Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
  • 1
  • 2
2021-09-22, 00:24
  #1
Medlem
Introduktion, Är 23 år, generellt hälsosam, diagnoser, add och depression.
jag hade supit i ungefär en vecka, gjort slut med bruden med borderline efter 1 år, och bara vandrade iväg efter konstanta hot så fort hon inte hade uppmärksamhet om självmord och annan form av emotional abuse. Det var grymt och fantastiskt, men när hon var ostabil var det ett rent helvete.

Jag hade förr mycket mer drick problem, och har väl vart senaste året periodare kan man säga, super väl 3-6 dagar i månaden men när jag gör det gör jag det i en enda gång som periodare antar jag om jag upplever ovanligt mycket stress och om saker vart för mycket.

Kan säga positivt att idag tar jag kontakt psykiatrin och träffar även en terapeuft för alkohol 2 gånger i veckan och är ärlig för första gången på länge mot allihopa och saker har gått fantastiskt bra och sjunger mycket och gör det jag älskar.

Min psykos eller om det var kort delerium (Osäker) eller helt enkelt bara sömnbrist, vet ej:

Så jag hade slutat dricka efter en period på ungefär 5 dagar av stenhårt supande, när jag är i såna perioder brukar jag oftast bli värdelös på att käka, eller dricka vatten, så hade verkligen inte tagit hand om mig bra kan man väl säga. Dags konsumptionen var väl på 1 liter sprit ungefär om inte mer, och jag vaknade självklart med världens ångest. Hela min kropp var ganska slut körd, fick senare reda på att jag hade ganska allvarlig magkatarr, och hade svårt att kissa som fan och var väl risk för urinvägs infektion med tanke på hur kasst jag tagit hand om mig själv.

Svettningar, yrsel, och illamående var i början det som var mest påtagligt, men dagen började vara lite bättre efter ett tag. Jag spelade hela dagen, och försökte bara få i mig vatten och äta så gott jag kunde, trotts att det var jävligt svårt. Efter dagen var slut och jag försökte somna gick det ej, det var totalt hopplöst, var väl ungefär 24 timmar sedan jag sist druckit vid denna punkt, och kände mig ännu sjukare. Det var natt, och tänkte att jag skulle försöka få lite sömn, men det var totalt omöjligt, kroppen var så uppstressad och var helt omöjligt att varva ner. Det blev en helt sömnlöss natt.

Hallucinationerna började:
Hade väl vart vaken kanske 30 timmar vid det här laget, och började se som skuggor i dörrkanten om det var lite mörkt, och som få för mig att jag hör någon knacka på dörren. Kände mig även väldigt yr i huvudet och som disorienterad nästan, med väldigt snabb hjärtpuls. Jag var sängliggande konstant, och reste mig endast om jag skulle på toaletten eller något. Dagen gick på, och kvällen kom.

Det började vara konstigt, varje gång jag gick ut för att röka på balkongen så vanligtvis ser man bara fönster lamporna hos folk som är i närheten, men det var som att hela rummen var total tänd, och jag såg som svarta figurer titta lite smått i fönstren mot mig innan dom sprang bort. Upplevde även grannens balkong att dörren ibland var öppen lite på glänt, och ut tittade någonting som liknade pojken från filmen the grudge. Såg den titta på mig lite smått innan sprang iväg.

Det blev värre, jag kunde se i spegel reflektionen på saker, fönster, utomhus på natten kunde man se folk nästan stå men lite oklart, och även ficklampor som lös en sekund på mig och saker. Hade väldig paranoia, och hörde ibland min dörr i lägenheten smälla, var fruktansvärt panik. Jag hade vart vaken kanske 40 timmar, och satt vid datorn efter att det var omöjligt att somna fortfarande, satt och drack en pepsi max för att försöka få nån sorts njutning i helvetet, och såg helt plötsligt när jag skulle dricka ur den i reflektionen att någon svart figur stod bakom mig, och som sprang emot mig bakom axlarna, tittade bakom, och det var borta. Oavsett vad jag tittade på, om det var svart färg speciellt, så var det totalt med människor som var som skuggor, och röda ögon, och massa galet.

Det blev morgon, och runt lunch vid någon gång vaken 50+ timmar så bestämde mina farföräldrar att dom lär hjälpa mig till akuten för jag ej kunde somna än. Vi åkte mot akuten för att boka tid i hopp om att få eventuellt medicin, eller bli inlagd. Jag började känna otroligt obehag med tryck i bröstet, och vi var dessvärre tvungen att vänta bokstavligen nästan 7 timmar för en tid. Så vi körde runt i bilen mycket runt staden. Varje timme nu blev värre, jag kunde se folk på avstånd titta på mig, typ som gäng, eller någon människa, som om dom var ute efter mig, paranoian var total, och jag fick för mig att någon grupp var efter mig. Vi stannade ibland på ställen, och bilarna runt omkring så var det bokstavligen nästan så tydligt som riktiga människor som satt i bilarna som stirrade på mig med ett leende som var så bissart obehagligt att jag får rysningar att bara skriva om det.

Jag började höra ibland i mitt öra musik liknande, eller någon som viska till mig, skrik, ilskna ord, ibland höra och få för mig att folk runt om kring som inte fanns, eller fanns, när dom pratade, pratade om mig och sa att jag var en dålig människa, och väldigt personliga saker som "Varför var du inte med din familj mer?" "Varför använde du inte din talang" "Varför kunde du inte bota din flickvän från sin sjukdom"? "Hon knullar säkert någon annan just nu" osv osv, kort sagt, saker till mig som psykiskt gör ont.

Äntligen fick vi tid med läkaren, och jag gick in, och förklarade situationen, jag fick 2 imovane med mig hem och han ansåg att jag måste bara sova. När vi kom ut därifrån så var det närmare 60 timmar vaken, och allt var totalt knas, på väggarna på byggnader var det japanska reklamer och affisher och rörande gifs typ av saker, kan vara allt från blod, någon anime brud, demon, vad som helst, och i varje bil runt om kring så var det samma person jag såg, någon utlänskt som såg otroligt arg ut och gjorde någon rörelse med sin arm som om att han skulle köra ihjäl oss.

Vi hade 1 timme hem, och helt plötsligt så när jag tittade runt i bilen så såg jag massa symboler som kinesiska typ dyka upp överallt, och sen hörde jag någontings om jag uppfattade som game over musik konstant i hela resan, och kross var röda om jag blundade och alltså det var galet, folk som hoppade framför bilen och tog självmord, blod som flög, det var kaos.

Äntligen anländer jag hem, och dom bestämmer att det är bäst att jag stannar hos dom, så vi bestämmer oss för att jag lägger mig. Jag provar först utan tabletterna, gick ej, så jag tog dom. Då imovanen tog effekt så somnade jag inte och det hjälpte inte ett dugg, helt plötsligt stormar några troll liknande figurer in i lägenheten, som såg väldigt fluffiga ut, och sitter runt matbordet och allting, och till och med mina farföräldrar som förvandlas till halvt björnar nästan. Det var katastrofalt obehagligt och jag skriker att vi lär akuten efter att försökt slagits med en jävla fluffig filur som tydligen bara hade vart en kudde.

Resan till akuten var knas igen, det var natt, och jag sitter och åker bil med familje medlemmar, det är rena rama festivalen utomhus, med lysen, gigantiska robottar, och folk som hoppar framför bilen, eller står och skrattar på sidan av väggen, eller faller eller blir mördade.

Vi anländer till akuten, jag hade väl vart vaken närmare 70 timmar nu, med kanske ett tillfälle jag däckade 40 minuter, och jag sitter i väntrummet på akuten. Framför är bara en buske, men det var totalt någon sorts plant varelse som stirrade på mig. Och runt om så när man ser glaset och bakom där personalen sitter, så förvandlades det som ett annat rumm med obehagliga demon liknande brudar som stirrade på mig, och bara stod där, var ganska bissart.

Bestämde mig för att röka medans jag väntade, och utanför i den lilla rökplatsen står en pojke i hörnet, man ser inte ansiktet för det var som mörkt i ansiktet och gömt av skugga. Men det var så detaljerad och äkta så jag kunde inte särskilja snart vad som var vad.

Vi träffar läkaren och jag får theralen, vi åker hemmåt, och det är krig i hela staden, och folk skjuts och allt möjligt. Vid den här punkten trodde jag att jag var i helvetet, och det skulle aldrig bli normalt igen, och på nåt läskigt sätt, så accepterade jag bara det, det var som att jag accepterade att det var mitt straff för dom få saker jag gjort i mitt liv som vart dåliga val, så jag var inte rädd längre riktigt.

Somnade tillslut, och sov 14 timmar, svaga hörsel hallucinationer och syner var kvar kanske 4 dagar tills sömnen var regelbunden igen och äntligen var huvudet och alla symptom borta och jag var normal igen, aldrig har jag vart så tacksam i livet och jag insåg att det där var nog sista varningen för när det gäller mig, och mitt stenhårda supande under mina perioder. Jag gick till vårdcentralen pga hur min kropp mådde, levervärdena som skulle vara 0.5 tror jag var på 3.9 på båda, och det såg inte så bra ut, men tog mediciner ett tag, och vart total nykter sen denna händelse, och nu har jag äntligen vänt mitt liv totalt och det var den viktigaste läxan i mitt liv. Jag ber hemskt om ursäkt om texten var dålig, men jag försökte att beskriva det så detaljerat som jag kunde. Idag har jag hälsosamma värden, och
Citera
2021-09-22, 03:14
  #2
Medlem
sdfgsdfgs avatar
En bakfylla som ingen annan! Tack för att du dela med dig, psykos är verkligen inte roligt. Känns så larvigt av akuten att i princip skicka hem en person som är i ett sådant lidande tillstånd. Hörde du röster också?
Citera
2021-09-22, 07:59
  #3
Avstängd
Atthaenhobbys avatar
Maten är viktigast. Har själv märkt av detta. Så fort du hoppar 1-2 måltider så "äter" kroppen på psyket istället. Svårt att förklara.

Jag sover oftast bra men drömmer riktigt skevt. Men om jag äter normalt så kan hag kröka på rätt duktigt.
Citera
2021-09-22, 09:31
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Atthaenhobby
Maten är viktigast. Har själv märkt av detta. Så fort du hoppar 1-2 måltider så "äter" kroppen på psyket istället. Svårt att förklara.

Jag sover oftast bra men drömmer riktigt skevt. Men om jag äter normalt så kan hag kröka på rätt duktigt.

Japp. Alkoholförbränningen spolar ut diverse näringsämnen, mineraler och vitaminer ur systemet.
Det överlägset bästa är att inte supa alls, men den som gör det gör bäst i att röra in rejäla, näringsriktiga och goda måltider i supandet (boende i ex-Sovjet känner till detta, s.k. Zakuska) och dessutom komplettera med nåt starkt multivitaminpiller särskilt med fokus på B-vitaminer.
Citera
2021-09-22, 14:58
  #5
Medlem
skadad87s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dryckeshorn
Japp. Alkoholförbränningen spolar ut diverse näringsämnen, mineraler och vitaminer ur systemet.
Det överlägset bästa är att inte supa alls, men den som gör det gör bäst i att röra in rejäla, näringsriktiga och goda måltider i supandet (boende i ex-Sovjet känner till detta, s.k. Zakuska) och dessutom komplettera med nåt starkt multivitaminpiller särskilt med fokus på B-vitaminer.

berocca
Citera
2021-09-22, 20:10
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sdfgsdfg
En bakfylla som ingen annan! Tack för att du dela med dig, psykos är verkligen inte roligt. Känns så larvigt av akuten att i princip skicka hem en person som är i ett sådant lidande tillstånd. Hörde du röster också?
Emellanåt, ibland som så nära jag kan beskriva hörde jag i högra örat ibland något upprepande, viss musik, eller någon som sa typ att man är en dålig människa, jag är i helvetet, eller typ ”titta på han” ”vad gör du?” ”Varför förstörde du ditt liv”? Nånstans tror jag det är inre ångest som jag haft och tänkt ibland så, och psyket tog verklien fram det värsta. Det var på resan hem det var för intensivt med hög musik i örat som lät satanistiskt och jag bad farföräldrarna stanna vid en mac längs vägen och var några ute där som prata men för mig lät det som agressiva skrik, men när jag fråga farföräldrarna så sa dom att dom bara pratade vanligt, och det stämde inte alls med det jag hörde. Även som om nån vandrade utanför dörren som jag stängde när jag skulle försöka sova men aldrig lyckades tills jag kom till slutet av upplevelsen efter andra akut psyk besöket hem och äntligen somnade.
Citera
2021-09-23, 00:39
  #7
Medlem
Jäklar vilken jobbig upplevelse det måste ha varit. Tycker synd om dig som behövde uppleva det. Har själv varit med om något sådant men alltid varit livrädd för det.

Var det som att du ändå förstod att du inte var riktigt vid dina sinnens fulla bruk?

Hur tog dina farföräldrar det förresten?
Citera
2021-09-23, 16:34
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av LevaIharmoni
Jäklar vilken jobbig upplevelse det måste ha varit. Tycker synd om dig som behövde uppleva det. Har själv varit med om något sådant men alltid varit livrädd för det.

Var det som att du ändå förstod att du inte var riktigt vid dina sinnens fulla bruk?

Hur tog dina farföräldrar det förresten?
Det kan jag säga att det var. Tack och lov så delen av att förstå tt jag såg saker som inte var äkta var för mesta del där, men vissa få tillfällen blev det helt borta nästan, kunde få för mig att hon jag gjorde slut med ringde och sa förlåt för allt galet hon gjort med sina humörsvängnigar och vi pratade så vackert t.ex, för att sedan få reda på att min farfar sa åt mig vem prata jag med? För min telefon var död och var ingen i samtalet, det var rätt äckligt.

Så jag hade endå uppfattning om att jag hallucinerade hela tiden, men det var ibland så äkta så man ifrågasatte små saker. Mina farföräldrar var knäckt, första gången i mitt liv jag såg min farmor som aldrig gråter gråta för hon var orolig och bryr sig så mycket om sin familj. Och ville så gärna att jag skulle få hjälp, och blev speciellt besviken på akut mottagningen som bara släppte in mig i det tillståndet och ansåg mig vara "okej"

Min farfar, var lite svårare, han var stressad och frustrerad över situationen och ville mig bara väl och få hjälp, och sjävlklart körde mig till akuten och lyssnade, men var endå lite kall på ett sätt och sa att jag orsakat allt det här för mig själv, men och andra sidan önskade man väl i kris läge att vi hade kunnat haft den dialogen när allt är över, men förstår hans sida, och vissa som sagt när dom blir orolig blir ju så där.
Citera
2021-09-23, 17:27
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mrkubler
Det kan jag säga att det var. Tack och lov så delen av att förstå tt jag såg saker som inte var äkta var för mesta del där, men vissa få tillfällen blev det helt borta nästan, kunde få för mig att hon jag gjorde slut med ringde och sa förlåt för allt galet hon gjort med sina humörsvängnigar och vi pratade så vackert t.ex, för att sedan få reda på att min farfar sa åt mig vem prata jag med? För min telefon var död och var ingen i samtalet, det var rätt äckligt.

Så jag hade endå uppfattning om att jag hallucinerade hela tiden, men det var ibland så äkta så man ifrågasatte små saker. Mina farföräldrar var knäckt, första gången i mitt liv jag såg min farmor som aldrig gråter gråta för hon var orolig och bryr sig så mycket om sin familj. Och ville så gärna att jag skulle få hjälp, och blev speciellt besviken på akut mottagningen som bara släppte in mig i det tillståndet och ansåg mig vara "okej"

Min farfar, var lite svårare, han var stressad och frustrerad över situationen och ville mig bara väl och få hjälp, och sjävlklart körde mig till akuten och lyssnade, men var endå lite kall på ett sätt och sa att jag orsakat allt det här för mig själv, men och andra sidan önskade man väl i kris läge att vi hade kunnat haft den dialogen när allt är över, men förstår hans sida, och vissa som sagt när dom blir orolig blir ju så där.

Jag skrev lite fel ovan, jag skulle skrivit:
"Har själv aldrig varit med om något sådant men alltid varit livrädd för det."

Men antar att det åtminstone måste kännas skönt att veta att du faktiskt fixade det ändå utan att läggas in. Det ger säkert en viss stärkande känsla i längden kan jag tänka mig.

Måste varit riktigt jobbigt för er alla tre men fint att ni fixade det. Det kändes säkert lite bra för dem att få hjälpa till och göra skillnad åtminstone.

Du måste ha ett bra psyke som trotts allt detta lyckades behålla någon slags verklighetsuppfattning och ifrågasättandet av det du upplevde.
__________________
Senast redigerad av LevaIharmoni 2021-09-23 kl. 17:35.
Citera
2021-09-23, 20:25
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av LevaIharmoni
Jag skrev lite fel ovan, jag skulle skrivit:
"Har själv aldrig varit med om något sådant men alltid varit livrädd för det."

Men antar att det åtminstone måste kännas skönt att veta att du faktiskt fixade det ändå utan att läggas in. Det ger säkert en viss stärkande känsla i längden kan jag tänka mig.

Måste varit riktigt jobbigt för er alla tre men fint att ni fixade det. Det kändes säkert lite bra för dem att få hjälpa till och göra skillnad åtminstone.

Du måste ha ett bra psyke som trotts allt detta lyckades behålla någon slags verklighetsuppfattning och ifrågasättandet av det du upplevde.

När det gäller psyket så well, vart redan inne på sjukan förr för självmords försök, men bestämde efter det att ändra livet, hade perioder som jag beskrev innan som var sist jag drack som hemsökte mig, men nu är jag ärlig och lever ett liv som jag känner är värdigt mot mina vänner och alla. Jag har vart med om fysisk misshandel, psykisk, av föräldrarna sen födelse, som dom flesta säkert knappt kan tänka sig, och haft vänner som gått bort i självmord, vad som inte dödar än, stärker än, och det bästa tipset jag kan ge till allihopa är att livet är vad man gör det till, och allvarligt, från att ha gått från en lögnare och druckit utav ursäkt till att kunna vara ärlig och säga som man känner tycker mot dom man bryr sig, tro mig, man får ingenting annat än bra saker utav det. Mitt psyke har klarat det mesta, och som man kan tolka det sorgligt, eller som en styrka, så är såna här upplevelser faktiskt ingenting som totalt skrämmer mig, jag accepterade det bara.. jag har en tvåa nu som jag bor i, och ett funktionelt liv och älskar att sjunga och att lära mig språk, jag har spelningar emellanåt och börjar verka vara påväg att komma någonstans, jag har sjungit sen jag var väldigt ung, och det är min passion, och jag har någonting unikt som jag vill ge till alla runt om i världen och om det kan få någon att skratta, lé, eller att vara gladare, eller att få motivation att kämpa på dom som lyssnar, så är det tillräckligt för mig.
__________________
Senast redigerad av Mrkubler 2021-09-23 kl. 20:27.
Citera
2021-09-28, 04:25
  #11
Medlem
Orkade inte läsa din text men om du sover 5 h per natt minst så ska de mycket till för att få vanföreställningar mm.

Man kan få det om man tar Alprazolam under längre tid och sedan slutar tvärt. Men knappast annars.
Citera
2021-09-28, 04:32
  #12
Medlem
Rouens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Atthaenhobby
Men om jag äter normalt så kan hag kröka på rätt duktigt.
Det stämmer och kosttillskott i form av B1 och B12 är viktigt, alkohol förbränner dessa vitaminer.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback