Gå ekonomisk berserk

Hej,
har fått lite stryk från olika håll och börjar bli riktigt omotiverad till att bara ha skyldigheter och inga rättigheter. Skall in på rättegång snart(för att jag jobbat så klart). Under de senaste 10 åren har jag noll sjukskrivningsdagar, kan alltså inte bli sjukskriven och få ersättning, hur sjuk jag än är.

Nu när då jag tröttna på att vara företagare, så får jag ingen a-kassa vad det verkar som. Blir behandlad som en hund, misstänker att det är mina ganska klara SD åsikter eller det faktumet att jag skall in på rättegång.

Samtidigt finns det människor som får pengar kastade på sig i hög. Hyfsat orättvist. Det enda jag fått, är att betala verkar det som.

Så jag funderar helt enkelt på att sluta betala och driva omkring. Och aldrig skriva något mer papper. Men innan jag kastar mig in i det livet, finns det någon som gjort det(kanske av andra anledningar) och hur var det?
Min fru och jag har separerat och gjort bodelning. Kan hon få skit om jag går bananas?
Antar att det blir svartjobb för resten av livet då. Vad händer med pensionen då?
Bor hos släktingar så boendet är inga problem.
Bara en sådan sak att kunna parkera sin bil var som helst utan att bry sig om böter. Mycket intressant liv. Äger inget av värde som kronofogden kan ta.

Men hur var det för er att gå berserk? Eller det kanske bara jag i hela SE som får dessa tankar.

Varför kan du inte få sjukpenning eller A-kassa?

Ja livet är orättvist. Är det en bra anledning att bli luffare?

Klart man kan leva som en luffare om man vill. Det är man fri att välja.

Nackdelen är väl att alla då ser en som en luffare och värdelös typ, men om det inte stör så kör hårt.

Jag hade då inte accepterat att en släkting som valt luffarliv skulle sova hos mig resten av sitt liv.

Läkarna vägrar sjukskriva mig. Har alltså haft ett ganska elakt jobb och fått kniv i mig mm. Jobbat med brutet revben och annat. Kan alltså inte få en sjukskrivning.

Akassan bråkar rent allmänt, har ändå jobbat i 14 år. De beter sig som svin. Ljuger och ändrar sig.

Skall man in på rättegång så spelar det väl ingen roll? Har ju redan stämpeln på mig.

Rättegång, det förutsätter att ni är misstänkt för brott (om det nu inte är ett civilmål), har det samband med ert yrke?

"Bråkar rätt allmänt", den beskrivningen förefaller föga trovärdig, det finns säkert klara orsaker till att de inte medger utanordning från A-kassan ifråga.

De har sagt en grej först, men sedan har de plötsligt bara vänt och är otrevliga. Och jag är väl inte den lättaste att ha att göra med antar jag.

Kan du inte försöka ta ett vanligt kneg då? Undrar ödmjukt, vet inte hur sjuk du är etc.

Men varför? Om jag som SD:are inte har rätt till sjukersättning, så vill väl inte jag bidraga till göra alla andras liv bättre de pissar ju på mig?

Då är jag mer slav än något annat. Är systemet inte rättvist, alltså som i detta fall, fascistiskt, så skall man inte göda systemet.

Är det inte bättre att bita i det sura äpplet, göra om och göra rätt? Att du slutar betala skatt osv drabbar förmodligen endast dig. Vidare kommer dina släktingar förr eller senare ledsna på att du ska snylta på dom.

Att tro att livet kommer bli en dans på rosor utan taxerad inkomst kan du drömma om.

Om du får sjukersättning eller inte har inte med partitillhörighet att göra.

Slavar är vi alla påväg att bli ändå. Tzverige är på G att bli ett slavsamhälle. Där i detta härliga marxistiska slavsamhälle, där alla är lika olika, men ändå väldigt väldigt ojämlika, beroende på vem som känner vem i den marxistiska hierarkin oavhängigt meritokratins principer, med allt olyckligare småfolk, kommer du inte ha ett sämre liv än någon annan på samhällsbotten (småfolket aka ickeaffilerad med marxistfamiljerna).

För bara något decennium sedan kunde du köpa bensin för en liten peng, äga en bil, laga den själv, parkera den vart du ville, och åka vart du ville. Idag kan du inte göra något av detta, by design.

Slavsamhället kommer kräva att du fogar dig att bli slav. Det blir som i filmen Brazil (1985) - det perfekta marxistiska samhället. Tyvärr skapades filmen exakt det år som samhället på allvar vände mot denna fina marxistiska förändring.