Vad är AB ute efter med en artikel om en tioåring som vill spela fotboll?

I en plus-artikel skriver AB om en tioåring som i fyra dagar har stått vid sidan av Unik FKs träning med bara benskydd och tröja:

"Stod och väntade ensam i fyra dagar – nu har tioåringens hjärtskärande historia nått regeringsnivå"

"13 minuter innan tioåringarnas träning kommer en liten kille försiktigt fram till ledarna.

”Får jag provträna?”, frågar han nervöst.

Sedan drar han upp byxbenen och blottar sina kala vader.

”Jag har benskydd, men inga strumpor”.

Minuter senare är han en del av klubben som efter 74 år håller på att växa in i sitt namn: Unik FK."

https://www.aftonbladet.se/sportblad...-kvar-i-mitten


Vad är det AB vill få fram med den här artikeln? Har fotbollselitismen gått så långt att de numer nekar nya spelare att få komma in i laget? Eller är det något annat som artikelns budskap handlar om?

För även om fotbollsjargongen är elitisk och inte alls barnvänlig enligt RFs uppdrag som folkidrott kan väl inte artikeln handla om att en tioåring inte får spela? Att ta in nya barn är en självklarhet för oss som har bedrivit barnidrott i flera decennier, så vad är poängen med att denna grabb står ensam och plötsligt får komma med i gänget i just Unik FK?

Varför har idrottsministern helt plötsligt intresserat sig för detta?

Jag hann läsa artikeln innan den blev plus. Den handlar om att just det här laget är ett lag där alla som vill får vara med, vilka fördelar och svårigheter det medför, att barn från olika samhällsklasser har olika förutsättningar att delta i idrott och hur klubben hanterar det.

Anledningen att ungen stod och väntade i fyra dagar var att han fått reda på att det fanns ett lag som tränade fotboll men inte fått veta vilken dag det var, så han gick helt enkelt dit varje kväll och väntade till det rätta laget dök upp.

Rätt bra artikel för övrigt, även om rubriken ju naturligtvis är satt för att generera så många klick som möjligt.

Undra varför inte föräldrarna följde med? låter taskigt av föräldrarna att låta sin 10-åring stå i fyra dagar och vänta bara för att hitta laget när föräldrarna kunde ha följt med och hjälpt till lite.

Alla föräldrar bryr sig inte om sina barn. I sagornas och din värld kanske...

Det var lite det som var en av poängerna med artikeln; alla barn har inte föräldrar som har möjlighet att följa med och hjälpa till.

Låter som en typisk artikel från Aftonhoran.

Det är naturligtvis inte en sann historia

Då har det alltså gått så långt som jag trodde inom fotbollen. För det är väl självklar för alla barn- och ungdomsledare att man släpper in nya medlemmar i lagen? Vilket lag som helst skulle ju ta upp honom och sedan hänvisa till en lämplig träningsgrupp.

Jag förstår inte poängen, för som sagt, att ta med nya medlemmar och barn som vill pröva en idrott är en självklarhet. Men jag vet att fotbollen har en väldigt dålig elitjargong, även för inbitna fotbollsspelare (barn) som tyvärr blir splittrade från kompisarna och satt på bänken.

För att de kom från den socialgrupp som har svårast att få tid att hjälpa till. Detta är inget nytt. När jag spelade fotboll på 80-talet och hade min farsa som tränare som behövde han ofta hitta folk som ville köra. Det var oftast samma föräldrar som var chaufförer på bortamatcher. Vi hade några invandrarkillar i laget och jag tror aldrig deras föräldrar var med på matcherna. Detta gällde även de svenska killar som bodde i hyreshus.

Håller med om det sista. Detta var ett reportage jag annars bara brukar läsa i Offside.

Jag såg att det var han Brenning som skrivit artikeln och det räcker för mig att veta det för att rata den. Den mannen är verkligen den sämsta skribenten, rent estetisk, i hela fotbollsvärlden. Fullständigt oläslig.

Samma när jag var ung och kickade boll. Var också på 80 talet