Talmannen Andreas Norléns direkta kritik mot miljöpartiet.

Jag kan förstå talmannens irritation och det ska ju även väldigt mycket till att talmannen även uttrycker sin besvikelse över hur MP agerat innan de lämnade regeringen.

Men samtidigt kan jag förstå MP. Alla visste att de ville lämna regeringen och bara väntade på ett svepskäl så att de kunde göra det utan att framstå som svikare.

Nu blev nog alla lite förvånade ändå eftersom man var mitt i processen att välja Sveriges första kvinnliga statsminister och inte minst MP stödjer ju det här helt och fullt. Jag kan tänka mig att talmannen borde frågat om budgetomröstningen kunde bli anledning att lämna regeringen.

Frågan är dock hur mycket ansvar har MP att berätta för talmannen att de planerar att lämna regeringen?

Man får känslan av att allt händer så väldigt spontant och där finns inget konsekvenstänkande eller ingen bryr sig. Att bara några timmar innan välja statsminister och ny regering och sedan därefter hoppa av den.

Å andra sidan. Jag kan tänka mig att de allra flesta trots kaoset som uppstod och att hela världen tittar på ändå kände en stor lättnad och det säger nog ganska mycket om svensk politik.

Han ska väl inte behöva dra svar ur parter?
Något så fundamentalt som att man avser gå från regeringen om budgetförslaget faller, borde MP lyft på eget initiativ, särskilt eftersom en omröstning om statsminister ägt rum bara timmar före enligt planeringen.
Har ju varit massvis med samtal inför den dagen, och att ett parti väljer att knipa käft alternativt är efterblivna rörande något så stort är bara märkligt beteende, snarast riksdagssabotage.
Man kan inte som normalt tänkande person föreställa absurditeter av det slaget.

På inte ett enda ställe läste eller hörde jag någon ens nämna detta scenario. Allt möjligt annat, men inte det.

Blir glad när någon jag ser som en klok person säger så här bra saker.

Det mesta är annars ur led.

???. Du får nog förklara varför det att vara konstruktiv innebär att man stödjer regeringen. Jag anar en liten anarkist som bor i dig.

Talmannen ställde frågan till Andersson och trodde att hon svarade för mp också. Det var fel av honom. Andersson svarar givetvis inte för hur mp kommer att rösta. Nån ordning får det vara. Utomordentligt slarvigt av talmannen..

Man kan nog på rätt vettiga grunder utgå från att när den sittande regeringen accepterar att prövas i omröstning (det handlar INTE om att talmannen utnämner eller föreslår en regering) så bör man kunna förvänta sig att MP (liksom S) uppträder tydligt.

Det är ju inte frågan om en ny konstellation, utan om en mer eller mindre formaliaomröstning därför att Löfven aviserat avgång, Maggan trätt till och inga större förändringar i övrigt.

En fråga i sammanhanget: m Löfven inte aviserat avgång, utan allt varit stabilt, hade Mp då hoppat av i (spelad) avsky för den multifascistiska, främlingsfientliga och miljöfarliga borgerliga budgeten när statsministern förklarat att "det skall vi nog reda ut, så j-a hemsk är inte budgeten" ?

Och hur ser du på insatsen av den blivande statsministern, hon som lurade talmannen?

Tycker du en talman i allmänhet ska förutsätta att en blivande statsminister inte vet vad hanhon talar om?

Du har inte en aning om någonting.

Så vad är nackdelen med att rösta om budgeten först och sen statsminister?

De uttalanden i media och krav i den här frågan som framställts från C, Mp, V och S har varit kända (tror vi), men kontradiktoriska. Om alla håller på sin linje blir det vare sig någon röd budget eller ens en regering. Det är mycket att lägga allt detta på talmannen att reda ut och lista ut vad som kommer att ske. Jag tänker främst på tre saker:

1. Mp:s reaktion blev en blixtsnabb sondering inom de egna leden för att få mandat att lämna regeringen om budgeten inte gick igenom. Det skedde i huvudsak under några timmar mellan statsministeromröstningen fram till budgetomröstningen, på onsdagen. Mp lämnade hela regeringen. Detta var inget som låg på bordet för talmannen.

2. Anderssons helt ofinansierade uppgörelse med V på tisdagskvällen om pensioner för miljarder. Då var ju Andersson redan föreslagen. Andersson hade då försäkrat talmannen att regeringen sitter kvar även om den röda budgeten inte går igenom. Andersson måste ju norpa pengarna någonstans - ur den C-förhandlade budgeten - och budgetar framöver, och hon berättar inte vad som måste stryka på foten, eller ska hon beskatta oss ytterligare? Hon måste ju ha riksdagens ja för detta. Hur kunde Nooshi D bara tro på att detta skulle bli verklighet, kan hon inte räkna huvuden i riksdagen? Men talmannen är ju inte synsk. Ska han smyga på Andersson när hon går över till Nooshi och gör en uppgörelse? Ska han bedöma om detta är eller inte är innanför budgeten om S gått överenskommelsen med C förnär?

3. C:s u-sväng i frågan kom samma dag som omröstningen? Som sagt statsminister var redan föreslagen.

Allt hände samtidigt och blev en kedjereaktion. Men talmannen borde iaf ha sett det kontradiktoriska, och åtminstone styrt om så att man röstade för budgeten först, och sen statsminister.

Det är inte talmannens roll att förutsätta något, det vore ju märkligt, i så fall kan han väl förutsätta att Kristersson har majoritet och föreslå honom. Men talmannen går på fakta som presenteras för honom.

Att allt var motsägelsefullt håller jag med om, det är glasklart att C inte röstar på en V-budget. Ändå satt Andersson i flera dagar och pratade fram en med V. Varför är den fråga man ska ställa sig. Inte varför talmannen gjorde som han gjorde, han är en obetydlig spelare. Samtliga som gjort fel och som gick att missuppfatta och missuppfattade andra, är kvinnliga partiledare i V C S MP. Det är ingen slump att det är hönsgård. I det gänget finns inga ledare, bara följare.

Han var chanslös för att han inte försökte ens. Finns massor med möjligheter för Kristersson att bilda regering, men då måste man föhandla med andra partier, och det vill han inte av någon anledning. Mycket märkligt!