Kick off och utflykter på jobbet

Vi är rätt få och rätt nöjda med att bara se varandra under arbetstid, vi kör inte julbord eller några andra sammankomster, dom som vill får ses på sin fritid om dom nu vill det.

Vi hade ett jubileumsår så vi skulle ta med oss våra respektive så får man några nya ansikten att prata med. Bada i blå lagunen och valsafari på Island för att se blåval, för att slippa den långa tråkiga bussresan skulle vi flyga helikopter tvärs över Island, tyvärr var det en som inte kunde åka pga graviditet så vi kunde inte boka den resan.

Då bestämde vi att vi lämnar våra respektive hemma så bokar vi en resa till Italien för att gå på en fotbollsmatch, bokade extra utrymmen på SAS-planet, alla fick egna hotellrum på ett lyxigt hotell, superdyra fotbollsbiljetter. Det sket sig totalt för då kom coronan, efter mycket om och men så kom i alla fall ca 66% av pengarna tbax.

Att åka Finlandsbåten för att supa med sina kollegor kommer aldrig att ske.
Vi trivs med varandra men att behöva umgås i tid och otid på AW för att dricka alkohol tyder bara på ett ensamt och tragiskt liv.

Och meningen med livet är att arbeta?!
Jag har utbildat mig till ett yrke jag tycker om har arbetat där i tio år. Vissa saker har jag tröttnat på. Ser inte det som en stor grej. Jag gillar mitt liv, min familj och det behöver jag pengarna för. Vad är problemet?

Det borde vara på vanlig kontorstid.

Ja, då mitt arbete är en förutsättning för att andra ska kunna få arbete så är det en stor mening i mitt liv naturligtvis.....men min familj och lite övriga intressen är naturligtvis också en viktig del.

Utan försörjning skulle dock inget fungera & familjen heller inte kunna leva så lycka för mig är ett arbete som ger mig tillfredställelse och en familj att göra roliga saker med för pengarna som mitt arbete genererar.

Försörjning och lönearbete är olika saker. Man kan ordna sin försörjning på olika sätt, men just nu går det för att undvika lönearbete, tyvärr. Familjen och mitt eget liv och intressen fyller dock helt mitt liv med mening. Arbetet är nödvändigt ont. Jag har tröttnat på det.

Jag är med dig. Jag pallar inte ens luncha med mina kollegor. Går alltid ut ensam och äter, höjdpunkten på jobbdagen.

Kul att det finns flera:-) Igår gick faktiskt några kollegor ut och frågade om jag ville med. Jag sa ifrån och det blev konstigt stämning, men det får vara så. Jag måste återhämta i flera dagar efter en sådan tillställning så bättre att klara mig utan.

Minns en kick-off i en mässhall. Storföretag. Cheferna satt i en soffa och intervjuade varandra, spelade ett slags spel. Där satt vi 850-1000 pers från hela landet och tittade och skulle skratta vid rätt tillfällen. Jag själv nickade till några gånger. Bra misslyckat.

Och vad kostade inte spektaklet?

Enig. Vissa personer är extremt "gula" och därmed löjligt sociala. Dvs de kräver konstant social uppmärksamhet för att inte avlida. De har noll förståelse för att det finns människor så som jag själv, som inte älskar detta... eller snarare avskyr detta, och själv helst vill sitta själv och producera (och tillsammans med kollegor där det behövs). När jobbet är slut vill jag inte umgås med kollegor som jag har noll gemensamt med. Vill jag umgås med någon kollega vill jag välja det själv.

Jag har alltid undrat varför är det normen att vara så och varför är det ”fel” att umgås enbart med människor som man väljer själv att umgås med på jobbet. Jag har faktiskt två-tre kollegor nu som jag njuter av att umgås med. Men inte hela tiden och varje dag.

Räcker inte det att man hela skoltiden måste tvingas in i en grupp/klass av människor som man inte har något gemensamt med?

Håller med. Samtidigt måste man kunna jobba väl med sina kollegor, så jag förstår varför man gör det. Men jag tror man missar målet. Jag var själv på konferens igår... med tonvis med kollegor jag inte gillar och som inte gillar mig. Men vi gör vårt jobb när vi jobbar. Så... meningslöst?

Vi gör lite sådana trivselaktiviteter är det riktigt skoj. Skönt att åka iväg några dagar, dricka lite bärs och ha det trevligt på kvällen.

Vi brukar dock inte hålla med olika meningslösa gruppövningar eller motsvarande, utan det vi diskuterar är sådant som är vettigt för verksamheten.

Men det är det lilla arbetslaget (10 pers), när det blir hela avdelning med över 100 pers ifrån olika delar av landet, då är det väl sådär givande.