Kul diskussion!
En kort förklaring är att kammarrätten är första instans i dessa ärenden för att man vill ha en enhetlig instansordning (kortfattat till vilken domstol/domstolsslag målet får överklagas). Det är helt enkelt smidigt att man utser en instans som huvudsakligen prövar just en typ av specialmål. Sen är det självklart inte så, vilket påpekats ovan, att en instans ska pröva sina egna beslut vilket också motiverar avvikelser från ordinarie instansordning. Därför ska också kammarrättens beslut överklagas till HFD (vilket också nämnts och som framgår av 6 kap. 8 § 1 st. OSL). Detta är ju dock, som också har nämnts, långt ifrån hela sanningen till varför det ser ut som det gör. Om instansordningens enhetlighet framgår b.la. av prop. 1979:80:2 del A s. 363 och följande sidor. Denna bygger i sin tur på ett förslag från OSK om en enhetlig instansordning (det här bygger alltså på någon form av underliggande utredning, typ SOU, som ligger till grund för själva lagförslaget i sig vilken jag inte lyckats hitta genom några korta sökningar. Men den går absolut att finna på ett eller annat vis). Man ska också komma ihåg att det aktuella rättsområdet (offentlighetsprincipen m.m.) präglas av specialbestämmelser ofta just för att det är ett specialområde. Trådskaparen har också helt rätt i att bestämmelsen utgör ett avsteg från huvudregeln om att en förvaltningsrätt har möjlighet att pröva andra myndigheters beslut.
Jag ska forska vidare i saken vid tillfälle men ett kortfattat svar på frågan är att man önskade en enhetlig ordning för överklagande i dessa typer av mål. Varför det blev just andra instans kan ha flera olika orsaker (resurser, olika organisatoriska fördelar med att förlägga till andra instans etc.) som man som sagt kan forska vidare i. Ofta anges dessutom inte alla skäl för en viss ordning, speciellt inte under den nu berörda tidsperioden.
Slutligen kan också nämnas att allmänna domstolar (tingsrätter, hovrätter och HD) också är s.ka. förvaltningsmyndigheter (varje domstol är en egen myndighet med Domstolsverket som centralmyndighet). En tingsrätts beslut att neka en begäran om att utfå en allmän handling överklagas dock till hovrätt osv. (se 6 kap. 8 § 3 st. OSL).
Sen ska man komma ihåg att det finns vissa ''undantag'' beträffande ovan nämnda instansordning men dessa behöver vi inte reflektera över här.
En kort förklaring är att kammarrätten är första instans i dessa ärenden för att man vill ha en enhetlig instansordning (kortfattat till vilken domstol/domstolsslag målet får överklagas). Det är helt enkelt smidigt att man utser en instans som huvudsakligen prövar just en typ av specialmål. Sen är det självklart inte så, vilket påpekats ovan, att en instans ska pröva sina egna beslut vilket också motiverar avvikelser från ordinarie instansordning. Därför ska också kammarrättens beslut överklagas till HFD (vilket också nämnts och som framgår av 6 kap. 8 § 1 st. OSL). Detta är ju dock, som också har nämnts, långt ifrån hela sanningen till varför det ser ut som det gör. Om instansordningens enhetlighet framgår b.la. av prop. 1979:80:2 del A s. 363 och följande sidor. Denna bygger i sin tur på ett förslag från OSK om en enhetlig instansordning (det här bygger alltså på någon form av underliggande utredning, typ SOU, som ligger till grund för själva lagförslaget i sig vilken jag inte lyckats hitta genom några korta sökningar. Men den går absolut att finna på ett eller annat vis). Man ska också komma ihåg att det aktuella rättsområdet (offentlighetsprincipen m.m.) präglas av specialbestämmelser ofta just för att det är ett specialområde. Trådskaparen har också helt rätt i att bestämmelsen utgör ett avsteg från huvudregeln om att en förvaltningsrätt har möjlighet att pröva andra myndigheters beslut.
Jag ska forska vidare i saken vid tillfälle men ett kortfattat svar på frågan är att man önskade en enhetlig ordning för överklagande i dessa typer av mål. Varför det blev just andra instans kan ha flera olika orsaker (resurser, olika organisatoriska fördelar med att förlägga till andra instans etc.) som man som sagt kan forska vidare i. Ofta anges dessutom inte alla skäl för en viss ordning, speciellt inte under den nu berörda tidsperioden.
Slutligen kan också nämnas att allmänna domstolar (tingsrätter, hovrätter och HD) också är s.ka. förvaltningsmyndigheter (varje domstol är en egen myndighet med Domstolsverket som centralmyndighet). En tingsrätts beslut att neka en begäran om att utfå en allmän handling överklagas dock till hovrätt osv. (se 6 kap. 8 § 3 st. OSL).
Sen ska man komma ihåg att det finns vissa ''undantag'' beträffande ovan nämnda instansordning men dessa behöver vi inte reflektera över här.
__________________
Senast redigerad av vepis 2023-06-16 kl. 22:22.
Senast redigerad av vepis 2023-06-16 kl. 22:22.
De överprövar aldrig såna beslut då. 