Inte orkat läsa hela tråden, men tyckte det var väldigt lägligt nyheten och den här tråden dök upp.
Jag bor i Hässelby villastad och jobbar i Kista inom IT-industrin där. Tar nästan uteslutande alltid bil till jobbet om jag inte cyklar, framför allt för att bilen tar 20 minuter och bussen runt 60 minuter. Då och då behöver min fru ha bilen så då brukar jag ta buss (linje 518, den går dörr till dörr men tar som sagt cirka en timma). En kväll missade jag sista 518-avgången och drog ner till busscentralen utanför Kista Galleria för att ta just 179. Vilken upplevelse...
Först och främst. Jag är född och uppvuxen i Vårby gård och jag har gjort min bostadskarriär i Hässelby och Vällingby. Att leva med andra kulturer har jag gjort sedan dag ett, och jag har aldrig riktigt känt mig hemma i någon av sidorna som diskuterar integration och migration. Jag brukar inte reagera nämnvärt på kulturella skillnader, men den här 179-upplevelsen var något helt nytt.
Först och främst tror jag att något har hänt när jag kommer fram till stationen. Det står fyra ordningsvakter och två bussvärdar vid stationen. Det visar sig dock att de bara är där för att få folk att ställa sig i en rad. Det är inte överdrivet mycket folk (tänk exempelvis vid ersättningsbussar när tunnelbanan har problem, det var inte det kaoset som uppstår då), men säg 50-70 stycken. Jag är tillsammans med en kvinna de enda vita personerna, av övriga så är cirka 75 procent somaliska kvinnor i modell större (som kvinnan i grön huvudbonad
här). Vill inte "fat shame":a någon, men det är extra påtagligt när folk har stora kroppshyddor när man är många som ska köa på liten plats och sedan sitta/stå inne på samma buss.
Det blir en hyfsad rad, men ganska snart när bussen närmar sig stationen så uppstår polsk riksdag och dessa kvinnor börjar buffa sig framåt för att kunna komma på bussen så snabbt som möjligt. Bakom mig uppstår kalabalik när tre stycken ekipage med barnvagnar ska på bussen men det bara finns en plats ledig. Framför mig blippar kvinnor tomma SL-kort och säger "remsa". Varenda en. Chauffören suckar och säger att "remsa" (som jag tolkar är en referens till perioden då man köpte pappersremsor som stämplades vid resor) köper man i förväg och inte på bussen, men varken han eller vakter/värdar verkar tycka att det är värt att neka dem någon resa. Blippar mitt Visa-kort trots att jag inser att jag skulle kunna planka med 0 procent risk att åka fast.
På bussturen uppstår ett till synes låtsasslagsmål mellan ett par killar i 15-årsåldern, men ni vet känslan när man inte vet om det är på låtsas eller faktiskt är på allvar? Otrygg känsla. På busshållplatserna genom Järva så hoppar fler på bussen i bakre delarna än fram. Plankning verkar helt ofarligt och kutym. Efter Spånga station har vi åkt igenom de värsta områdena och ljudvolymen har sänkts betydligt. Men fram tills dess så lät det verkligen som att man stod mitt inne i en hönsgård.
Hoppar av bussen i Vinsta och bestämde mig för att aldrig åka 179 efter kontorstid igen. De avgångarna tillhör inte en civiliserad värld.