Välja bort partner för hund?

I relationsforat, tindertråden, framkom åsikten att den hundägande singel som väljer bort "sitt livs kärlek" på grund av hunden, är "rubbad" och förtjänar att vara singel på livstid.

Hade ni som singlar gjort er av med hunden om ni träffade "ert livs - hundallergiska - kärlek"? Hur resonerar ni?

Jag hade inte kastat min bästa vän under några omständigheter.
Finns många hundägare som är djurplågare så svaren varierar.

Aldrig i helvete! Funkar det inte med hunden så är det fel person, svårare än så är det inte. Då är jag hellre singel.

Det givna beslutet för en hundägare tänker jag, men det finns kanske hundägare som tänker annorlunda? Intressant ändå att beslutet av vissa anses vrickat, jag menar, relationen kanske inte ens hade överlevt hunden.

Den som är empatisk och älskar sin familj skulle aldrig göra sig av med hunden. Simple as that. Hundallergikern kan ta mediciner eller nåt.

Får man endast svara i tråden om man äger en hund, eller räknas andra ”Pälsklingar” också in i din frågeställning?
Ex. Katt,tamråtta eller Hamster?
Jag skulle vilja framföra mitt ställningstagande i frågan, men vill inte riskera att gå Offtopic och få en varning

-Ekorren som något kötthuvud nämnde några inlägg tidigare är ju förståeligt att man inte kan räkna in hehe

Håll er till topic.
Hur er relation till ekorrar ser ut får ni ta med psykologen eller någon annanstans där det kan vara lämpligt och inte i den här tråden.

/Mod

Det är snarare rubbat att inte kunna förstå att man inte bara kan göra sig av med ett djur som man älskar, hur som helst. En empatistörning.

Tror du någon någonsin skulle komma med ett sådant ultimatum och samtidigt vara något att bo med?

OnT; nej, finns inte. Bättre att ha någon man byggt band med och vet vad som gäller än att dels avsluta den relationen och sedan påbörja en osäker sådan. Visste jag 100% att kommande relation skulle vara 100% perfekt så är ju svaret givetvis att djuret ryker till en nära vän, men det finns ju inte några sådana relationer.

Det tveksamma här är ju begreppet "sitt livs kärlek". Hur vet man det när man just har träffats? Min sambo hade inte varit mitt livs kärlek om hon inte hade tålt djur. Sedan är det problematiskt om det handlar om allergi och inte att man ogillar djur, men första steget är kanske att testa allergimediciner och andra lösningar? Om den andre inte ens är intresserad av att försöka lösa problemet, så är denne återigen sannolikt inte ens "livs kärlek".

Sedan var det faktiskt min sambo som var hundägaren när vi träffades (jag hade bara haft katter som husdjur), samt även om min blivande sambo gillade mig, så var det inget mot hur betagen hennes tik blev av mig. Vi blev omedelbart oskiljbara, jag och hunden. Sådant är viktigt.

Edit: Men om vi antar scenariot att den kvinna jag har bott med i ett och ett halvt decennium och som jag har tänkt leva resten av mitt liv med blev så allergisk mot vår hund att de inte kan bo ihop, så hade jag valt att börja leta efter ett nytt hem till hunden. Det hade förmodligen varit ännu jobbigare för min sambo än för mig. De som har barn hade väl gjort samma sak om barnet blir svårt allergiskt.

Men att dumpa ens kära hund för någon främmande man just har träffat? No way, José.

För mig är det helt otänkbart att leva ett liv utan djur så jag hade inte ens befattat mig med en allergisk person. Nu är jag i och för sig inte singel men har varit. Sen kan ju ens partner bli allergisk under förhållandet men det är ju en annan sak.

Förutom att en relation som inkluderar hunden är 100%. En relation utan hunden är ju följdaktligen inte helt 100%.