"Serier lärde mig läsa"

Normalt sett skulle jag betrakta ovanstående påstående som populistiskt trams, och ett sätt att förenkla frågan om ungdomars försämrade läs- och skrivförmåga.

Men jag har ändrat mig. Jag kommer ju själv ihåg hur ofta man var på bibblan, vid 8-12 års åldern, och lånade Tintin, Lucky Luke och Asterix och andra seriealbum.

Men nog tusan hade mitt, och många andras serietidningsläsande i unga år, en positiv effekt på vår språkutveckling och läsförståelse.

I bland undrar jag varför man inte utvecklar serier (läs: tecknade läromedel) för att exempelvis beskriva saker som exempelvis samhällsutveckling, historiska händelser eller religion?

Det måste definitivt vara mer aptitligt för en ung människa att läsa en illustrerad lärobok, än dagens SO-böcker, varvat med trist katederundervisning?

Jag tänker lite i samma anda, som hur fysikern Neil deGrasse Tyson, i en tv-serie, åkte omkring i ett fiktivt rymdskepp och berättade om universums födelse.

Här har du bibeln som serie i alla fall:

https://bibelbutiken.se/produkt/hjaltarnas-seriebibel/

Kalle Anka lärde mig läsa, och textremsan på tv.
Tack vare sagda anka läste jag långt innan jag började förskolan.

Instämmer, kan tänka mig att importera serier på engelska för att lära mig/syskonbarnen språk bättre.

Det har nog gjorts många försök att skapa läromedel i serieform, och de flesta har väl stupat på det faktum att de har blivit astråkiga. Duktiga och framgångsrika serieskapare har inte varit intresserade, och knastertorra skolfuxar med didaktiska ambitioner har inte riktigt förstått sig på serien som medium. En pedagogisk serie som var hyfsat populär en gång i tiden var Spara & Slösa i Sparbankens tidning Lyckoslanten. Men det var ju i en tid när folk var svältfödda på bilder och serier.

https://seriewikin.serieframjandet.s...och_Sl%C3%B6sa

Jag växte upp på 80/90-talet och var allt annat än svältfödd på serietidningar men jag gillade spara och slösa

Jag tror att det blir för mycket jobb att göra serieböcker av kurslitteratur, men idéen är tilltalande, fast föräldrar hade nog gått i taket om deras ungar kom hem med en seriebok om Stockholms blodbad

Läroböckerna i franska hade lite serier när jag gick i grundskolan och de var verkligen astråkiga.
Och om serieskapare ska anställas ska dessa skapa böcker som ska försöka vara någorlunda opartiska, vilket kan bli lite knivigt med tanke på det rådande svenska politiska serieklimatet.

Morgontidningen lärde mig läsa. Satt med ledarsidan och lyckades till slut lösa bokstavschiffret och få det till ord, ännu inte fyllda fem. Förstod dock inte sammanhanget i det jag läste och förstår fortfarande inte ledarsidorna i motsvarande tidningar.

Kalle Anka gick dock bra både att läsa och att förstå.

Allt läsande är bra!

Själv läste jag böcker, serietidningar, kvällstidningar, mammas "Hemmet Journal" och liknande, textremsan på TV, vägskyltar.. you name it.

Men ja, Kalle Anka-tidningarna som kom varje vecka hade nog en väldigt stor del i min tidiga läsutveckling.
(Och Kalle Ankas Pocket)

Samma här.

Jag var mycket hos min mormor på dagarna. När Kalletidningen kom fick tanten läsa högt för mig.
På kvällen när mina föräldrar kom hem så tvingade jag dom att också läsa högt. Så efter ett tag började jag koppla ihop hur det där med bokstäver fungerade. Så jag kunde läsa rätt ok när jag började på förskolan.

Jag läste mycket amerikanska erotiska serier när var ung.. Det förbättrade min engelska samt ökade mitt libido, vilket jag uppskattade på den tiden.. Min svenska utvecklade jag genom att lusläsa de inhemska porrtidningarnas sexnoveller..

Grejen är väl att det behöver finnas nåt som engagerar, jag tycker definitivt humor fungerar vid språkinlärning, sen har ju elever olika humor så kanske det inte alltid slår väl ut. Jag tycker befintliga utländska serier används alltför lite i språkundervisning. Jag tycker att man skulle kunna ha ett brett utbud, sen fick eleverna jobba med det dom tyckte om, musik, ridning, krig eller vad det nu kan vara.

Det som mest väl hade fungerat hade väl varit historiaämnet som många annars har svårt för. Lätt att göra fläskiga grejer av alla gamla kungar man tvunget skulle lära sig och allt dom hittat på. Även grejer som industrialiseringen, världskrigen, kolonialismen etc skulle ju vara utmärkt att skildra i serieform och mycket finns ju redan även om det är mer action/äventyrsgrundat.

Ett problem är att man inte kan ha så mycket handling förutom det som verkligen skett, det kan ju inte vara påhittade romanser eller annan bi-intrig som annars gör serier till ett så tacksamt medium. Sen finns det ju stora krav på opartiskhet och källkritik och då riskerar man ju att inte få lika medtyckande serier av större författare/tecknare.

Jag är verkligen för att serier skulle användas mer i skolan, jag vet knappt nån som inte gillar serier.