blev synlig och dubbelexponerades ovanpå den följande; svagare på den nästföljande. På grund av detta faktum i kombination med huvudets och ögonens minimala rörelser vid hoppande från fokus på den ena detaljen till den andra, tycktes bilder röra på sig. Fransarna på polarens vardagsrumslampa gjorde Vågen, *wooohh...*

Utsikten från fönstret på tredje våningen mot innergårdens trädbevuxna gräsmatta utgjorde ett utsökt växlande intryck.
Gräset tycktes grönare än vanligt och spaltade upp sig i ett rutnät av rader och kolumner. Svårigheterna att skilja stora ting från nära och små från avlägsna tycktes smitta av sig på förmågan att skilja skugga från djup, varför de mörkare fläckarna på synfältets gräsmatta gradvis förvandlades till gropar, och världen sjönk in och ut ur sig själv.

Generellt kan sägas, att omvärlden såg ut som ett hackande, smetigt videoklipp med för få färger, som kompensatoriskt framträdde starkare, klarare... Den kommer att förstå, som någon gång försökt se film med Windows i felsäkert läge.

Haha klockrent ! Den "känslan" har jag också fått ett par gånger på olika droger man aldrig riktigt kunnat identifiera den så bra som du lyckas med här.

Bra och mycket originell rapport i min mening! 4/5

För övrigt; nästan gång kanske du ska undvika att skriva både minus och plus minut-anteckningarna och tidpunkten då om man fungerar normalt fattar att det är 1 minut mellan 00:32 och 00:33 osv. Iofs gav dte en än mer originell-touch till din rapport men var mer störande än intressant.

För övrigt2, du måste banne mig vara en flummare av rang

Jag var speedad som ett flygplan, när jag skrev första inlägget, och anteckningarna med tidsangivelse kommer från de handskrivna anteckningarna i trippande stund, vilket förhoppningsvis kan förklara eventuella konstigheter. Ursäktningsvis är det min första tripprapport, även om jag har skrivit en hel del andra inlägg på FB förut.

Flummare av rang tar jag till hjärtat som en direkt komplimang, även om jag i största hand är tjackpundare och första hand sprutmorfinist. Linorna tar jag i näsan, holkarna i lungan och dolcarna i armen, benzon går ur hand i mun, men aldrig nåt i tarmen.

Hahaha din gamla flummare, klockren rapport btw!

Cyckelstölden var fin

Tack för det fina omdömet.
Jag gjorde faktiskt mera fuffens också, men vissa sanningar mår bäst av att förbli hemligheter, åtminstone gör de inblandade det.

hehe.

Vi får ta en yrning när vi ses, helt klart!

attans bra rapport, en fyra

Grymt bra skrivet. Kände igen mig i lite av tankegångarna. Nihilistisk objektivitet, fast i egna tankegångar och frekvens och potens.

Vad roligt, att någon hängde med i mina påtända resonemang... funderar på att göra en större avhandling om psykets funktioner, baserad på iakttagelser under olika drogrus.

Vad intressant. Hur hade du tänkt gå till väga?

Jag skall samla mina anteckningar, som jag brukar göra, när jag är som mest bäng; sedan skall jag strukturera upp dem litet och fila litet på teorierna.