Om vi inte hade dödat häxor förr hade vi nått snabbare framgång inom medicin?

Druidkastet var inte enbart läkekunniga, utan de var även präster (som tillämpade människooffer, d.v.s. enligt romersk lag mord) och domare/lagmän (d.v.s. de bedrev enligt romersk synsätt illegal rättsskipning, ungefär som vissa klaner och romer i Sverige idag).

Dessa två roller gjorde dem enligt romerskt synsätt till kriminella, samtidigt som de blev en samlingspunkt för motståndet mot romarna (d.v.s. återigen kriminella)

Så nej, romarna motarbetade inte druiderna p.g.a. deras vetande, utan p.g.a. att de tillhörde vad vi idag skulle bedriva som organiserade kriminella organisationer, som hotade rättsstaten.

Romarna hade ingenting emot användandet av läkeörter, utan precis som de samhällen som genomförde häxprocesserna, så utgjorde hela den samlade medicinska kunskapen som existerade i Rom av just olika typer av örter.

Notera f.ö. att druiderna levde kvar på de brittiska öarna, under hela den romerska perioden.

Jag vet inte om jag hade velat kalla 1600-talet för "forntiden" precis.
Och man kan nog med minst lika stor säkerhet som idag hävda att 1600-talets "örtboksförfattare" hade minst lika dåliga kunskaper om just Forntidens kunskapsnivå som vi har idag - om inte ännu sämre.
Förmodligen ännu sämre, faktiskt.

1600-talet var ju en tid då samtidens intellektuella gärna ville söka återupprätta forna tiders storheter - som de ju bara hade spår av - och samhällsutvecklingen tog en nytändning pga det nymornade intresset för det förgångna.



Den "riktiga" forntiden, däremot, tog väl definitivt slut i samband med den sk "mörka medeltiden."
Och även före den så såg man ju tillbaka till det man redan då uppfattade som forntid, och säkert har det återupprepas flera gånger i vår historia. Om och om igen.


En vanlig missuppfattning angående "fortidens kunskaper" tycker jag att du blir fullt delaktig i också, som att dust enkelt tycks förkasta själva idéen om att någon sådan överhuvudtaget skulle ha funnits.
Men det gjorde den ju - faktiskt.
Dvs fanns.

Enkelt uttryckt kan man, med både bevis i fornfynd, osv och vanligt gammalt hederligt bondförnuft, se att varje "tidsperiod" alltid ägde sin egen tids teknologiska och kunskapsmässiga expertis.
Dvs det som var tillgänglig för dem, då, både i form av fysiskt- liksom tankegods, var sådant som de bemästrade till fullo.
Ofta på ett sätt som vi idag varken har tid eller intresse - eller kunskaper - att komma i fas med.

Naturligtvis kan vi imitera, till ganska god standard t.o.m.
Men det är ändå en stor skillnad mellan godtagbart och masstillverkad expertis.

Kunskaperna handlar inte bara om "örter" osv, utan om allt från hur trä och sten bäst kan "brukas."
Allt beroende på vilken tidsera det var tal om alltså.
Tusentals år av Trial and Error hade resulterat i resultat, med andra ord.

Tyvärr är sten-expertisen helt bortglömd, men mycket av Trä-kunskaperna lyckades leva vidare ända tills den läs- och skrivkunniga tidsperioden. Så vi kan återvända till deras manualer, och se hur dekanterade materialet på ett sätt som praktiskt taget ingen nu levande "trämästare" ens kommer att tänka på - bortsett från i de fall det rör sig om något "experiment."
Tex inte så många snickare av idag hade brytt sig om att leta efter särskilda sorters träd för särskilda delar av ett snickeriarbete - utan det hade varit samma sort för hela rasket.
Och, jag menar, vendel- och vikingatidens träkonstnärer var ju helt oöverträffade - och är fortfarande.
Liksom den tidens silver- och guldsmeder.


Ju längre man kommer tillbaka, ju mer specialiserade var kunskaperna- Särskilt då om naturen (som de ju alla levde i och av).
Under Sten- och Bronsåldern var ju naturen inte bara Mat, utan även Hälsa och Religion också.
Enskida individer besatt kunskaper som praktiskt taget ingen i vår nutid hade kunnat behålla intakta i minnet. För vi behöver inte minnas på samma sätt som man gjorde i det skriftlösa, symbolfattiga livet på den tiden. Men de var så illa tvungna - deras, och deras stams - överlevnad var ju direkt beroende av dessa "minnesmästares" absoluta kunskaper.



Dvs på samma sätt som vi idag har experter såsom tex maskiningenjörer, eller programmerare, osv, så fanns det motsvarande experter på "den" tiden också.



---

Så, jag tycker faktiskt det är rätt så fult att så kategoriskt nedgöra forntidens kunskaper, bara av ren princip (oftast principen att i alla väder försvara den sk "vetenskapliga metoden" mot uppfattad "villfarelse").

Men det är inte rättvist att jämföra det från det förgångna med våra egna måttstockar.

De gjorde det bästa de kunde, utifrån Sina begränsningar. Som var helt andra än de vi har idag.
Och de kunde göra det riktigt jävla Bra.
De är fullt förtjänta av all den beundran de kan få.

Den sk "druidismen" överlevde faktiskt, på sina avlägsna håll och kanter - ända fram tills 1700-talet, och säkert lite längre i lokalbefolkningens sinnen.

Några sådana exempel hittar du väster om Skottland, rakt ut i det stora vida Nordatlanten.
Där finns några enstaka småöar som sticker upp ur havsdjupen, långt, långt från all den övriga civilisationens utveckling och framsteg.
När brittiska seglare återupptäckte öarna, på 1700-talet, så upptäckte de - och båtarnas medhavda präst - till sin stora förskräckelse att de tydligen Fortfarande praktiserade gamla Offerriter och hade sig.
De hade t.o.m. offeraltare.

Det fick de såklart inte fortsätta med.
Men efter att först ha fått låra sig god kristenhet av båt-prästerna, så upptäckte man tydligen igen, dvs efter att de seglat hem till England och inte kunnat återkomma igen på ett väldigt långt tag, att öborna tydligen omedelbart hemfallit tillbaka till sin hedniska offerpraktik igen.
Så nu fick en präst lov att bosätta sig där, för att på heltid undervisa barbarerna om den rätta vägen.



Men, man kanske hade kunnat tro att det skulle vara några fattiga stackars satar, som levde där mitt ute i ingenstans.
Så var det ju inte. Utan de levde i ett litet naturens överflöd.
Med fiskar i massor strax utanför klippkanterna, och på klippkanterna ägg från sjöfågel - också i överflöd. Med allt det mjuka dun man annars bara kunde drömma om.

Du slås mot väderkvarnar, mot saker jag inte påstått!


Jag har inte påstått att människor förr totalt saknade kunskaper i naturmedicin, de har du hittat på.

1) Jag påstod att kunskaperna i naturmedicin på 1600-talet troligen var jämförbar med de kloka gummor och gubbar där det finns en hel del dokumenterat.

2) De hade kunskaper i naturmedicin förr, men ingen då hade lika mycket samlad kunskap i naturmedicin som finns samlad i dagens böcker.
Med skrivkunnighet och utblildning har fler människor kunnat samla kunskaper och nedteckna dokumentation om hur örter använts, som samlats har samlats till böcker.
Dagens böcker är både samlingar utifrån vad folk traditionellt använt och grundade på forskning om vissa av växterna.
På 1600-talet var läskunnighet mycket mer sällsynt, så färre kunde samla större mängder information.

3) En sak till påstod jag, att vissa människor idag har en glorifierande magisk trosuppfattning om att människor förr i tiden besatt fantastiska visdomar och kunskaper långt större än våra idag, som skulle gått förlorade. Det är trosföreställningar.

Jag vet väl att det finnas stollar som tror på vad som helst, Ancient Aliens och sånt, tex.

Men det innebär ju inte att deras idé är den allenarådande, eller ens att de på något sätt skulle ha rätt.
Det är ju liksom inte de som ska vårda minnet av "historien."


Det jag menade var ju att varje "kunskapsparadigm", så att säga, når sin fulla expertkompetens, eftersom det baseras på det enda de haft tillgång till.
Och när sen kunskapsparadigmet förändras, så innebär det inte att det gamla automatiskt alltid följer med.
Utan det kan lika gärna vara så att ett nytt paradigm totalt Ersätter hela det gamla, och det gamla paradigmets experter finner sig plötsligt arbetslösa då ingen längre efterfrågar deras expertis - och de vet inte hur de ska närma sig det nya.

Därmed glöms de gamla kunskaperna sakta men säkert bort.

Titta tex på 1100-talets skånska dopfuntar, och andra konstnärliga stenarbeten, utförda av bortglömda personer som fått orättvist överdrivna smeknamn som tex: "Skånemästaren."
Men när man tittar på det de mejslat fram, så är det svårt att så ens något mästerskap i det. Det ser mest ut som att det är ett barn, eller en utvecklingsstörd, som varit i farten.
Dvs det funkade inte så bra att gå från tex Trä (eller ädla metaller) - som dessa mästare förmodligen verkligen varit sanna mästare i - till sten ...

Det skulle alltså ta några hundratals år till innan några verkliga mästare hunnit komma fram.



Jag ser inga skäl att anta att det skulle ha varit så värst annorlunda när det kom till kunskaperna om växter.
Och det 1600-tal som du sätter upp som rättesnöre ser jag mer som en period av mer eller mindre nymornat intresse, där man börjat om mer eller mindre från ingenting.
Och det är därför som den dåtida växtlitteraturen ser så "naiv" ut.

Jag menar att det hade varit annorlunda om manualerna författats av tex experter från stenåldern istället.
För då, då var växter och "natur" allt som betydde något för dem.
Hela deras överlevnad hängde på att kunskaperna skulle vara så heltäckande, och exakta, som bara möjligt.

Dessa krav fanns helt enkelt inte längre kvar under 1600-talet.

Jag tror inte att jag har fel om jag vill försöka likna tex de skånska stenåldersshamanerna med motsvarigheterna i Amazonas under vår egen tid.



I vilket fall som helst så tror jag att du närmast missuppfattar betydelsen av vår tids katalogisering av växter. För syftet är ju inte samma.
För stenåldersmänniskorna fanns det inget värde i att analysera växter för att kunna se hur många vitaminer de innehåller, utan de behövde istället veta vad växten kunde användas till. Inte Baar för hälsa, utan mat och för hantverk och för allt möjligt.
Värdet för dem var ju mer handgripligt och påtagligt än så, och de vare sig visste något om, eller hade brytt sig om, sådana egenskaper de ändå inte ens kunde se eller förstå sig på.
Och det är samma sak på motsatt håll.

Bara se på skillnaden i hur vi, i vår moderna tid, ser på "Månen," och jämför det med hur sk "primitiva infödingar" djupt inne i djungeln uppfattar Månen.
De kan ju överhuvudtaget inte ens förstå vad som menas med att "Vi" har "Gått På månen."
- "Vadå gått på ... "
Dvs Månen för dem, är ju inte alls samma sak som Månen är för oss. Månen är vad de Ser, med sina egna ögon och allt det som de Förstår att Månen "Influerar" i naturen, så att säga.
Månen är ett slags gudomligt väsen för dem alltså ... så vadå "gå på Månen."

Detta betyder ju ändå inte att de, infödingarna i djungeln, inte har några kunskaper om Månen.
För det har de, och de kunskaperna är helt perfekt anpassade till deras liv och deras livsförutsättningar och krav i deras livsmiljö. Förmodligen har de fler och bättre sådana kunskaper om just Månen än vad vi har också.