Citat:
Ursprungligen postat av
itsyourfault
Män (som de oftast är) klarar inte av en stark, ung, självständig kvinna som lyckats nå toppen utan en mans hjälp. De klarar inte av att de är hon som haft avgörandet om vilken regering och politik vi ska ha. Hon har haft inflytande i vilka värderingar som ska gälla i Sverige. De klarar inte av att hon är orädd och säger som de är och i alla lägen står upp mot rasism och främlingsfientlighet. Det har definitivt med sexism att göra då Jan Björklund har samma värderingar men inte fick hälften så mycket hat. Troligtvis är de ofta avundsjuka inblandad då man kanske inte lyckats lika väl i livet.
Det måste vara skönt att ha en så enkel världsbild.
Har du sett några av hennes youtubefilmer?
Skämskudde är bara förnamnet, oavsett politiska preferenser eller hur mycket man beundrar starka kvinnor.
Men det är ändå bara en sida av myntet.
Jag tycker Anna Björklund sammanfattade det bra i Fokus förra året:
https://www.fokus.se/kronika/anna-bj...ner-jag-avsky/
Delar av artikeln:
”Jag hatar Annie Lööf. Det handlar inte riktigt om politiken hon driver. Jag har inget emot vare sig småföretagare eller skogsägare, jag är båda sakerna själv. Det beror inte på att hon är en ”kvinna i offentligheten” heller, hur sådana funkar har jag också hyfsad insyn i.
Nej, mitt hat handlar inte heller om hennes uppenbara (och enligt hörsägen ovanligt långa och grundliga) medieträning, eller ens om hennes fjantiga youtubekanal där den humorlösa maktmänniskan ska visa upp en mänskligare sida genom att prata fisar.
Egentligen har det varken med hennes klädstil eller dialekt att göra, men mitt hat har vid det här laget spillt över på alla hennes attribut. Hela hennes uppsyn är en känslotrigger. Ett ord om hennes bedrifter som fotbollsmålis och jag spänner käken, hör jag henne felcitera Pippi Långstrump en gång till så spyr jag.
Den nattsvarta amoral som blottades när Fredrick Federley, en av hennes närmsta män, fick lämna politiken hjälpte förstås inte till. Och kontrasten mot Nooshi Dadgostars mod och ryggrad i spelet efter midsommarmisstroendet har nog gjort allt extra påtagligt.
För att jag hatar Annie Lööf är nästan existentiellt. Det handlar om att säga en sak, göra en annan, och komma undan med det.
Hennes karriär symboliserar uppluckringen av den tillit som är nödvändig för att vår typ av demokrati ska fungera bra. För Annie Lööf lovade att äta upp sin sko om hon skulle göra det hon sedan dess gjort varje dag, hon sa x, på sitt alltid nedlåtande sätt, till både väljare, kollegor och journalister, och gjorde y.
Det finns, brukar experterna säga, en ”risk för svekdebatt” när man beter sig så. Det är också allt.
Ett missnöje bubblar till och den moderna politikern har goda skäl att tro att frågan kommer vara bortglömd till valet därpå. Det är så Annie Lööf tänker. Hon har råd med ett svek, det ger bara ett tillfälligt bakslag i opinionen och det finns ju så mycket annat att vinna.”
…
”Annie Lööf känner ingen skam, hon spelar spelet och skulle aldrig hållas tillbaka av fluffiga begrepp som heder eller moral, det är säkert ändå bara något gammalt patriarkalt.
Att hon överlever detta är exempel på hur ett system bryts ner, hur det inte längre är lönt att lyssna, för det som sägs betyder ju inget längre. Jag hatar Annie Lööf, för hon har sabbat för oss alla.”
Bra sagt. Men kanske över huvudet på många. Oavsett om man värnar HBTQ-rättigheter eller inte.
Sen att hon är humorlös, extremt dryg, narcissistisk, självhävdande och raka motsatsen till allt som kan vara eftersträvansvärt i en riktig Mensch är liksom lök på laxen.
Läshuvud och bra betyg - eller Sveriges fössta kvinnliga statsminister, som hon ett tag trodde att hon skulle kunna bli - räcker liksom inte.
De flesta människor värdesätter annat, och där faller hon kort.