SVENSKA MORDFALL 1980, 1979, 1978 o. s. v.

Bedamordet utlöste det största spaningspådraget i Tierps polisdistrikts historia. Spanings- och utredningsarbetet leddes av mordkommissionen vid rikspolisstyrelsen, kriminalpolismän från RPS, Uppsala, Enköpings och Tierps pd deltog. Som mest var ett 30-tal kriminalpoliser engagerade samtidigt.

Cirka 200 personer hördes i ärendet, 50-talet kända personbilar och mopeder kontrollerades. Ett 15-tal oidentifierade personer samt ett 10-tal oidentifierade fordon efterspanades. Dessutom följde man upp ett 25-tal personers förehavanden genom inre spaning. Efter tre veckors intensivt arbete kunde den rätte gärningsmannen gripas.

Beda Persson, 82 år, bodde ensam i sin stuga i Skämsta utanför Tierp. Stugan låg något avsides från övriga hus i den lilla byn. Beda hade tillbragt 50 år av sitt liv i stugan, varav de senaste 16 åren som änka. Med jämna mellanrum fick hon besök av sin dotter och måg från Tierp. De var i 60-årsåldern. Vidare brukade hon få besök av dottersonen som var i 25-årsåldern. På kvällarna satt Beda vid köksbordet och stickade. Hon brukade dra ned rullgardinerna och gå till sängs vid 22-tiden.

Fredagen den 9 februari blev Bedas sista levnadsdag. Det var en solig vinterdag. Snötäcket var tjockt och det var i det närmaste dagsmeja under dagen. Vid 20-tiden på kvällen sitter Beda sin vana trogen vid köksbordet och stickar. Hon hör mystiska ljud utanför fönstret och går ut för att se efter vad det kan vara. Därute i mörkret står en för henne okänd yngre man. Beda frågar honom vad han gör därutanför. Hon får till svar, att han fått fel på mopeden och skulle vilja låna en hovtång. Beda följer med mannen till en uthusbyggnad. Mannen följer med in i vedboden. Så långt har man kunnat rekonstruera händelseförloppet, bl.a. med hjälp av gärningsmannens berättelse. I varje fall uppstår i vedboden ett handgemäng mellan Beda och mannen. Detta slutar med att mannen får tag i ett skogsarbetarverktyg, en s.k. timmerbjörn. med denna slår han Beda upprepade gånger i huvudet, tills hon blir tyst, som gärningsmannen berättade vid förhöret. Påföljande dag vid 13-tiden anträffades Beda död i vedboden. Det var hennes måg, som gjorde upptäckten. Han larmade omgående polisen. Brottsplatsen spärrades omedelbart av och därmed var utredningsarbetet i gång.

Polisens tekniska rotel från Uppsala gjorde brottsplatsundersökning och kunde ganska snart säkra spår i snön utanför Bedas uthusbyggnad. Det var tydliga intryck i snön efter mopeddäck med ett ovanligt mönster samt ett klackintryck. Ett klackavtryck med samma mönster fanns dessutom på baksidan av Bedas kjol, där hon låg i vedboden. Avtrycket kunde urskiljas tydligt och avfotograferas p.g.a. att gärningsmannen stigit i damm i vedboden och sedan på Beda, när hon låg på golvet. De säkrade spåren fick stor betydelse i spanings- och utredningsarbetet. Man kunde med hjälp av dessa spår binda gärningsmannen vid brottet. Samtidigt kunde en för mordet oskyldigt anhållen person frias från misstankar.

I utredningens inledningsskede blev en 17-årig yngling från trakten misstänkt för mordet. Denne var vid den tiden känd av polisen i Tierp från andra brottsliga sammanhang. Han hade på morddagens eftermiddag passerat Bedas hus över en äng, där tydliga intryck fanns i snön efter hans skodon. Genom ett arrogant uppträdande och lögnaktiga uppgifter om sina förehavanden den aktuella dagen ådrog han sig i högsta grad spaningsledningens misstankar. Efter att ha suttit anhållen nära en veckas tid släpptes han fri. Undersökningsledaren, länsåklagare Robert Clemenz, föll inte undan för spaningsledningens påtryckningar att begära ynglingen häktad. Clemenz påpekade just, att klackavtrycken vid mopeden och på Bedas kjol icke överensstämde med spåren i snön efter ynglingen.

Jämsides med förhören med 17-åringen bearbetades alla övriga tips och uppslag med stor intensitet. En grupp sysselsattes just med att följa upp, vad man kunde få fram med ledning av mopedspåret på brottsplatsen. Efter tre veckors arbete kunde gärningsmannen gripas. Det var en 22-årig man bosatt cirka 2 km från mordplatsen. Mannen hade en moped med det rätta däcksmönstret - det hade redan mopedspårsspanarna kommit fram till. Dessutom hade mannen väckt uppmärksamhet på sin arbetsplats genom att samla tidningar med artiklar om mordet i sitt klädskåp. Han var känd av polisen i Tierp för otuktsbrott mot minderåriga flickor och fanns med bland de få ingångstips som utredarna hade att börja med. Under utredningens gång hade mannen hörts upplysningsvis av olika förhörspatruller från kriminalpolisen vid tre tillfällen.

Torsdagen den 1 mars kl. 10.00 inställde sig den misstänkte efter kallelse på polisstationen i Tierp. Vid 16-tiden samma dag föll han till föga och erkände mordet. Han vallades på mordplatsen och visade även var han hade gömt skorna han haft på sig vid mordtillfället. Dessa hade givetvis samma mönster på klackarna som de säkrade klackspåren på brottsplatsen. Mannen dömdes av Tierps tingsrätt till sluten psykiatrisk vård. Efter någon månads vistelse på sjukhus var han på fri fot och har sedan dess levt ett till synes stillsamt och normalt liv.

Slutligen kan noteras, att ingen brottsutredning inom Tierps polisdistrikt väckt sådan publicitet i pressen som detta mordfall. Praktiskt taget alla större dagstidningar i Sverige följde utredningsarbetet. Kvällstidningarna hade egna reportrar som spanade i trakten för att hitta stoff till sensationsartiklar. En veckotidning hade ett långt s.k. snyftreportage om den oskyldigt anhållne ynglingen.