Citat:
Ursprungligen postat av
IdunLo
Ok, jag har några frågor:
Hur förklarar man då att det finns manliga politiker, debattörer, journalister och väljare som är för ett generöst flyktingmottagande, mörkar integrationsproblemen och hotet från islamismen?
Ett vanligt argument från SD-anhängare är att just de männen har blivit ”feminiserade” av vår samtid. Fast argumentet som framförs i klippet bygger ju på biologiska skillnader mellan män och kvinnor som är så pass stora att de avgör hur kvinnor röstar. Om biologin är så avgörande borde väl inte män kunna ”feminiseras” av yttre miljöfaktorer till den grad att de börjar rösta och resonera som kvinnor?
Någon kanske invänder att de männen bara är undantag men dessa män har lett regeringar med ansvarslös migrationspolitik, försvarat den förda politiken i medierna och röstat på dessa regeringar. Det är alltså en förhållandevis stor andel av männen som är för samma politik som de ”känslostyrda” kvinnorna.
Detsamma gäller ju de kvinnor som faktiskt röstar på SD. Menar de här partimedlemmarna att kvinnliga SD-röstare är känslokalla och saknar modersinstinkt eftersom just känslor i allmänhet och mammakänslor i synnerhet är deras förklaring till varför kvinnor inte röstar på SD?
När man talar om biologiska skillnader mellan könen så är det alltid generella skillnader, inte att 100% av män är på ett sätt och 100% av kvinnor på ett annat. T.ex. så är män generellt längre än kvinnor. Det innebär inte att alla män är längre än alla kvinnor. Men skillnaden är ändå signifikant.
De flesta av våra egenskaper följer en normalfördelning, där genomsnitten på mäns och kvinnors fördelningar skiljer sig inom de flesta kategorier, men där ett överlapp mellan dem också finns, inom vissa områden ett stort överlapp, i vissa områden mindre.
Sambandet mellan biologi och politiska preferenser är förstås komplext och samspelar med miljömässiga faktorer. Men ser man generellt så är det ju enorma skillnader i hur t.ex. unga män och unga kvinnor röstar, att detta inte skulle ha något med biologi att göra känns ju väldigt långsökt.