Vad innebär egentligen Demokrati?

I praktiken delas demokrati in i direkt- och representativ demokrati. Det kan finnas andra sorter, men de är bara förslag eller historiska exempel¹ just nu.

Representativ demokrati innebär att ett gäng politiker tävlar med varandra om att få folkets röster i ett offentligt val. Vanligtvis inkluderar "folket" mer än 90% av alla myndiga individer, men vissa stater begränsar vilka som får rösta. Och vissa stater som kallas för demokratiska har låtit vissa individers rösta väga mer än andra - som att professorers röster i Storbritannien vägde mer än vanligt folk fram till runt 1950-talet. Vanligtvis får den med flest röster styra över politiken i ett antal år (typ mellan 1-5 år), men det finns varianter som innebär att ett parti med bara 19% av rösterna kan vinna valet.

För många så är det här en otillräcklig beskrivning av demokrati då de menar att utan vissa institutionella krav så är det ingen riktig demokrati, även om man har rättvisa val. De menar då främst av allt att folk är fria att få diskutera politiska frågor, samt att staten inte fängslar någon utifrån vad dessa menar är godtyckliga regler (men de är helt okej med att folk blir inlåsta i något år utan grund...så länge det inte direkt stör den politiska processen).

Direktdemokrati är i praktiken idag en form av representativ demokrati men att det finns en mängd olika frågor som staten enbart får göra något med om folket röstar för det i en folkomröstning. Vilket gör att det finns en hel del politiker som driver vanliga, typ administrativa funktioner, men att de inte har någon större makt att skapa nya lagar.


¹ En av de mest roliga exemplen på demokratiska institutioner är antika Grekland där byråkrater valdes genom lott och fick styra i ett år.

Att folk i fria val väljer ett parlament som sedan gör som de vill.

Allt som hotar Löfvéns maktposition och är politiskt inkorrekt är ett "hot mot demokratin" och "odemokratiskt" enligt vår statsminister.

Då är inte Sverige en demokrati. En majoritet av befolkningen har gått emot den rika minoriteten och kräver olika former av omfördelningspolitik. Majoriteten sätter även en minoritet (barnen) utanför rösträtten.
Du tänker på toleransparadoxen? Platon hade ett resonemang i Staten: Demokrati är näst sista steget i ett lands förfall. Aristokrati>Oligarki>Demokrati>Tyranni

För i en demokrati kan demagoger alltid ta makten.

Ursprungligen var det "En man En röst"

Numera är det snarare
En Krona En röst"

dvs inget land har längre en väl fungerande demokrati utan det styrs av hur ekonomiskt starka personer är.

Representativ Demokrati, som är det vi fick i väst efter andra världskriget, betyder att man "ignorerar minoriteten".

Churchill tyckte inte ens detta var bra, men bästa valet mot de enda två andra alternativen på den tiden: Fascism och Nazism.

Nu har dock Vänstern blivit Fascister snart 80 år senare.


Problemet är att detta bara funkar med en 70/30 split, eller bättre, för Majoriteten.
Endast då kan Minoriteten ignoreras.

Samt gav informationsåldern ytterligare krokben på skiten där sanningen alltid kommer fram globalt.


Framtiden är Direkt Demokrati då väst aldrig kommer överleva 50/50 split i en binär gammeldags Representativ Demokrati.

Kvinnorna blev slutgiltiga dödsstöten för hela systemet.

Tvärtom. Förr var det bara de med ägor i landet som fick rösta. Sedan de som försvarade landet. Sedan alla i landet. Nu en massa utlänningar genom EU och folk med PUT.

Däremot så skiftas makten i landet från folket till andra folkslag.

Kommer ihåg 1973- 1976 då vi hadde lotteririksdagen, Då 175 ledamöter var Boregliga och 175 var S, vpk.
Det var ju en del beslut som avgjordes av talmanens lotteridragning.

Majoritetens tyranni, den som kontrollerar massorns kontrollerar samhället. Dåligt system, men är öppen för att det kan vara bästa systemet.

”Det minst dåliga systemet” antar jag att du menar. Ett argument man hör titt som tätt. Men stämmer det verkligen? Och vad lägger man in i begreppet demokrati? Vilka kriterier ska ligga till grund för ”bästa/minst dåliga”? Ett viktigt kriterium borde vara ”beständighet” som jag ser det. Tittar vi historiskt så har våra samhällen inte bara överlevt utan blomstrat i tusentals år som icke-demokratier. Det finns hos många en föreställning om att auktoritet är liktydigt med tyranni och att demokrati innebär frihet. Detta stämmer inte och det kan vi tydligt se idag. Massmänniskosynen som demokrati bygger på är identisk med marxismens.

Tja, jag sa att jag är öppen för att det kan vara bästa systemet eller minst dålig, och då menade jag demokrati i ganska bred mening för det finns olika typer av demokratier som särskiljer sig ganska mycket från varandra, och det är intressant att experimentera fram vilken som kan vara minst dåliga formen av demokrati. EU och stora globala demokratiexperiment är ju mycket dåligt helt uppenbart, en teknokrati där medborgaren knappt känner av valets innebörd när den är färdig.

För mig är en stark demokrati en som har en konstitution som försvarar nationens eviga värderingar från majoritetens tyranni, samt så gått det går deklarerar ett slags förbud mot de som söker manipulera massan och institutioner för att förbigå dessa värderingar. Antar att USA är historiskt både en modell i det avseendet och även exempel på en nation som inte gick tillräckligt långt i det avseendet.

Antar att en snävare antal röstare borde få legitimeras.

Alla typer av statsskick handlar om skadekontroll egentligen. Entropi äter det mesta. Roms blandning av demokratiska och elitistiska element var intressant, men överlevde inte kaoset som kom med sin egen blomstring. Det hedonistiska impulsen som kommer med en total seger, mot alla som heter ens fiende, som varar i hundratals år, och den stoiska heder som bar nationen till dessa segrar kommer inte bäras vidare av nya nationen. född med en guldsked i munnen.

Å andra sidan överlever dynastier ofta betydligt kortare tid. Största skillnden mellan Rom och den mer auktoritära Kina är att kinesisk kultur visade sig vara stark även när den böjde sig i djup submission inför nya härskare, medan Rom byggde mer på en ide än en kultur och hade mycket svårt med att böja knäna för barbarer.

Historiskt kan vi se en trend med monarkier och kejsardömen: en härskarklass tar makten med intelligens, listighet, mod, talang, kärlek från sitt folk, etc. för att sedan ge sin makt till söner, med tiden så försvinner det urmaskulina drivet från dessa och de blir feminiserade och dränkta i lyx och njutningar, helt utan koppling till sitt folk och alienerade från folkets verklighet eller verkligheten överhuvudtaget. I asiatiska kontexten ofta manipulerade av eunucker eller kvinnor.

Den alienerade kungadömet får såsmåningom en arg mobb av lidande människor efter sig, kungadömet tycks vara allt mer besläktade med utomjordingar snarare än vanligt folk, och de förlorar förfädernas manliga gloria som erövrare och visionärer. Du får franska, ryska revolutionen alltså ändå, massmänniskan accepterar inte dekadenta ledare, demokrati skapar mycket riktigt dekadenta kulturer men icke-demokratier skapar dekadenta ledare.

Materiell lyx och bekvämlighet skapar ju slutligen dekadens.

Fast är dekadens verkligen kopplat till icke-demokratier? Är inte det demokratiska väst dekadent idag? Jag skulle nog snarare säga att dekadens är civilisationens och välståndets förbannelse. Ett konstitutionellt styrelseskick är en bra start men uppenbarligen räcker det inte. Det kan vi tydligt se i dagens USA. Bidenregimen formligen bajsar på konstitutionen påhejad av vänsterpöbeln som anförs av MSM. Men...så snart du börjar i tänka i banor av en konstitution och sånt som differentierad rösträtt så har du rört dig en bra bit bort från dagens västliga demokrati.