Varför var August Palm så emot nykterhetsrörelsen?

Jag läser på Wikipedia att Socialdemokraternas grundare August Palm ägnade sina sista år att frenetiskt kämpa mot nykterhetsrörelsen:


https://sv.wikipedia.org/wiki/August...Senare_%C3%A5r

Någon som vet varför? Söp han mycket och ville inte att någon skulle ta flaskan ifrån honom, eller hade han helt andra, ideologiska skäl?

Det var mycket nykterhetsrörelse på den tiden. Där i föreningarna fick arbetarna lära sig om demokratin osv. Långt in på 1950-talet var fortfarande cirka hälften av riksdagsledamöterna nykterister.

Ok, intressant. Men varför var Palm så emot den rörelsen?

Han var emot nykterhetslagstiftning och nykterhetsfanatism, inte främst nykerhetsrörelsen i bred bemärkelse. Det är bara frihetshatande prussiluskor som inte har den inställningen.

Ja det började med att rörelsen satte sig emot socialismen, och Palm hävdade att nykterhet och religion var privatsaker som var upp till var och en att bestämma kring

Han kanske genomskådade de antidemokratiska principer som idag är allomfattande för politisk verksamhet i huvudfåran.

Man kan se nykterhetsrörelsen då som något som idag skulle kallas för "NGO". Dvs. en organisation med en inför allmänheten framförd behjärtansvärd paroll som kuliss för det egentliga politiska eller ekonomiska målet.

Nykterhetsrörelsen var ju instrumentell i den lagstiftning som ledde till att stora egendomsvärden och kassaflöden överfördes från en grupp människor till en helt annan grupp människor under första hälften av 1900-talet.

Allt med "för allmänhetens bästa" som propagandabudskap till massorna.

Kultureliten, som har to kningsföreträde, påstår att Mäster blev i deras ögon "högerman" på sin ålders höst. Typ ansågs gjorde en Mr. Morrissay.

Att vara emot fanatism och för vuxna individers rätt kunna välja alkoholhaltiga drycker till kvällsvard som så kräver, hedrar Mäster Palm.

Vi stödjer blomsterpryda Mäster:s staty på torg Norra Ban.

M.a.o. klara likheter med dagens klimatalarmister.

Faktiskt är det inte helt olikt.

Det fanns dock ett samhällsproblem med utbredd dryckenskap som gick att peka på (även om man givetvis drev agenda och säkert överdrev även då). Så det fanns något att ta på.

Klimatalarmisterna måste däremot uppfinna sitt narrativ helt och hållet, för det finns inget att peka på som stöder deras hypoteser.

Nu spekulerar jag, men jag kan tänka mig att mycket av det handlade om att nykterhetsrörelsen, vid denna tid var en stark folkrörelse, som konkurrerade med arbetarrörelsen.

Nykterhetsrörelsen var visserligen demokratiskt uppbyggd, men ville snarare bevara rådande samhällsstruktur än förändra den. Genom nykterhet och folkbildning, ville man reformera arbetarklassen till någon slags småborgare. Nykterhetsrörelsen stod oftast på liberal och inte socialdemokratisk grund. Man ville alltså helt olika saker med samhällsutvecklingen.

Vidare var nykterhetsfrågan en av de viktigaste politiska frågorna mot slutet av Mäster Palms liv. Samhällsutvecklingen gick mot att Sverige skulle torrläggas. Man höll en folkomröstning för att politiskt legitimera detta, men förbudsivrarna förlorade högst oväntat denna omröstning, och istället för totalförbud som i Norge eller USA, permanentades det tillfälliga motbokssystemet som införts.
Socialdemokraterna var vid denna tid den enda viktiga politiska kraft som aktivt motsatte sig ett rusdrycksförbud.

Lite i sidan om men kyrkan och arbetarrörelsen var emot idrotten också när idrottsrörelsen började växa sig stark i början på förra seklet.

Idrott utövades vanligtvis på söndagar och det stred mot kyrkans helgdagsfrid. Arbetarrörelsen befarade att folk skulle idrotta i stället för att gå på möten.

Nykterhetsrörelsen var äldre i Sverige än arbetarrörelsen. Då Palm började agitera, fick han märka hur nykterhetsfolket uppfattade honom som konkurrent eller rentav fiende. En stridslysten figur som Palm svarade naturligtvis med samma mynt, och kunde därvid rentav ge sig i lag med bryggerikapitalisterna.

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/7956

På nyåret 1882 fortsatte P till Gbg och kom då för första, men inte sista, gången i delo med den nybildade godtemplarrörelsen. I Gbg hade de ledande inom nykterhetsorden börjat angripa den socialistiska rörelsen och förbjudit sina medlemmar att ansluta sig till denna. Liksom bönehusen var godtemplarlokalerna länge stängda för P, och han riktade våldsam kritik mot de liberala och "odemokratiska" ledarna för deras uppfattning att nykterhet och bildning var tillräckliga medel för att förbättra de sociala förhållandena i landet. Det var i dessa strider som P:s motståndare, mest i den politiska skämtpressen, felaktigt utmålade honom som en "bacchidyrkare med ölglas i hand och fickorna fulla med buteljer". I själva verket kämpade P mot "reaktionen, fanatismen och intoleransen inom nykterhetsrörelsen samt dess ringa förståelse för socialdemokratin". I Sthlm förde han en oförsonlig kamp mot L O Smiths ringrörelse, som, enligt P, i eget vinstsyfte förordade "billigt brännvin och billig mat genom kooperativa föreningar efter Rochdale-systemet".

https://www.gp.se/livsstil/g%C3%B6te...get-1.11136065

Palm och socialisterna mötte hårt motstånd från det övriga etablissemanget och framför allt från nykterhetsrörelsens godtemplare. I tidningen Reform, som gavs ut av godtemplarna i Göteborg, fördes en mycket hätsk kampanj mot socialisterna och mot Palm i synnerhet. Man uppfattade den socialistiska rörelsen som en konkurrent till deras egen nykterhetsfrämjande verksamhet. Det fanns även en djup ideologisk klyfta. Godtemplarrörelsen hade sina rötter i frikyrkans konservativa politiska idéer. Palms socialistiska budskap uppfattades som ett hot mot den rådande ordningen och den privata äganderätten.
/---/
Det finns ett mycket bra exempel på hur intressekonflikten mellan den tidiga arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen kunde gestalta sig. Vi återvänder till bryggeriindustrin kring sekelskiftet 1900. Då hade stadens bryggare inom Bryggareföreningen bildat en skyddsfond för att finansiera agitationen mot nykterhetstanken och framför allt mot godtemplarnas krav på totalförbud av rusdrycker. Men det fanns bland bryggarna de som såg en möjlighet att nå kommersiella fördelar i kampen om stadens törstiga strupar. Bryggeriet Kronan i Majorna och Münchens i Haga fick med inspiration från Stockholms idéen om att stödja arbetarrörelsen ekonomiskt, givetvis med arbetarnas ”lojalitet” som utgångspunkt. Scenariot var följande: När Stockholms Enskilda Bank kring sekelskiftet startade Stora Bryggeriet i huvudstaden brakade konkurrensen loss och för att ta marknadsandelar fick bryggarna finna nya sätt att konkurrera på. Ett sätt var att knyta till sig arbetarrörelsen genom en ”gåva” bestående av preferensaktier till ett värde av 100 000 kronor till Folketshusföreningen i Stockholm. Utan några direkta krav från Stora Bryggeriets sida kunde det konstateras att efterfrågan avsevärt ökade från arbetarna på bryggeriets produkter.