Citat:
Ursprungligen postat av
ekerilar
Fram till 1800-talet handlade det om att olika riken, försökte växa och skapa större skattekraft och större militär förmåga. Någon styrde, men rikena var på många sätt inkluderande.
Under 1800-talet förändras detta och rikena blir stater, baserade på etnicitet, språk eller kulturgemenskap.
Det naturliga utfallet hade varit en kamp mellan försvenskningskampanjer, vilket skedde i de delar av Sverige där befolkningen var finsk. Genom lagstiftning förbjöds den finska särarten.
Detta hade sannolikt lett till ett nationellt uppvaknande. Nationellt uppvaknande var en viktig grej under 1800-talet. Sverige och Finland hade inte befunnit sig i ett vakuum. Bara för att de bägge rikshalvorna varit fortsatt enande 1809, innebär inte det att tiden skulle ha stannat.
Du inser att Finland erövrades av Ryssland då också va ?
Och för att förhindra att populationen skulle göra uppror mot tsaren för att återknyta till Sverige så sådde ryssarna tvedräkt i den finska populationen, genom att utnyttja problemen med tvåspråkigheten.
Dvs de finskspråkiga hjälpte man få en starkare känsla för sin särart, i relation till det svenska, och man sponsrade i hemlighet alla sådana Finska särartsprojekt.
För så länge man kunde hålla befolkningen inbördes kluven, då kunde man ju också härska över dem.
Söndra och härska, du vet ...
Men det fanns ju ingen ursprunglig finskspråkig särartsidentitet.
Iaf inte kopplad till nationalism.
Visst var det förvisso så att hela den finska aristokratin var svenskspråkig.
Svenskspråkiga delen av befolkningen bebodde ju dessutom de mer välmående delarna av den finska rikshalvan - dvs längst med kusterna. Och finskspråkiga i inlandet, och längst med gränsen till Ryssland.
Men orättvisorna var ju mer geografiska än baserade på någon form av aktivt förtryck.
De finska nationalisterna gjorde ju sig dessutom skyldiga till historierevisionism när de så markant utelämnade praktiskt taget hela den del av förhistoria och mytologi som hade västliga anknytningar, för att istället fokusera 100%:igt på de östra delarna (som dessutom inte ens var finska på den tid då Finland blev upptaget i Svea rike.
Dvs Karelen var ett eget kulturområde, som inte var finskt.
Karelen hade sin egen identitet och sin egen interna politiska struktur, som inte var involverade med det finska.
Karelerna åkte på ständiga "vikingatåg" till Mälardalen för att plundra och skövla, och det var ju pga just det som Stockholm ursprungligen började byggas - som ett försvar mot den karelska plågan alltså. Som ett "Lås" i Mälaren för att stoppa sjörövare från att komma in.
Finnarna i Savolax och Tavastland osv verkade inte ha haft samma "vikingakultur" som de andra kustfolken, som Karelarna och Esterna - och Svearna, Venderna, Danerna, Skåningarna, Norrmännen.
Karelarna hade ju t.o.m. lyckats bygga upp en av norra Europas största handelsplatser i Staraja Ladoga, tillsammans med skandinaviska vikingar.
Förstår du?
De finska nationalromantikerna, självständighetsvurmarna, var alltså inte helt överens med den historiska verkligheten, utan de valde och vrakade efter en slags förbestämd mall - som skulle närmast Bannlysa allt "västligt" inflytande och bara tillåta Östligt sådant.
Så, om Ryssland alltså aldrig hade stulit Finland så hade det inte vuxit fram någon antisvensk finsk nationalism, särartsidentitet.
För då hade ju alla i Finland varit helt 100 på att de var precis ika mycket svenskar som alla andra i Sverige.
Finland VAR alltså Sverige.
Finland var inte "Finland som tillhör Sverige."
Utan Finland VAR Sverige.
Det var alltså inte som tex under Kalmarunionens dagar, då Sverige, Danmark och Norge var egna kungadömen, riken, men som alla lydde under en gemensam monark.
Utan De finska landskapen (och nuvarande ryska) var alltså Svenska landskap.
Så det hade väl isf varit som med dagens Skåne.
Dvs med en tydlig särartsidentitet, men ändå en allmän acceptans om att man är den del av Sverige.