Citat:
Ursprungligen postat av
Konrad
För att krossa gängbrottsligheten behövs nog mer än mänsklighet i form av saft och bullar och socialtanter men det kanske besvärar dig att se på hur det ser ut i Sverige just nu?
Ja, du...
Vad ska man säga?
Vem har påstått att hon är mänsklig på det sättet du beskriver?
Det verkar som om du har svårt att förstå att människor är komplexa varelser och utgår ifrån att samma begränsade förståelse även gäller för oss övriga.
Det är möjligt att du inte har utvecklats över huvud taget under ditt liv, de flesta av oss övriga har dock gjort det.
Folk växer upp och går vidare med sina liv. Har extremt svårt att tro att
Magdalena Andersson skulle resonera likadant som statsminister som hon gjorde i sin ungdom när hon provade att röka gräs. Av det mesta att döma är hon antagligen en av de hårdaste inom svensk politik för tillfället. Av de nu existerande partiledarna är det ingen som ens kommer i närheten av hennes hårdhet.
Jimmie Åkesson kan säkert vara hård och sätta hårt mot hårt, men han framstår oftast som betydligt mer pragmatisk, strategisk och logisk än hård. Han vinner mer på att utnyttja andra talanger än att vara hård.
Ebba Busch verkar snarare vara lite "Karen" med drag åt överslag där hennes ego ganska ofta kör över hennes omdöme, så hård är nog det sista hon är. Hon är som en bortskämd åttaårig snorunge vilken anser att världen är skyldig henne allt.
Ulf Kristersson är en bekymrad mes som inte ens vågar stå för sina egna handlingar. Inte särskilt hårt. Liknelsen med
Milhouse Mussolini Van Houten (Både till utseendet och karaktär.) är nog inte särskilt långt från verkligheten.
Nyamko Sabuni verkar mest vara splittrad och mjäkig. Framstod förr som hyfsat hård men nu mest uppgiven, trött och desperat.
Annie Lööf är en fjant som vänder sig efter vinden och det är definitivt inte hårt. Hon är väl på bristningsgränsen.
Mehrnoosh Dadgostar är väl den enda som verkligen visat att hon är någorlunda hård och inte viker ner sig. Kan säkert bli hårdare med tiden men har en tid kvar innan hon når full potential.
Per Bolund och
Märta Stenevi är båda allt för präktiga och överlägsna i sin inställning till andra för att ens inse värdet av att ens ibland vara hård.
Stefan Löfvén ryter till ibland men det gör honom knappast hård då hela hans övriga framtoning är gelé.