SD-politikern Bertil Malmgren dömd för hets mot folkgrupp - friad i HD (2023-03-31)

En person har dömts för hets mot folkgrupp avseende visst innehåll i ett anförande som hölls vid ett regionfullmäktigemöte. Målet väcker frågor om omfattningen av yttrandefriheten i politiska sammanhang.

En ledamot i regionfullmäktige i Region Sörmland åtalades för ett uttalande som han gjorde vid ett fullmäktigesammanträde. Högsta domstolen har funnit att uttalandet inte är straffbart som hets mot folkgrupp.

Ledamoten gjorde det uttalande som föranledde åtalet – att befolkningen i ett visst land är bland de folkslag som har lägst intelligens i hela världen – under ett anförande i samband med att regionens årsredovisning diskuterades. Anförandet berörde arbetslösheten i regionen, vilken enligt ledamoten påverkades av det mottagande av kvotflyktingar från det aktuella landet som Migrationsverket hade beslutat om. Ledamoten menade att han ville ge uttryck för att personer från det landet har svårt att få arbete i Sverige på grund av låg utbildningsnivå och omfattande analfabetism och att han inte avsåg att kränka eller nedvärdera dem.

Högsta domstolen slår fast att det finns endast ett litet utrymme för att anse att uttalanden som görs inom ramen för en debatt i en politisk församling är straffbara. Det bör närmast komma i fråga vid uttalanden med ett särskilt kränkande innehåll och som tydligt går utöver vad som är acceptabelt vid politiska diskussioner.

Ledamotens uppgift om sitt syfte med anförandet stöds av utredningen i målet. Högsta domstolen finner att uttalandet med hänsyn till sammanhanget – trots att det var klart nedsättande för den utpekade gruppen – inte har gått utöver vad som måste godtas inom ramen för en debatt i en politisk församling. Ledamoten frikänns därför från åtalet för hets mot folkgrupp.

- Betydelsen av en fri och öppen debatt måste väga tungt vid bedömningen av om uttalanden som görs under en debatt i en politisk församling ska anses straffbara som hets mot folkgrupp, säger justitierådet Cecilia Renfors. Det synsättet har ett starkt stöd i uttalanden av lagstiftaren när straffbestämmelsen infördes och när den senare har ändrats, liksom i regeringsformens och Europakonventionens skydd för yttrandefriheten.