Jobbar på psyk, fråga mig vad ni vill

Finns det personer på psyk som förtär avföring och skrattar då de blir upptäckta?

Vad är din åsikt om att psykakuten enbart innebär neuroleptika och förvaring?

Vad gör du om en patient ger dig en redig rallarsving över käften eller spottar på dig? Du skrev att du varit med om att både bli slagen och blivit bespottad, men vad gör du när det händer? Brukar du våld eller blir det bara en tillsägelse?

Jag har hört att det har hänt men aldrig vart med om det/bevittnat det. Det är nog vanligt

Hur knäppa kan folk bli egentligen? Har ni fått in någon som trott att han eller hon varit Napoleon eller Jesus?

Man märker av om en patient börjar bli hotfull, då larmar jag så det går ut till andra avdelningar. Börjar patienten slåss håller vi fast de, alternativt tar de ner på backen. Får vi beslut om tvångbältning gör vi det.
Jag har blivit bespottad på under bältning och slagen / sparkad när vi hållt fast en patient om är påväg att bli bältad. Vi får handla i nödvärn, men inte sitta och mata på stryk. Vi har också rätt att polisanmäla och vi är tydliga med att hot och våld polisanmäls.

Absolut har vi fått in sånna patienter.
Folk som tror de kan direktsamtala med Gud och Satan. Folk som tror att de själva är Gud. Folk som klär av sig för de tror att de brinner. Folk som tror att de får budskap via radio/tv. Folk som gråter ihjäl sig och skrattar samtidigt.
Ja vi får in otroligt sjuka människor.

Enligt din uppfattning: varför fungerar inte Sveriges psykvård? Suicidala personer skrivs ut efter några timmar på akuten är en personlig favorit för mig, eller varför inte några av de otaliga psykotiska personer som skrivs ut och i nästa stund begår grova våldsbrott/mord (eller för den delen andra problem som psykiatrireformen medförde).

Ni inom psykiatrin har givetivs era "stammisar" som återkommer gång på gång av diverse anledningar. Tror du det hade varit bättre för väldigt många svårt psykiskt sjuka att kunna bli instutionaliserade på nytt i form av en återgång till mentalsjukhusen - istället för att hanka sig fram i det öppna samhället med alla påfrestningar och svårigheter det innebär (och den fara det medför för allmänheten - för vissa patienter)

Okej, så om du bara går förbi dagrummet och någon patient kommer upp ,oprovocerat, och slår till dig. Håller ni då fast patienten tills han/hon lugnat ned sig? Jag tänker mig det finns en del våldsamma som tycker om att reta er och utöva våld (utan att ni märker av att patienten är arg/våldsam).

Aa fast om det var dig dom spärrade in så kanske du inte hade tyckt att dom var så bra. De flesta som hamnar i skithålet dvs psyket är ofarliga och gör inte en fluga förnär. Ändå ska de vara INLÅSTA, minsann.

Jag kan absolut hålla med ,om att vi ser alldeles för många patienter som skrivs ut för snabbt.
Jag tror på långvarig behandling och konkret och stabil planering så att det finns en ordentlig plan för en patient som är ex suicidal. Med samarbete med öppenvården och kanske soc/handläggare/biståndshandläggare. Jag tror inte på stabilisering och observation i 5 dagar sen hem igen. För det vet vi inte fungerar- de kommer bara tillbaka igen

Våra återkommande och välkända patienter skulle behöva något helt annat än psykvård kan jag känna ibland. Som EIPS skulle behöva DBT eller behandlingshem där det finns endast tjejer. Psykospatienter behöver stanna MINST 2 månader beroende på om det är en nydebuterad psykos eller om den är försämrad i sin grundsjukdom så kan de stanna lite kortare. Tyvärr är det så att många med psykossjukdom slutar ta sina mediciner på hemmaplan.

Det första jag gör är att trycka på överfallslarmet tills mina kollegor kommer, då håller vi i patienten så den inte får mer chans att slå till någon annan. Sen beror det på om patienten är på HSL eller LPT. Oftast är det LPT patienter som får sådana utfall och slåss.
Absolut provocerar de oss(försöker åtminstone). Men vi är ju de friska, vi bemöter med lågaffektivt bemötande. Men börjar de slåss och agera hotfullt (LPT patienter) så larmar vi, håller i patienten, ringer överläkare så får läkaren bedöma om det blir avskiljning, tvångsinjektion eller bältning.