Lugnande, något för mig?

Jag vet inte hur jag ska skriva det här, så jag tänker bara vara helt ärlig. Jag går och oroar mig för småsaker hela jävla tiden. Minsta grej som är fel - en räkning som är några dagar sen, en tenta som jag inte har pluggat tillräckligt till så börjar jag oroa mig.

Är lugnande en bra grej för mig? Tänkte på saker som Sobril, Stesolid eller Xanor. Ska jag försöka fixa en burk på något sätt och ta en lagom dos när jag är orolig? Vad tycker ni? Hjälper det på längre sikt eller får man tolerans så att det inte hjälper längre? Är det nån som tar det mot vardagsoro?

Testa Sobril om det bara är lite oro.

ja du ! Kan du klara dig utan så GÖR DET!!! Jag har missbrukat sånt i många år och hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag aldrig börjat. Det började precis som för dig för "småsaker" men till slut var jag tvungen att ta för att kunna gå upp överhuvudtaget. Alla gör vi våra val, men försök finna andra lösningar. Dessa medel är inte avsedda för långvarigt bruk. Den ångest och annat skit det leder till vill jag inte utsätta min värsta ovän för.

Så blir det alltså värre än det var från början utan piller om man håller på för länge?

Det kan man lugnt säga, ja. Det blir som en slags sköld man har, vid minsta ångesten så åker min stesolidburk upp- och utsättningssymptomen på benzo är inte det roligaste heller. Försök att inte ta några piller öht är mitt råd, jag sitter redan där och som basket22 säger, det är inget man önskar sin värsta fiende. Det är klart, det är alltid bra att ha något hemma när det är som värst men för mig har det gått för långt och man tar hela tiden som en rutin.

Börja ej heller med SSRI etc, försök klara dig utan! Kanske vore samtal något för dig? Hoppas du kryar på dig!

Mvh GaiN

Jag skulle vilja alltid må så som man gör efter ungeför tre starköl. Jag lovar att det finns människor som är så lugna hela tiden; skulle vilja vara så

Testa meditation

Nu har jag varit utan benso i nästan ett år, och fortfarande mår jag sämre än jag gjorde när jag började med tabletter. Livet står still, man stagnerar när man går på dem.och vist, om jag inte hade nåt att leva för så skulle jag fortsätta och förmodligen dö av missbruket. Och eftersom man ofta förlorar sitt liv, jobb, vänner, förhållanden, ekonomin osv så blir livet ofta ett helvete, och hur ska man då dessutom orka sluta med tabletter ? Ja du hör själv, det finns mycket tablettmissbruk begravt i självmordsstatistiken.

Håller med om att du SKA skippa all benso och ev. "lyckopiller".
Du målar bara in dig i ett hörn. Trust me.
Lite spänningar är bara början om du hoppar på det här tåget.

Meditera.
Rannsaka dig själv.
Rannsaka din tid. Vad gör du med den? Vad är viktigt?
Kan du inte säga nej till folk? LÄR dig det. Prioritera DIG.

Glöm allt var piller heter.
Gå ut och gå.

Lovar att du kommer att överleva, men kan inte garantera detsamma om du ramlar ner i pillerträsket.

Var verkligen 110% uppriktig mot dig själv samt mot din/a läkare om hur du känner det. Då eliminerar du många risker med att få fel medicin med dig hem i bagaget för det leder inte direkt till någon förbättring.
Ska det funka (inte bara för att "sväva i dimman" en stund) så är uppriktighet med vården a och o. Om du nu mår pyton, dvs.

Du får säkert testa en del varianter till en början men den vägen har vi alla fått vandra (tror jag). Är du väldigt ung så påverkar det till en viss del men även graden av din prognos.
Vi är alla olika och är på så sätt beroende av olika typer av mediciner/kombinationer för att kunna reda ut vardagen på ett tillfredställande sätt.

/
Hej.

Du vet vad berkly hippiesana brukade göra när de blev stressade va?

Röka alltså...

Tyvärr har jag stora problem med att prova nya, okända substanser pga. att jag brukar snea. Har jag väl tagit dom några gånger utan problem brukar det vara lugnt, men cannabis/hasch har jag aldrig provat och tyvärr tror jag det finns risk att jag skulle snea. Har inga kompisar som rökar heller som skulle kunna vara sitters.