Citat:
Ursprungligen postat av
Bensindriven
I bland undrar jag varför man inte utvecklar serier (läs: tecknade läromedel) för att exempelvis beskriva saker som exempelvis samhällsutveckling, historiska händelser eller religion?
Jag tycker att seriealbum som Tintin, Lucky Luke och Asterix räcker gott och väl för att utveckla ett intresse för historiska epoker och samhällsutveckling genom ett historieberättande som faktiskt är roligt att läsa. Med den grunden från barndomen kan man sedan läsa litteratur som är ämnad att primärt överföra kunskap, samtidigt som seriealbum kan fortsätta att vara kul.
För att överföra entusiasm till skolelever ser jag det som mer avgörande att lärare och läroboksförfattare även för grundskolan har en hög utbildning inom de ämnen som de undervisar i. Nu senast hörde jag t.ex. nobelpristagaren Gregg Semenza berätta om en lärare i biologi i "high school" med doktorsgrad som på ett väldigt inspirerande sätt kunde förmedla vetenskap som en spännande process snarare än som en rad med fakta genom att tala om vetenskapsmän och upptäckter m.m. från en källa av egen genuin passion för biologiämnet.
Att läsa serietidningar i undervisningen känns väldigt B i jämförelse.
Dessutom är det ju innehållet och inte formen som är det mest primära – en skarpögd skolelev kan givetvis sniffa sig till förklädd katederundervisning och kan inte luras till att lära sig saker om intresset för lärandet inte existerar. Antingen är det urvattnad undervisning, eller så kräver det lika mycket fokus och engagemang som vanligt för att faktiskt lära sig någonting, även om vissa förklaringar och ansatser såklart kan vara mer lättfattliga eller stimulerande än andra för en viss elev.
