Intersektionalism - administrativa reglers fientlighet mot alla fysiska personer?

Så kallad "intersektionalitet" innebär i praktiken att i princip vem som helst kan stämplas som "privilegierad" i något avseende, och därmed göras till måltavla för förföljelser. Att klassas som "diskriminerad som svart" ger inget skydd mot att stämplas som "privilegierad som man", och att klassas som "diskriminerad som kvinna" ger inget skydd mot att stämplas som "privilegierad som vit". Läggs allt ihop blir det försvinnande få som slipper alla "privilegie"-stämplar, och kravet på att klassas som "transsexuell" för att slippa stämpeln "privilegierad som cis" innebär i kombination med att psykiatrin stämplar alla registrerade i transvården som "i självmordsrisk" med den påprackning av antidepressiva det innebär att inte en enda som inte fått sin hjärna förstörd av piller slipper stämplas som "privilegierad" (och räknas djurrättsaktivismen in blir väl dessa stämplade som "privilegierade som människor" också). Alltså att alla fysiska personer förlorar på "intersektionalitet".

Men vad driver då hela skiten, om inga fysiska personer alls tjänar på den? Beror det kanske på att alla organisationer har tagits över av de administrativa regler som fortplantar sig mest genom att skriva in sig i andra organisationers stadgar? Den teorin förutsäger att alla organisationer blir memetiskt släkt med alla andra organisationer, men inte med några som helst fysiska personer eller deras gener. Dessutom har regler, liksom virus, ingen egen ämnesomsättning och omfattas därmed inte av den negativa selektion av energislöseri som gäller för levande organismer och gör det absurt att tro att biologiska hjärnor skulle ha evolverat rationalisering av redan fattade beslut eller självbedrägeri. Handlar "intersektionalitet" egentligen om institutionernas möjlighet att förfölja vilken eller vilka fysiska personer som helst under falskt namn av att "hjälpa", samt demonisering av speciellt det konsekvenstänk som kan inse att självmotsägelser är självmotsägelser och därmed märka att procedurreglerna inte är effektiva för att uppnå organisationens påstådda mål? Konsekvenstänkandet kan även upptäcka självmotsägelserna i och förkasta organisationernas påståenden om att det organisationen gjorde fel skulle bero på vissa fysiska personer och kunna åtgärdas med ännu mer kontroller mot fysiska personer.

Alla utom vita heterosexuella cis-män som uppskattar klassiskt manlig, kultur, seder och bruk och saker och ting tjänar på det.

Vi betalar dock, som vanligt, och är de som förväntas göra det och också anses vara skyldiga för alla andras problem och motgångar i liv och arbetsliv, högt och lågt.

Som jag förklarade i trådstarten förlorar många kvinnor på att stämplas som vita, många svarta förlorar på att stämplas som män, många homosexuella förlorar på att stämplas som cis och så vidare. Att fysiska personer skulle vinna på det är en myt som de administrativa reglerna kan ha skapat som ett sätt att utnyttja fysiska personer som redskap.

Intersektionalitet är ett typiskt tecken på när revolutionen äter sina barn. Det är också ett symptom på applicerad postmodernism, som kännetecknas av dels nonsens och inkonsekvens, dels relativism. Intersektionalitet är den bjälke som är relativismen i kulturmarxismen, där de rättrogna ständigt finner grandet i ögat hos den som betraktas.

Vi ser den här typen av bjälke hos nästan samtliga politiska aktörer idag: moderater som kallar sig konservativa när de egentligen är liberaler. Vänsterpartister som inte kan leva utan kapitalismen. Precis som i fallet när socialister hävdar att "riktig socialism aldrig praktiserats", så handlar det om att min ståndpunkt är mer värd och mer relevant, så om jag måste använda en Apple-produkt för att nå ut med mitt antikapitalistiska budskap, så helgar ändamålen medlen, medan om du använder en Apple-produkt är du en kapitalismens medlöpare.

Intersektionalitet är faktiskt det bästa som hänt den applicerade postmodernismen, eftersom varenda kotte som inte tror på kulturmarxistisk snömos med klara ögon kan se hur jävla idiotiska dessa utövare är.

Vilket flyttar problemet och inte svarar på vad som driver postmodernismen när inga fysiska personer tjänar på den. Det kan däremot teorin om administrativa reglers fortplantning genom att ta över organisationer som virus förklara.

Postmodernismens dumheter är knappast unikt marxistiska. Marxismens lära om klasskamp är inte alls intersektionell. Postmodernismen och marxismen har vissa drag gemensamma, till exempel kollektivismen och att anta motiv som att argument skulle "försvara" något istället för att lyssna på argumentens innehåll, men de dragen finns även i exempelvis nazismen.

Faktiskt antar både den postmodernistiska feminismen och nazismen att meningsmotståndare skulle ha sexuella motiv, medan marxismen istället antar att meningsmotståndare skulle ha ekonomiska motiv. Postmodernistisk feminism delar med nazismen antagandet att våld skulle bero på "grupper" som påstås ha en kontextoberoende generell våldsbenägenhet (män respektive "icke-arier") medan marxismen ser våld som kontextberoende. Alltså att postmodernistisk feminism är närmare släkt med nazism än med marxism. Tänk på att ett kapitel ur Mein Kampf med två ord utbytta passerade peer review i en postmodernistisk feministtidskrift under Grievance studies affair, medan en omskrivning av ett verk av Karl Marx som uppmanade kvinnlig könskamp att helt åsidosätta etnicitet i alla länder knappast hade varit tryckbart eftersom det hade stött sig med kritisk rasteori.

Absolut. Jag syftar mer till hur din administrativa klass inte behöver ha ett syfte, då Marxismen inom institutionerna är varifrån de postmoderna idéerna tillåtits löpa ut från. Det finns också en självklarhet därigenom varför applicerad marxism fortfarande anses rumsren, medan nazism är förkastligt.

Intersektionalitet bygger på antagandet att olika "klasser" står i konflikt med varandra.

Enligt teorin om administrativa reglers fortplantning är det endast reglerna som tjänar på dumheterna, medan administratörerna som fysiska personer precis som alla andra fysiska personer förlorar på det oavsett om man räknar administratörerna som individer eller som grupp. Precis som att inga av cellerna eller cellernas gener vinner något på en virusinfektion, utan det är bara virusets gener som tjänar på det.

I analogin motsvarar virusets gener de administrativa reglerna, inte några som helst fysiska personers gener. De administrativa reglerna fortplantar sig genom att skriva in sig i ett maximalt antal organisationers stadgar och göra om organisationerna till maskiner för att maximera reglernas spridning, precis som ett virus fortplantar sig genom att skriva in sina instruktioner till att tillverka virus i cellerna. Reglerna saknar liksom virusen egen ämnesomsättning.

Nej, intersektionalitet bygger på antagandet att "könskamp", "raskamp", "sexuell läggningskamp" och så vidare skulle höra ihop. Marxismen bygger istället på antagandet att konflikt mellan arbetarklass och borgarklass endast är en klasskamp mellan roller i produktionen och inte hör ihop med några andra konflikter vilka istället ska läggas åt sidan. "Proletärer i alla länder, förenen eder" är en uppmaning till att lägga alla etniska konflikter åt sidan till förmån för klasskampen, inte att blanda ihop klasskamp med raskamp som intersektionalitet och kritisk rasteori gör.

Som framgick i Grievance studies affair är nazistiska antaganden med mycket lätta omskrivningar rumsrena i postmodernistiska feministiska tidskrifter idag, vilket marxistiska antaganden med lika lätta omskrivningar inte är. Att Hitler sa att judarna var ett problem "på gruppnivå" men inte att varje enskild jude var ett problem som individ har tydliga likheter med att postmodernistiska feminister säger att män är ett problem "på gruppnivå" men inte att alla män är ett problem "på individnivå".

Att politiken ändå ledde till massmord genom "det går inte att individanpassa allting"-snacket är en viktig historisk lärdom om faran med att som stämplad som medlem av en "på gruppnivå farlig grupp" tro sig gå säker från förföljelse "på individnivå". Och Hitler besökte aldrig sina dödsläger och tittade inte heller på filmer därifrån, så tro inte på snack av typen "kvinnor skulle inte massmörda för de är inte våldsbenägna som Hitler". Det var politik som ledde till Förintelsen, inte någon "våldsbenägenhet" hos en viss personlighetstyp. Politik som lätt kan upprepa sig om snack om att personer som inte är problem som individer skulle vara problem som grupp tillåts sätta dagordningen.

Kommunisterna erkände åtminstone att de ansåg att varje kapitalist var ett problem, vilket förklarar varför två utbytta ord aldrig har räckt för att få in en text av Marx i en postmodernistisk feministtidskrift trots att en så liten omskrivning räckte för att få in en text av Hitler där.

intressant djupdykning, har du några lästips i bokform om detta mer ingående?

Om vilket av det? Grievance studies affair skedde 2017 till 2018 så tillgången på litteratur om det är fortfarande begränsad. Kanske Cynical Theories, har dock inte läst boken utan snarare nyhetsrapporteringen om affären.

Cynical Theories har jag läst. Men tack ändå!

Vill du läsa om att Hitler ansåg att judarna var ett problem "på gruppnivå" men inte varje jude "på individnivå" rekommenderas "Hitler's second book". Och vill du läsa om att Hitler inte själv besökte sina dödsläger rekommenderas böcker om Förintelsen skrivna före 2010, alltså innan psykiatrins dogmer censurerade bort kritiken mot psykopathypotesen ur förintelseforskningen.

Vilka saker och ting?