Citat:
Ursprungligen postat av
diseuse
Försäljningen går tydligen bra.
Pressmeddelande (
Remedy announces sales information for Alan Wake 2):
Har samtidigt för mig att jag läste att det initialt sålde ganska dåligt i november men Game Awards i december gav nog spelet en skjuts försäljningsmässigt.
Flera anser att avsaknaden av en fysisk utgåva bidragit till att spelet inte sålt lika bra som väntat. Var ändå väldigt hypat när det släpptes och fick många fina recensioner och gott om uppmärksamhet. Med det i åtanke tycker jag fortfarande att drygt 1 miljon är rätt tamt men blir också förvånad över att det är Remedys snabbast säljande spel så kanske inte så pjåkigt ändå.
Släpptes ju under ett ganska fullspäckat år och inte så långt efter Spider-Man 2, Baldur’s Gate 3 och Starfield. Vet inte hur mycket det har påverkat. Hade själv tänkt vänta på en eventuell fysisk utgåva men suget efter att spela blev för stort men hoppas ändå det kommer i samband med expansionerna.
Tror inte att det går någon nöd på dem med Epic som backar upp. Märks att de fått mycket friheter, det finns mycket man hade kunnat ändra för att tilltala den breda massan men Remedy har fått köra sitt race och de har gjort det bra.
Spelade ut det för några veckor sedan och gillade det skarpt, helt klart ett av de bättre spelen jag spelat de senaste par åren.
Gillar storyn, stämningen och hur områdena är utformade samt att spelet ser vansinnigt snyggt ut. Allt som spelet rosats för håller jag med om så låt mig formulera mina tankar kring det jag tycker är mindre bra.
Stridssystemet är fortfarande lite klumpigt och förmodligen det jag gillar minst (det var samma med originalet). Blir ibland väldigt oklart vad man ska göra med vissa bossar, och jag tycker att evasion/dodge är onödigt svår att tajma rätt med många fiender. Känslan är att man inte lagt så mycket krut på att få till striderna. Sedan är vapnen som kopierade från The Last of Us-spelen, hade önskat mig mer kreativitet där.
Sedan tycker jag att man överanvänt jump scares väl mycket. Det var extremt effektfullt och obehagligt i prologen och i vissa andra delar av spelet men blev uttjatat och snarare ett störningsmoment framför allt i delen med Cynthia på ålderdomshemmet. Man hade kunnat dra ner på det, enligt mig.
Sedan är det någonting med hur man förmedlar storyn ibland som blir alldeles för uppenbart och tillrättalagt konstigt och absurt. Det känns ibland lite väl krystat och överdrivet och som att det ska vara konstigt för sakens skull utan att bidra så mycket till storyn eller karaktärsutvecklingen, samma fälla som jag tycker Lynch och Kojima går i alltför ofta. Har svårt att formulera det bättre än så, det är en vibb jag får framför allt när amerikaner ska vara konstnärliga som jag tycker Remedy anammat - det är väldigt in your face och sällan subtilt, överdrivet tydligt för att även en stackars jubelidiot ska förstå men för mycket handhållande för en normalbegåvad. Eller så kanske de bara gör parodi på det utan att jag begriper bättre.
Tänk er att man sätter igång en skiva och förväntar sig tidiga Darkthrone eller Burzum men istället får Dream Theater eller Metallica från St.Anger och framåt.
Hade personligen föredragit ett mer subtilt och europeiskt tillvägagångssätt vad gäller vissa saker.
Det är väl de saker jag är smått kritisk till, annars hade jag riktigt roligt med spelet och det tickar så många boxar för mig personligen - att lira som en FBI-agent och utreda och samla ledtrådar, mer fokus på skräck än det första spelet, sekter, amerikansk småstadsromantik, surrealism, välskrivna och utflippade karaktärer, vackra miljöer.
Hade extremt höga förväntningar på AW2 och det levde delvis upp till dem. Det är inte en fullpoängare för mig men inte långt ifrån. Tror det är en månad sedan jag varvade det och jag har tänkt nästan dagligen på det. En stark och ganska unik spelupplevelse.
Älskar även hur man använt sig av filmsekvenser med de faktiska skådespelarna och vävt in det i spelet på olika sätt. Önskar att fler studior tog efter, finns många möjligheter att vidareutveckla mediet på där.
Själv tyckte jag dessutom att det var riktigt obehagligt och ångestfyllt på sina ställen, satt många gånger på helspänn och hoppade till både en och två gånger.
