Jag tjänar 44 000 kr/månad på att sortera papper - Blir tokig snart!

OK! Dags att lägga korten på bordet och berätta om min märkliga situation som sakta men säkert driver mig till vansinne.

För några år sedan var jag gruppchef på ett stort företag. Jag tjänade 44 000 kr/månad vilket är rätt normalt på detta företag. Tyvärr så blev det ett stort missnöje mot mig bland mina underordnade och de kopplade in facket. Företaget stöttade mig till en början men till slut förklarade de att jag inte kunde fortsätta som chef. De gav mig ett erbjudande om avgångsvederlag på 18 månadslöner om jag sa upp mig själv. Eftersom jag närmade mig 60 vågade jag inte anta erbjudandet eftersom jag var osäker på om jag skulle kunna få ett annat jobb på ett annat företag. Jag har för övrigt jobbat väldigt länge hos denna arbetsgivare.

De erbjöd mig då ett jobb inom ”dokumenthantering” men ville inte gå in exakt på vad det innebar. Det är möjligt att de inte visste det exakt själva. Jag accepterade detta och skulle få behålla min lön (detta är kutym hos min arbetsgivare).

Sedan snart två år jobbar jag med att gå igenom arkiverade pärmar och akter i vårt gigantiska arkiv beläget två trappor under jord. Jag går igenom innehållet och skriver en kortfattad rapport om innehållet. Sedan läser ansvariga inom de olika verksamheterna mina rapporter och bestämmer vad som ska göras med papperen. Det mesta ska makuleras och en del ska scannas och sedan makuleras. En mindre del ska sparas som det är. Om det är mindre poster så scannar jag själv, annars görs detta av ett externt företag.

För många låter detta säkert som ett bra jobb, okomplicerat men ändå välbetalt. Själv håller jag på att bli tokig! Inte av själva jobbet, det är i och för sig tråkigt men inte meningslöst.

Det är snarare min sociala situation som tär på mig. Jag har inga arbetskamrater att prata med, ingen att äta lunch eller fika med. Ingen bryr sig om jag är sjuk. Det skulle troligen kunna ta veckor innan någon märkte att jag var frånvarande. Mina gamla kollegor och chefskollegor markerar tydligt att de inte vill upprätthålla kontakten med mig. Jag är placerad i en arbetsgrupp, men de sysslar med helt andra arbetsuppgifter.

Frågan är om jag står ut med detta fram till pensionen om 4 -5 år? Nu är det för sent att acceptera avgångsvederlaget. Det är tydligt att arbetsgivaren egentligen vill att jag ska sluta.

Hur hade ni gjort i samma situation?

Låter som ett drömjobb. Bara lysdna på musik och podkasts och dricka kaffe och snusa.

Jag tror du är tvungen att finna det sociala direkt efter jobb. Gå spansk kurs, yoga eller något.

Men ge mig det där jobbet!

Prova att inte komma en dag i veckan och se om någon märker något, i övrigt håller jag med ovan talare.

Jag hade dött.

Testa att fråga arbetsgivaren om erbjudande om utköp finns kvar. De sparar en lönekostnad i flera år framöver och du slipper tramsuppgifter.

Struntat i att gå dit på fredagar och se om det märks eller ej, funkar det är det bara nöja sig med 3 dagars helg och gneta på tills pensionen

Herregud vilket drömjobb. Men jag är introvert iofs.

Nackdelen är väl att du måste pendla till jobbet.
Jag jobbar hemifrån (yey!). men med ett socialt jobb. Mycket kundkontakter.

Men om jag hade varit tvungen att pendla hade jag tagit ditt jobb alla dagar!

Kanske du kan lösa den sociala biten utanför arbetstid? Gå med i någon förening? Pyssla med en hobby som involverar andra? Hellre det än att försöka socialicera med kollegor/chefskollegor som inte verkar bry sig.

Det låter hemskt. De flesta behöver verkligen den där sociala delen på arbetet, även om inte alla gör det.

Kan du inte ta fika och lunch med någon annan arbetsgrupp? Antar du kan bestämma dina tider själv.

Som andra talare sagt så snusa, podcast, musik. Du orkar fan 5 år det går fort och du kommer inte kunna byta till ett jobb med motsvarande lön och ansträngning som krävs. Ta en spanska kurs efter jobbet som någon sa också. Men skulle vilja lägga till marijuana som en ev hjälp också. Låter som ett jobb man kan vara rätt bäng på.

Man kan ju lära sig nåt oxå, dvs be alla inblandade om ursäkt, rycka upp sig och gå vidare i livet.

Varför skulle du få nåt annat än det du förtjänar?

Jag vet ju inte vad du har gjort eller hur du har betett dig, men har träffat på några chefer genom åren som platsar i fångläger i Sibirien. Riktiga psykfall.

Är man en idiot så får man försöka rycks upp sig och komma vidare.

Varför börjar alla de här mupptrådarna med "jag tjänar dubbelt så mycket som alla er andra och har det här betydelselösa problemet"?

Är det verkligen så bra för självkänslan att löneskryta på ett anonymt forum?

Nej, erbjudandet finns inte kvar. Det är väl egentligen inga tramsippgifter. Man vill frigöra de utrymmen som idag är arkiv och man kan inte bara slänga allting. Om jag inte hade denna uppgift hade man antagligen tagit in ett antal högskolestudenter på sommaren som hade plöjt igenom alltihop. Arbetet är en märklig kombination av väldigt simpla uppgifter som scanning/makulering och någorlunda kvalificerade som bedömning av materialet och rapportskrivning.

Tipsen om en mer aktiv fritid är bra. Jag skulle behöva träffa folk.