Min dotters pojkvän äter mig ur huset!

Låt honom äta, han får kanske inte riktigt med mat hemma!

Däremot får han ju bidra med något annat till hushållet. Klippa gräs eller vad som helst. Ge honom några uppgifter! Han behöver både mat och att lära sig ta ansvar. Dessutom är det skönt att känna att man gör rätt för sig…

Herregud - pratar inte folk och familjer med varandra?
Jag har själv tre barn. Du får väl helt enkelt prata med din dotter? Prata med pojkvännen?
Att sakligt förklara att maten ska räcka till hela familjen är varken konstigt, dumt eller märkligt. Tror du att din dotter och pojkvän är så korkade att de inte förstår det eller varför förklarar du inte det enkla i det? Det är ju en full jävla normalitet.
Har du ens gjort det?
Om du vaknar upp en morgon och All mat är uppäten måste du väl reagerat, frågat och poängterat det? Du måste väl velat ha deras reaktion?

Låter helt sinnesjukt att som förälder skapa en tråd på Flashback om det.

Vidare får du ju naturligtvis köpa mer mat än vad som är brukligt när dotterns pojkvän inte är där, men det är ju den andra biten. Men det spelar ju ingen roll hur lite eller mycket mat du köper om de ändå äter upp allt. Köp så mycket mat du anser verka rimligt och förklara bara att det ska räcka till alla. Enkelt.

Så där kan du inte ha det... Skaffa ett hemligt ställe där du lägger din mat...eller ett kylskåp i sovrummet... Som bara är ditt..... Eller säg åt killen att nu får ha Äta hemma eller betala för det han äter... Det är faktiskt du som betalar.... Det måste ju va jätte bra för hans mamma. Hon sparar nog in mycket pengar.

Det är skrämmande hur många här som uttalar sig utan att ha erfarenhet av barn, utan att ha en aning om hur det är att ha en tonåring hemma med allt vad det innebär, och dessutom en tonåring som inte mår bra och där det låter som att det krävs en enorm balansgång av TS för att få vardagen att gå ihop.

Det är inte läge att skuldbelägga en förälder som söker hjälp här, det är inte läge att skriva ”släng ut ungen”, ”var en man (!) och sätt ner foten mot pojkvännen” eller ”dööhhh… det är väl bara att prata med dem”. Det funkar inte alltid så.

Nä precis, det enda är att sudda ut alla gränser och curla ungarna bortom oigenkännelighet.

Utbildad civilingenjör som inte ens har förmågan att säga ifrån till en unge som smäller i sig 1 brödlimpa, 15 ägg och 2 liter mjölk till frukost låter konstigt i mina öron. Om mamman vore lågbegåvad kan jag förstå, men detta...

Nej, det stämmer inte!!

Att prata med sina barn är väl det mest naturliga man kan göra, alldeles oavsett läge, mående och situation.
Att som vuxen låsa in mat, gömma mat, ha ”privat” kylskåp, och allt vad fan det är är inte normalt däremot, och funkar naturligtvis inte i längden på något enda plan.
Att sakligt resonera och förklara att maten hemma ska räcka till alla är inget märkligt.
Med vänlig hälsning, trebarnsfar.

Väljer att svara dig då du är en av de som läst övriga inlägg och de andra kommentarerna som gjorts nu uppenbarligen inte läst hela tråden.

En av anledningarna till varför jag inte agerat mer förut i detta problem under detta år som gått har en bakomliggande orsak som jag inte tagit upp här.
Som så många påpekat så har jag problem med dottern och hon har haft ett stort övertag i familjen, dels pga av att hon tidigare gjort falska anklagelser kring familjen som slutat i orosanmälningar till soc och ofta hotar med att göra det igen. Hon har blivit våldsam när jag försökt förhindra henne sno saker från mig eller syskon. Jag har inte velat ta upp detta innan eftersom det är fruktansvärt jobbigt psykiskt att erkänna för andra och sig själv att man har såpass stora problem med ett barn. Jag ska ju vara den som bestämmer hemma men alla bråk och konflikter och hur de ofta slutar kring henne har gjort mig konflikträdd utan dess like.
Många har påpekat att vi behöver ta kontakt med familjerådgivare och det har vi haft i omgångar men det är svårt att få det att fungera när en av parterna konsekvent vägrar att ta emot hjälp eller stöd.

Iväg och stek massa ägg och bacon så det fixar det sig ska du se. Dottern din med pojkvän vaknar nog snart och de förväntar sig en rejäl hotell frukost! Kan bli tråkigheter och hus i helvete om dom kommer på att du ligger och slackar framför flashback istället för att stå i köket där du hör hemma.

Han sover inte här på vardagar om det är skola dagen efter.

Riktig toffel diskussion.

Hans päron sparar flera tusen i månaden på grund av att deras son äter hemma hos dig.

Lösningen är att han helt enkelt inte får äta din mat. Sätt press på hans föräldrar via honom. Annars kommer dom fortsätta spara pengar som du själv hade kunnat spara istället.

Ring hans päron och säg att Buba eller vad fan hennes förmodade neger kille nu heter att han inte får äta min mat längre på grund av matkostnaderna och fråga vad ska Buba äta när han är hemma hos er?

Påminn om att han får vara hemma hos er men att ni har det lite kärvt och inte har råd med tripplade matkostnader.

Jaha lol. Med den här logiken blir man bara ett snålt monster och dottern kommer hata honom.
Köpa mindre mat tills det att ungarna ger sig ut själva är nog det ända man kan göra vill man undvika en konflikt man inte kan vinna.