Från låda till låda?

Som jag observerat det så lever i stort sätt alla ”vuxna” människor i en låda (hem) och reser till sin låda där dom får pengar (jobb) och sedan tillbaka. Mån-fre livet ut?

Det jag menar är att när man väl är över 30 och har skaffat sig sitt jobb, fått sitt första barn och kanske sitt hus så är det så det ser ut för oss allra flesta. Jag blir ganska deprimerad över den insikten men det är nog för att jag gick in i den livsstilen direkt efter gymnasiet och gick miste om de rolig åren på uni osv. Jag levde aldrig ut och nu så är jag orolig att mitt liv kommer vara så här tråkigt för alltid. Det är ganska svårt att knyta nya kontakter i vuxen ålder också.

Eller är det bara en överdriven nidbild? Det kanske inte behöver bli så sterilt. Hur lever ni själva, trivs ni med den hyfsat isolerade livsstilen? Jag drömmer mycket om att plugga och skaffa nytt jobb etc men inser ju att det kommer absolut vara roligt att göra något nytt men i slutändan så blir det ju fortfarande samma livsstil

Vad exakt skulle man göra annars? Det är ju väldigt mycket harmoni att börja bygga något. Både hemma och en karriär. Grymt skön känsla.
Hur skulle du vilja leva då?

Trivs inte alls med ekorrhjulet jobba, betala räkningar, dö. Åket till lådjobbet för att fylla på hemlådan med tekniska prylar, kläder och kunna köpa en lite dyrare bil än grannen.
Intalar mig att det är en period och om jag jobbar hårt nu kan jag börja trappa ner lite när jag är runt 45. Kanske jobba 50% eller som en gubbe jag jobbade med förut som jobbade i Sverige april till september och sparade pengar sen reste han oktober till mars.

Subkulturer och socioekonomiska livsstilar --> Sista utvägen: för ämnen som saknar eget forum
/Moderator