Citat:
Ursprungligen postat av
DefactoAnarki
Vi kan nog inte underskatta vad skrivkonsten hade för betydelse i detta avseende.
Biblen var den främsta läroboken för att lära sig skriva och läsa i nästan 800 år.
Visst, men det var ju inte på något sätt den enda "ABC-boken" att tillgå.
Folk kunde lära sig både läsa och skriva redan på den tiden då man täljde runor.
Runor var alltså inte uteslutande till för att bli inristade på stenbumlingar alltså, man ristade på träskivor, och säkert bark- och framförallt Näverstycken också.
Just Näver användes ju som underlag för "krumelurer" redan under den äldsta delen av Neolitikum.
Det kan man veta då man funnit små hoprullade bitar näver inpressade mellan stenar i tex Megalitstrukturer osv - dvs näver med "meddelanden" på alltså. Inte med bokstäver vi känner igen, men som väl hade en betydelse för höga vederbörande.
Under den sk Folkvandringstiden när folket uppe i Nordeuropa åtminstone inte var så rättmätigt kristna som de sen skulle komma att bli så var det trots det ändå inte något oerhört att man kunde både läsa och skriva.
Inte bara sitt eget språk alltså, utan även de internationellt gångbara språken såsom latin och Grekiska.
Och det kan vi veta eftersom det finns bevarade brev som författats av barbarerna själva, i vilka de förmedlade till sin omvärld sin så höga intellektuella nivå. Att de inte bara kunde läsa och skriva, utan till på köpet även hade - i sina ägor - egna exemplar av några av den klassiska världens allra mest aktade grekiska och romerska verk.
Inte så himla konstigt egentligen om man bara tänker lite.
För under den tiden så hade man ju redan etablerat djupt inkörda handelsvägar ner till dåtidens främsta makt- och kulturcentrum, vid östra Medelhavet. Dvs Bysantinska riket.
Och många hade varit där för att jobba dessutom, inte bara som handelsmän utan vid hovet (som livvakter var inte jätteovanligt).
Rimligtvis borde alltså varje hövdingadömen ha åtminstone några språklärare anställda.
Eller kanske mera troligt att de var trälar helt enkelt. Som de helt sonika snott, eller köpt, på plats under sina resor sydöst.
Åtminstone alla högättade - och de i den omedelbara närheten - kunde alltså med säkerhet läsa och skriva, på flera olika språk.
Det innebar antagligen att det fanns ett, mer eller mindre, allmänt sett övergripande värderingssystem som baserades på de gamla grekernas texter. Något som fungerade en en slags "kultur-kanon" för den bildade, högättade delen av det europeiska samhället.
Man kunde alltså på sätt och vis förstå varandra, oavsett var man kom från.
Dvs under den hedniska perioden av den förkristna europeiska historien var det inte kristendom och Bibeln som erbjöd alla en gemensam värderingsgrund att stå på, utan det var de klassiska författarna som etablerade det ramverket.
Det är väl därför man kan se så stora likheter i så många av det första årtusendets olika hedniska folkgrupper osv (inklusive den asatroende fornnordiska kulturen).
Lite kul ändå att tänka på att det förmodligen började redan långt, långt, före första årtusendet efter Kristus.
För under Bronsåldern, tex, så var det ju vanlig vardag att regelbundet befinna sig ute på långväga resa fram och tillbaka från och till de stora ekonomiska central som fanns vid den tiden (En nödvändighet för att kunna få tag på brons och andra metaller tex).
Och då måste man ju kunna förstå varandra.
---
Visst, med Bibelns ankomst, och framförallt de kristna klostrens framväxt (stora kunskapscentrum) så kunde man ju börja bygga upp något mer enhetligt, som skulle gälla för alla oavsett härkomst och ursprungskultur (-språk). Nu skulle alla kunna förstå varandra iom latinet, och grekiskan fast i mindre utsträckning utanför klostren.
Det betyder inte att det inte "gavs ut" böcker, för det gjorde det - framförallt från Bysantinska riket.
Allt var inte religiösa instruktionsböcker, utan det författades och publicerades även mer underhållande litteratur också.
Redan på 600-talet, tex, skrevs, och gavs ut, en av den kristna historiens allra mest lästa och uppskattade "reseskildringar" (dvs fortfarande in till denna dag, även om den börjat bli lite bortglömd tyvärr).
Johannes Moschos skrev sin fantastisk reseskildring om hans, och hans följeslagares (Sofronius), upplevelser under sin fotvandring runt hela den östra delen av Medelhavet.
Alla fantastiska möten med allt från byfånar till tvättäkta original, pelarhelgon och munkar som hade låtit mura in sig själv i hus - men glömt bort att ordna för matlucka (så han svalt ihjäl), och allt annat däremellan.
Samtidigt hann de även med att beskriva den allra första kristna kontakten med det som skulle bli den snabbt framväxande muslimska kulturen från nomaderna på den arabiska halvön. Som vid den tiden började anfalla Heliga landet i en aldrig sinande takt.
Fast han skrev ju på grekiska. Dock skulle boken (Den andliga ängen/The Spiritual Meadow) snabbt översättas till flera andra språk inom kort, från latin till arabiska och allt möjligt annat.
Så visst fanns det annan litteratur än bara Bibeln - även under den sk "Mörka Medeltiden."
Kloster med självrespekt såg ju till att bygga upp ett riktigt respektabelt bibliotek, innehållande allt mellan himmel och jord.
Det var ju Kunskap man var ute efter.
Framförallt sökte man återbygga det som gått förlorat när Romarriket föll sönder.
Men ofta är det väl vad man tror - att det bara fanns "Bibeln" i "förtiden".
Allt allting utgick från den och des innehåll var det enda folk kände till.
Så var det ju definitivt inte krig klosterväsendet iaf.
Det är mer en myt som kristendomshatarna från 1800-talets sk "upplysningsvåg" spred.
De försökte ju t.o.m. slå i oss att man trodde att världen var Platt under Medeltiden.
Så var det ju inte.
Utifrån sin tids måttstockar så var man så bildade man kunde vara, från de små lokala hövdingarhoven (med ofta analfabeter som hövdingar) till de stora kunskapscentra som fanns - var munkarna göra läste och studerade allt från den klassiska perioden, liksom från den arabiska. Kunskap var viktigt och man var stolt över den - något som tyvärr skulle bita kunskapen själv i svansen til slut, när tillräckligt många "konservativa" munkar vid grekiska "Athos kloster-republik" bestämde sig för att de måste förstöra det egna så fina biblioteket, som de alla var så förskräckligt stolta över. För världslig kunskap är världslig kunskap och stolthet är en synd.
Alltså rev de biblioteket, på 1800-talet.
Mycket lyckades räddas, men mycket förstördes.
Vi människor tycks gilla bokbål ... nu senast är det ju ukrainarna som håller i tändstickorna, och eldar för glatta livet allt som luktar ryskt.
Tänk så mycket enklare det KOMMER att bli sen, snart, när allting blivit digitalt.
Då kan man ju radera ut hela vår samlade mänskliga historia med ett knapptryck - så får vi "äntligen" chansen att kunna börja om på nytt, från ett slags "År Noll," en helt tom sida.
Ja, varför skulle det INTE kunna bi så?
Om man de facto har eldat kunskap med jämna mellanrum ända sedan Hedenhös, och dessutom t.o.m. Fortfarande gör det. Varför skulle man då inte kunna göra det i framtiden också???
Så mycket lättare blir det bara. När allt är centralstyrt och digitalt, och inget finns kvar längre i fysisk form. Då kommer det fan att klia i fingrarna på oss ...
Gud Nåde den som fortfarande har kvar ett eget privatbibliotek i hemlighet då ... det säger jag bara. Det kommer att bli nackskott på fläcken.