Trivs ni med att jobba bort era liv?

De flesta jobbar effektivt bort sina liv och yttrar sedan besvikelse över varför de inte hinner göra något kul/vettigt i livet. Frågar man samma individ varför de inte går ner i arbetstid till typ 50% så brukar det låta "men då förlorar jag mycket i inkomst'.


Trivs ni med tanken att få arbeta bort uppemot en tredjedel av era liv? Är pengar verkligen viktigare än tid, när vi alla vet att tid är det enda vi inte kan ta igen?

Har ett slappt jobb på 80% just nu. Är mer än nöjd. Skulle aldrig kunna leva med ett jobb där jag måste aktivt tänka och slita ~8 timmar om dagen.

Sjukanmäler mig någon dag hit och dit för att få en paus när jag känner för det också. Får så pass pissigt betalt i timmen sett till vad min chef som rullar tummarna hela dagarna får att han gott kan ta det.

Tid utan att ha råd att göra något är rätt bortkastat också.

Eller menar du att man skall sitta och tajja 24/7 tills man dör?

Jag jobbar inte för pengarna, utan för att jag gillar det jag gör.
Om ett par år säljer jag min huvudverksamhet och går i "pension".
Pension innebär, för mig, att jag kommer att ägna mig åt det jag vill, för mig och för de jag bryr mig om.

Är din enda hobby i livet att smeka ballen 24/7 så får det stå för dig

Det är det som är symptomatiskt för folk idag …. När de får ”möta” sig själva , dvs får helt fri tid /fritt liv … så får de typ gå på antidepressiva för att stå ut. Folk trivs bäst som slavar ?

De munkar som isolerar sig och mediterar under lång tid - har nog mycket att berätta för västvärlden .

Vad är alternativet om man vill ha ett drägligt liv utan misär ?

Jag har jobbat heltid i 40 år vilket omräknat blir 5,12 år som faktiskt spenderats på jobbet.
Dvs knappt 13% av min tid de år jag arbetat.
Lägger man till ungdomsåren och pensionsåren så så är vi nere på hälften i normalfallet.

Är det värt 6% av livet ?
I mitt fall självklart...

När jag jobbat heltid har jag fått åkt till jobbet 07:30. Varit hemma vid 18:00 oftast. Jag har sedan haft fritid fram till 23:00 då jag behövt sova. Det är 4 timmar i vardagarna. Sedan på helgerna har jag varit zombie på lördagen. Okej jag har varit helt återställd på Söndagen! 1 endaste dag i veckan! Det är 52 dagar på ett år!

Jag trivs bara på jobb som är ett fritidsintresse och det har enbart varit två jobb jag haft under 3 år av mitt liv.

Hoppas kunna arbeta mer. I USA är en typisk arbetsvecka 47 timmar och inte ska väl vi vara sämre än jänkarna va? Hoppas nå 50 timmar då slår jag även vietnameserna som ligger på 48 timmars arbetsvecka a' 6 dagar.

Det kan vara kul, utvecklande, intressant och vettigt att arbeta beroende på vad man gör och vad man gillar.
I arbetet är det ofta människor upplever "FLOW" dvs en känsla man får när kraven på prestation är höga OCH man samtidigt har förmågan att prestera fullt ut och klara av betinget.
Dessutom kan ett arbete vara givande för att resultatet gynnar en medmänniska.
Många människor hittar inte på något vettigt på fritiden och denna passivitet gör att man istället mår dåligt. Speciellt när det gått tjugo år med slapphet och man rannsakar sig själv och finner att man är satans slöfock egentligen och inte utnyttjat sin fulla potential.

Jag tyckte det kunde vara riktigt stimulerande och roligt att arbeta oftast, jag trodde när jag slutade att jag skulle ”klättra på väggarna” efter ett tag. Men så blev det inte, nu är jag ioförsig bara några månader in, men jag har fullt upp!

På något sätt fylls dagarna och nu har jag svårt att förstå hur jag hade tid att arbeta överhuvudtaget.

Livet är för kort för att arbeta bort, lägg ner den skiten så fort ni kan.

Så kan man ju inte räkna.

I 40 år har du jobbat 5 av 7 dagar, dvs ungefär 70% av dagarna. Detta gjorde du ungefär 40 veckor av 50. Du har alltså jobbat ungefär 60% av årets dagar.Dessa dagar la du ungefär 60% av din vakna tid jobbet, dvs 10 timmar av 16.

60% av dagarna var jobb och de dagarna ängnade du 60% av tiden till jobbet. Det blir 14 år, inte 5. Faktiskt mindre än vad jag trodde.