När räknar ni att man kan ett språk flytande?

Jag satt och funderade på det nu. Jag jobbar på en översättningsfirma, där jag inte jobbar som översättare men där jag har teknisk hand om materialet som översätts.

Det finns ju en del som brukar säga "man kan inte ett språk flytande om man inte kan namnge varje sak i ett kök", men är inte det kravet lite väl hårt?

Det kan ju låta vettigt, men efter att ha tagit hand om ett par hundratusen manualer under mina år här så kan jag komma fram till att det finns ungefär lika många verktyg jag aldrig någonsin hade kunnat gissa rätt namn på...på svenska

Jag är även väldigt duktig på att laga mat då jag är uppvuxen i restaurangfamilj, men inte ens jag kan säga vad varje liten grej i mitt kök heter. Betyder det då att jag inte kan snacka svenska flytande? Givetvis inte.

jag tycker att man är flytande så länge man kan hålla en konversation just flytande. Man ska inte behöva kunna alla ord, men däremot ska man kunna använda sig av andra ord, eller beskriva saken, på ett flytande vis. Till exempel "Jag vet inte namnet, men den saken som du vispar med".

Alltså det uttrycket är en metafor. Kan lika gärna vara ”bilverkstad” eller ”tatueringsstudio”

Va? Ursäkta, men nu förstår jag inte alls.

När du kan tala ett språk obehindrat skulle jag säga.

Tror det där med att kunna ett språk flytande är väldigt subjektivt. Vet människor som både överdriver och underdriver sina språkkunskaper rejält, oftare det förstnämnda. Kolla här för ett exempel på hur man kan bedöma kunskapsnivå.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gemens...sram_för_språk

Att kunna namnge alla saker i ett kök.
”Kök” kan du byta ut mot vad som helst.

Menar du om alla lär sig vad alla saker i ett kök heter och ser ut på svenska men inte kan ett svenskt ord utöver dessa, att de personerna talar/behärskar flytande svenska?

Hur puckade är människor här på forumet egentligen?

Jaha, du menar så.

Tja, de jag har pratat med resonerar som så att köket är man i varje dag så om man inte kan namnet på allt man använder så är det bevis på ens språkliga brister... eller något

Jag håller som sagt inte med den tesen, men det är inte bara en gång jag hört det.

Häromdagen såg jag någon som sa att svenskan har fler genus än tyskan, då tyskan har samma ord för hon och de. Skulle säga att språkforumet på Flashback är ett förlorat fort.

Men jag håller såklart med dig helt. Det är enligt mig inte hur många ord som du kan som avgör hur bra du kan ett språk. Kan jag namnet på allting i köket? Badrummet? Antagligen inte, men jag kan använda de ord jag kan utan problem och alla svenskfödda (jag är själv en) förstår vad jag säger om de nu inte kommer från Skånes djupaste skogar.

När man inte fastnar i livet utan ändå med redskap av språket kan ta reda på orden man söker.
Det ska flyta på alltså.
Kan du inte korrekta termen så ska du väl ändå kunna beskriva ordet du söker med beskrivande meningar och andra förstår och hjälper till.

Ett löjligt exempel eller väl en hammare.
"ett sånt där verktyg man slår på spikar med så de går ner." och då kan någon annan svara "menar du hammare?" *visar upp en hammare* och det blir korrekt.


Jag anser man kan språket mer flytande om du kan beskriva eller ta reda på ordet flytande, eller förklara för andra vad ord betyder.
Säger du bara ordet hammare till någon som ej vet men du kan inte förklara vad en hammare är så är det inte flytande.


Mitt exempel nu med hammare var just för att jag tror de flesta vet, men många saker handlar om kunskap och inte språk.

När man kan klara sig i konversationer utan att staka sig och samtalet flyter på i vardagskonversationer samt eventuell inriktining man håller på med. Säg att man håller på med industriautomation. Då bör man kunna hålla en vardagskonversation och tala allmänt om industriautomation.

Då kan man ange fluid på sitt CV och känna att man inte ljuger.

Som någon skrev här ovan. När jag behärskar ett språk obehindrat är en bra kontextualisering.
Ingen människa på jorden kan nog ett språk till 100%

Du har rätt. Det där är en typisk jante-flashbackgrej som alltid kommer upp när engelska diskuteras här. Folk verkar ha svårt att smälta att svenskar är så bra på engelska, och ska alltid - till stor det för att framhäva sin egen förträfflighet - invända att egentligen är de rätt dåliga, även om just jag började läsa Faulkner när jag var sju och kan vartenda jävla ord i OED.

Kan man snacka flytande är man flytande i språket. Duh.

Ingen bryr sig om vad du hittar i andra kökslådan eller (än mindre) under huven på bilen.