Varför har vissa så enkelt för att tala?

Jag är en sån. Jag har nog ärvt det av farsan som länge jobbat som säljare. Han kan snacka om "ingenting" i timmar.

Vissa är rädda för att dela sina åsikter också för de bryr sig så mycket om vad andra tycker, särskilt i dagens samhälle. Jag bryr mig inte ett skit vad folk tycker om mig så säger vad jag tycker, men man får använda sin intelligens och använda riktiga argument om det handlar om en argumentation. Där brukar jag sällan "förlora" Är ofta folk blir sura och skriker och håller på, då vet jag ju att jag vunnit argumentet när de blir arga för de inte kan komma med motargument. Sen gillar jag att snacka trevligt också såklart och lära känna nya människor, jag tror alla människor har något intressant att säga och jag är en bra lyssnare och kan koppla ihop det med liknande saker som hänt i mitt liv och komma med min egna berättelse. Är extremt öppen också där jag märker att andra vill hålla vissa saker privat.

Om det är argumentation det handlar om har jag en ledtråd om hur man alltid vinner

Jag kände mig ofta ganska utanför som liten och var knappast den mest högljudda eller populära. Samtidigt så hade jag två välutbildade föräldrar med brett ordförråd och allmänbildning som alltid pratade med mig som en vuxen.

Jag har till exempel fått lära mig i efterhand att vissa familjer åt middag framför tv:n, något som ytterst sällan hände hos oss. Istallet så fick vi barn åtminstone en timme om dagen att prata om vad vi hade haft för oss och lära oss ett och annat om vuxenvärlden.

Ända upp till att jag var strax över 20 så trodde jag folk tyckte jag var helt off socialt (vilket jag nog många gånger var) eftersom jag alltid såg folk runt mig som var riktiga stjärnor socialt. Men nu har jag insett att jag snarare faller in under kategorin av folk med "talets gåva" än de som inte har det.

Så i mitt fall så känns det verkligen som att jag formats av familj och umgänge. Enda sättet att få en syl i vädret var alltid att prata snabbare, smartare, intressantare och roligare än de runt mig.

På ett sätt har både en trygghet i mig själv och en osäkerhet gentemot omvärlden påverkat mig.

I recognize you got a weak mind. Det du skrev, passar inte ens in i detta sammanhanget. Så borta är du. But heeeey - you do you!

OnT
Ser f.ö. att vissa skriver att TS kompis inte behöver vara intelligent för att kunna läsa omgivningen på milisekunder, dra kopplingar och dra skämt och ge "publiken" det dom vill ha. Ganska motsägelsefullt. Har man ingen bra och snabb hjärna så kan man inte lyckas med detta. En bra och snabb hjärna är en intelligent hjärna. Killen snappar upp allt, har gott minne och levererar. Jag tror att många människor avundas människor som har en enorm förmåga att förtrolla sin "publik".

Att ha social kompetens är mycket viktigt och smart. Speciellt i världen vi lever i. Är du bara ett geni som inte kan snacka så kommer du lida och få det svårt trots att du är bäst på matte. Vem är klokast?

Det är bra att du tar det här som exempel för precis som en person som är karismatisk, charmig, rolig, rapp i käften så kommer det tillfällen då personen kanske argumenterar och dom här personerna vinner argumentationer och diskussioner eftersom att deras hjärna arbetar snabbare, dom har flera svar och motfrågor innan den andra personen ens hunnit svara. Att ta lång tid på sig att svara är ju lite som att ge över pokalen. Personen kommer bara framstå som att den inte vet vad den talar om.

Vill komma till att det är en form av intelligens. En snabb hjärna kan inte vara trög. Den samlar information snabbare, och processerar allt fortare och har ett bättre minne. Folk som pratar mycket och bra har ett bra minne. Att ha ett bra minne är en egenskap man måste ha för att vara intelligent. Att ha en snabb hjärna är något som avgör hur intelligent en person är.

Om person A tar 2 minuter på sig att lösa en uppgift och person B tar en timme på sig. Vem är mest intelligent?

Sammanhanget var att de som inte säger mycket säger saker av en anledning "oftast". Så "weak minds" babblar på om människor för det är ett lätt ämne att diskutera "det vill säga de pratar för att man måste" om du inte har upptäckt detta själv när du har socialiserat dig. Så vet du nog svaret i vilken skala du befinner dig i, but hey. Inget fel med att försöka vara arrogant.

Man måste ingenting, man gör det man känner för och gynnas av. Att knyta kontakter i den här världen är ett smart drag om man inte redan står på toppen. TS sa att dom är i 20-årsåldern. Den där charmören kommer få ett enkelt liv, det begriper du va?

Vi tar ett exempel. TS är allmänbildad men saknar social kompetens - har han inte tur och blir omtyckt på arbetsintervjun så kanske han inte ens blir anställd medan hans kompis charmade chefen och fick en chans. Han kanske till och med saknar utbildning. Det är såhär världen ser ut! Han kommer dessutom ha lätt att skaffa tjejer. Hela hans liv är bäddat och klart, han kommer åka på räkmackor pga hans personlighet.

Social kompetens är OTROLIGT viktigt i den världen som vi lever i. Det är ett faktum.

Det är för att ditt umgänge inte är på samma våglängd som du. Du blir understimulerad om du inte känner dig mentalt utmanad. Lite som att prata med sniglar..då kan man lika bra vara själv.

Tror f.ö. att det finns ett mellanläge också, extroverta introverta. Att man är väldigt extrovert när man umgås med folk men att man inte har behovet och att man trivs bra i sin ensamhet. Man behöver inte vara antingen det ena eller det andra. Finns gråskalor med, antar jag..

Såja nu kan vi föra en diskussion men jag kanske borde lagt in "content" också så folk kan förstå, my bad.

Nja, jag kan inte riktigt hålla med dig. Visst han kommer glida igenom livet men så som i allt så finns det människor som glider igenom livet medan vissa får kämpa sig fram i livet. Ska man tänka på det sättet då är allting orättvist i världen. Vissa har det lättare i vissa ämnen andra har det svårare.

Man kan komma långt med att vara sin egna person, visst den vägen är tuff men det gynnar en så mycket mer för psyket,själen,etniskt you name it. man litar på sig själv det vill säga. Anledning att jag skriver med detta är för är så jag har gjort. Rekommenderar det inte för det är som sagt tufft.

Håller inte riktigt med social kompetens kan man faktiskt träna upp och de jag menar är att väldigt många människor snackar så mycket strunt bara för att få käften att gå och dessa individer kan inte hantera social kompetens bara för de kan prata. Utan de pratar bara för att . Men folk brukar gilla dessa individer just för att man själv slipper föra en konversation. Du har också de som är tysta och är social kompetenta. Du förstår min poäng det finns många varianter. Det jag vill få fram till TS att bara för man är rapp i käften så betyder inte att du har social kompetens.

Du blandar ihop äpplen med päron nu.

Läs trådstarten igen. TS har skrivit att han är duktig på det han gör.

Man kan enbart träna upp social kompetens till en viss grad, finns ett tak när det inte kommer naturligt. Den naturliga talangen kan du inte få, och det är den som är genuin och gör att människor älskar att tala med just den personen.

Och godmorgon. Självklart är världen orättvis, det vet väl alla? Jag vill mer att ni lägger fram teorier om varför TS kompis INTE skulle vara intelligent? Det mesta pekar på att han är det.

Jo så är det ofta. Men det är bättre att tänka efter ordentligt och veta när man inte har tillräckligt med skinn på näsan. Det är något folk har ENORMT svårt med i en argumentation och brinner av för den de argumenterar emot har mer skinn på näsan. Jag erkänner hellre då att jag inte vet tillräckligt men det händer nästan aldrig att den jag pratar med gör det.

Minns när jag och en random snubbe jag precis börjat prata med (ja sån är jag, kan börja prata med folk om ingenting) blev utskällda av två feminazis som blev sura på oss för vi inte visste vem Mia Skäringer var (ja på riktigt...) och började bråka om feminism helt utan anledning. Jag var där med två tjejpolare som pratade bort dessa personer totalt och ägde de med argument. Feminazis skrek om att de tjejerna var kvinnohatare varpå jag typ: eeh vänta nu. Det är du som skriker på... Kvinnor. Då började skriken och personpåhoppen. Sånt skiter jag totalt i. Har aldrig förstått det där. Om nån kallar mig nåt dumt så kan jag bara skratta bort det.

En annan gång sa en bajare (som jag vet gått på matcher typ en säsong) till mig att "Djurgår'n suger" vilket var så himla komiskt för vi (Djurgår'n) var regerande svenska mästare, ganska nyligen också vilket jag påpekade men hon fortsatte och till slut sa jag bara "det är din åsikt, tyck så om du vill" på ett trevligt sätt för ville undvika tjafs då det var en fest hos folk jag knappt känner. Hon var så jävla förbannad för att jag... inte bet på hennes krok antar jag för ville inte ställa till en scen. Så hon skämde ut sig totalt medan folk respekterade mig. Jag garvar åt det än idag.

Så när det kommer till argumentation är problemet att folk alltid tror att de kan vinna. Men ge dig inte in i en meningslös fight och erkänna dig besegrad, inget fel med det och om någon säger nåt elakt till dig kan du bara ignorera det. Om folk ber mig dra åt helvete exempelvis garvar jag bara, finns liksom viktigare saker i livet men andra brinner av totalt. Var civiliserad så är oftast folk civiliserade tillbaka.

Men rent generellt att prata: om vi bortser från argumentation så vet jag inte riktigt var det kommer ifrån. Jag tror det är genetiskt som jag skrev om min far. Men också att bara inte vara rädd. Det är inte en boxningsring du ska upp i. Du ska snacka bara. Fråga om vad folk tycker om vädret eller vad deras favoritfärg är, vad som helst som inte är ett kontroversiellt ämne som exempelvis politik.

Tror du slog huvudet på spiken. Det är få människor som är intressanta, som ger en energi och som man blir på bra humör av. Bättre att odla sina intressen.

Det är genetiskt. Och ganska självklart att vältaliga och självsäkra föräldrar för detta vidare till sina barn genom arvsanlagen.