Jag har hört historian att orsaken varför norska från norr har samma toner som svensk norrländska har med att danskan kunde inte påverka så mycket i nordliga Norge och därmed så höll sig nordnorska sig isolerad med svenska i många hundra år.
Jag har också hört att svenska på 1200-talet var rena rama vikingaspråket, trots att danska runt 1000 började gå ifrån vikingaspråket. Danska på 1400-talet är mycket enklare för en svensk att förstå idag, än svenska på 1400-talet.
Borde dessa teorier betyda att svenska är det mest konservativa språket av dessa tre nordiska språk?
Jag tänker mer på att detta har orsakats av den geografiska positionen som Sverige har haft, och kanske till och med har, med tanke på att svenska språket har inte förändrat något mycket sedan 1700-talet. Lite olika stavningar, men orden och meningsbyggnaden är det samma.
Om ni inte visste så har talspråket inte ändrats sedan 1800-talet i svenskan. Se här. Boken skrevs 1902 av Helena Nyblom (1843-1926) .
http://runeberg.org/nhderinger/0007.html
http://runeberg.org/nhderinger/0008.html
Jaså?
Jo jo!
Alltså måste hon ha vuxit upp med folk från 1700-talet.