Hur får man läkaren att skriva ut starkare grejer?

Benzodiazepiner är bara en kortsiktig lösning, hjälper inte i det långa loppet. Bättre att försöka skapa bra rutiner i vardagen med sömn, träning och kost, finns hur mycket som helst man kan göra där för att förbättra välmåendet.

Jag började med att missbruka det. Fick tag i det på annat håll o självmedicinerade med det.

Sen kom det fram till psykiatrin, o jag även tog opiater. Blev inlagd i 4 dagar för cold turkey, men jag klarade helt enkelt inte av att sluta med det (opiaterna gick dock). Fick ett lååångt nedtrappningsschema, men det slopades efter nån månad o jag fick Xanor dagligen i fortsättningen. Senare byttes det ut mot Iktorivil som jag haft sen 20 år tillbaka, men trappar frivilligt ner dom (är inne på 3:e året av nedtrappning (från 4 mg till 0,5 mg just nu), men det är inte särskilt kul varje gång man tar ett steg ner, o ibland klarar jag inte det.

Sen fortsatte alla läkare att skriva ut det, men skulle någon läkare klippa dom direkt, så kommer jag ju att söka efter de på gatan o det leder då mig in i kriminalitet igen. Så det tror jag inte att nån gör.

Öppenvården tror att starka grejer är prydnader som ska stå på en hylla, kanske att de dammar av burkarna vid en ny Estonia katastrof eller om Löfven blir skjuten (?) på avdelning på sjukhus får man allt man ber om, så är det för mig iaf.

Det är bara ligga i och säga att det du har nu inte fungerar. Du klarar inte av din vardag, eller vad det nu än kan vara.

Oftast behöver man fler än ett läkarbesök för att uppnå önskat läkemedel. Man får sakta treva sig framåt, ett trappsteg i taget och "gå med på att testa" och sen kanske man bokar ny tid några månader/halvår senare...

Benzodiazepiner är bara en kortsiktig lösning, hjälper inte i det långa loppet. Bättre att försöka skapa bra rutiner i vardagen med sömn, träning och kost, finns hur mycket som helst man kan göra där för att förbättra välmåendet.

Då måste man nog ha en allvarligare diagnos. Men vägen är väl oftast även för en sådan: atarax -> theralen -> sobril -> xanor. De tre första var för mig på psykiaterns eget initiativ. Xanor däremot fick jag argumentera för på egen hand. Men det gick vägen till slut. De som har bara ångest får det nog alltid svårare att få ut något starkare.

Jag är en sådan där också som inte missbrukar benzo. Det kan gå en månad mellan tillfällena jag tar xanor. Att ha lite ångest är inte hela världen för mig. Men har det pågått ett tag så tar jag 1 mg xanor. Alla behöver en paus från eländet. Det är inte alla psykiatriker som förstår det, därav att bl a GAD-patienter får lida.

Okej. Men det här låter ju som en gammal historia och som sagt så jobbar jag inte läkarna på samma sätt med recept idag. Dock är det ju mycket lättare för en som fått det i många år att få fortsätta. Dom brukar ju inte ta det ifrån nån som levt på det länge. Men att ge till nån ny verkar ju va sällsynt.