Citat:
Ursprungligen postat av
AlfredosO
Hej,
Jag har alltid tyckt att matematik har varit ett spännande ämne, men det som alltid har satt käppar i hjulet för mig är böckerna. Böckerna är skrivna på ett så enormt träigt och repetitivt sätt att man tappar ibland lusten. Uppgifterna hjälper dig sällan att förstå varför, utan har snarare en slags "det bara är så, repetera tills du kommer ihåg det"-attityd. Otroligt konstigt sätt att introducera spännande koncept i mitt tycke.
Matematik är heller inget populärt ämne för gemene man. Om du talar med valfri person på stan så har de förmodligen en sträv relation till det. Jag tror däremot att fler människor hade haft en positivare bild till matematiken om den var skriven på ett annorlunda sätt. Hur vet jag inte, men lite mer pedagogisk - lite mer känsla och förstående. Korrekturläst av någon utanför STEM-fältet?
Det är ju bara att kolla i trådarna här på Flashback om folk som ber om hjälp. Ska det verkligen vara så? Ska böckerna vara så förklaringsfattiga att folk behöver söka utomstående hjälp? Har inte boken misslyckats med sin uppgift då? Jag inser att vissa har lättare för matematik än andra, men borde man inte kunna utforma böckerna så alla förstår? Olika grader av exempel?
Jag minns till och med att min mattelärare i gymnasiet klagade på böckerna i fråga, hon tyckte att många av förklaringarna var tvetydiga och vissa uppgifter oklara. Det låter ju verkligen inte som ett bra utförande direkt. Jag har även vänner som läser tyngre matematik på universitetsnivå som ofta klagar på att lärarnas uppgifter och egenskrivna böcker är skrivna samma klumpiga och tradiga sätt. Gör så, undra inte - det är bara så.
Om man kollar på vilka länder som är bäst i världen på matematik så finner man bland annat Singapore på plats 1. Varför är det så? Ser deras pedagogik annorlunda ut, eller har de ungefär likadana träiga böcker?
Vad tycker ni? Delar ni min åsikt om böckernas uppläggning? Hur kan man förbättra böckerna?
Traditionell utlärning via böcker, skrivböcker och genomgång på Tavla och möjlighet att fråga en kompetent lärare som finns i salen är nog fortfarande det som fungerar.
Är själv "skadad" av "Hej matematik" pedagogin som infördes under 1970 talet och som var tämligen usel för att lära ut någon mer avancerad matematik. Fungerade på ÅK 1-3 men sedan vände sig eleverna mot den fjantiga och över pedagogiska barnsliga sättet att försöka lära ut så många gav upp och struntade i vad som lärdes ut.
Allmän och särskild matte borde återinföras och det viktigaste av allt är kompetenta mattelärare att konsultera ute i klassrummen.
Att knyta matematiken till verkligheten är ett sätt som lärde mig mycket.
En vanlig åsikt bland elever är att " varför skall man kunna detta" det finns ju miniräknare är en annan..
När jag lärde ut matte så tog jag en del exempel där eleverna fick en del tal att slå in på sina räknare där jag medvetet lagt in prioritetsordningar som försvårar "rakt inknappande" av talen..Mycket riktigt.. många räknade fel på sina räknade.. Sedan gick jag igenom prioritetsordningar..
Geometri är en annan del som gör sig bra i praktiska exempel..Räkna ut volymer och sedan se om det stämmer genom att fylla på med vatten..Vinklar går att illustrera bra också.
Räkna fram en bro's hållfasthet och mycket annat..Lägger man in praktiska exempel så skyggar inte folk utan snarare förstår att det kan bli till nytta för dem själva i framtiden..
Ex. med Ohm lag är också bra.. husbygge räkna ut hur mycket betong det går åt och väger mm
Själv lärde jag mig mer matte av mina fysik och kemi lärare än av matteläraren som var totallt inkompetent..
