Vilken är den bästa gemenskapen du varit med i?

Genom livet hamnar man på olika platser. Dagis (förskola), grundskola, gymnasium, idrottsklubbar, olika band, universitet, olika arbeten och annat.

Har det någonsin varit exceptionellt bra gemenskap på någon sådan plats i livet för dig? Där du tyckt om alla, kan prata med vem som helst, har många bra minnen och kanske kontakt med flera än idag.

Varför tror du det var så bra gemenskap just där och då? Vad var skillnaden ifrån andra tider då det varit sämre för dig på den fronten?

Chipp!

Förutom skolan och idrott så första gången jag jobbade utomlands (USA) för drygt 20 år sedan. Väldigt fin gemenskap bland skandinavier där då.

Nej, det är alla onaturliga miljöer

Försvarsmakten, värnplikt och/eller andra försvarsutbildningar, särskilt där man sover i logement och genomför sina uppgifter som stridspar, grupp eller pluton. Det ger en svårslagen sammanhållning, även om man kanske inte precis älskar alla andra i grupp eller pluton.

När individualisterna väl förstått att det hänger på om gruppen eller plutonen klarar sina uppgifter, inte på hur snabba eller starka de är individuellt, så växer en riktigt stark sammanhållning fram.

Jag har aldrig noterat dess like, inte i skolan och inte i vare sig gruppbetonade eller individuella arbeten, och oavsett om det varit bland arbetartyper eller ingenjörer och ekonomer (då jag haft fördelen att jobba med både arbetare och tjänstemän).

Parkbänken. Äkta samvaro med likasinnade.

Med min ex och hennes kompisar. Det var en underbar grupp tjejer som konstant pratade i munnen på varandra, pratade skit om den/de av dem som just då inte var där (vilket jag först störde mig på, hur kan ni prata skit om en person ni egentligen tycker om? men sedan fattade var ett sätt att ventilera frustration utan att komma i konflikt). De umgicks som om de var 14åringar som "hängde" trots att de var kanske från 28-40 bast vilket var ett väldigt trevligt sätt att umgås även om det är "omoget". Som utomstående, introvert och man var det dessutom bara att avlägsna sig (eller ja, spela tv-spel med hörlurar. Går ju inte att avlägsna sig från sitt eget hem) när de blev påfrestande med allt tjat.

Skriver rätt mycket kvinnofientligt i diverse trådar, men en del tjejer är faktiskt väldigt trevliga egentligen.

Med några vänner jag hade. Vi var väldigt öppna och alla accepterade varandra, man kunde vara sig själv och vi pratade om mycket intressanta saker

Gemenskap med ett ex. Jag kände att vi förstod varandra väldigt bra och var liksom stöttande mot varandra

Vilken bra trådstart! Det är något vi alla brottas med, att finna gemenskaper och sedan släppa taget om dem när tiden är kommen och man måste gå vidare.

Jag har i nuläget ingen gemenskap, men minns med värme den första tiden på min utbildning, när jag hade ett riktigt gäng att hänga med varje dag i skolan och på helgerna, det var fantastiskt. Sakta bröts gänget upp och folk hittade andra människor att umgås med, mycket flickvänner, det blev svårare och svårare att planera in ett häng, och tillslut umgicks jag enbart med en person från det gänget, som är min vän än idag. Det gör ont att tänka på, allt jag vill är egentligen att känna den gemenskapen igen men det är svårt att hitta.

Jag tror att det är naturligt att det blir en bra gemenskap när man pluggar tillsammans, speciellt när de flesta är nyinflyttade i en studentstad och liksom bara har varann att umgås med, det blir också något magiskt som händer efter mottagningsveckorna, då man umgås dagarna in och ut, då är det lätt att slinka in i ett kompisgäng även fast man är lite udda och inte tidigare haft så mycket kompisar.

I nuläget är jag ensam, men försöker att finna nya vänner genom att engagera mig i studentlivet.

Äktenskapet

Mina första polare, vi var ett gäng på 5 personer och mer eller mindre varje dag innan jag ens vaknat så var mina polare i mitt rum. Vi hängde varje dag, gjorde allt tillsammans i form av resor utomlands och festivaler och liknande. Vi blev polare redan på dagis/lekisfotbollen. Slogs tillsammans, snodde sprit tillsammans, ragga brudar tillsammans.

Mina polare i min gaming klan. Vi var alla mer eller mindre likadana och alla ville träna stenhårt och det var bara extrema vinnarskallar allihop och just den sammansättningen av män var något alldeles speciellt, vi kunde verkligen gjort vad som helst tillsammans och tog hem 76 pokaler under vår tid tillsammans och det blir väldigt speciellt när man sitter dag ut och dag in 14 timmar om dagen och bara nöter och snackar taktik. Vi träffades i Skottland, England, Holland och det är konstigt hur extremt naturligt det var mellan oss alla direkt trots att vi aldrig träffats innan. Nästan 20 år sen men vi talar fortfarande då och då med varandra trots att ingen av oss spelar längre och jag var enda Skandinav.

Bra fråga! Troligtvis när jag var i USA som ung och gick på skola där. Var i början av 00-talet. Öppna, roliga människor, alltid spännande aktiviteter. Överlag väldigt socialt.

Förskolan var bäst. Varenda en var på samma nivå och ingen var det minsta mobbad. Vi var 6-7 år.