Varför måste konversationerna vara så snabba?

Jag undrar en grej. Ni vet när man t.ex. träffar nån kompis man inte sett på ett tag och börjar prata med han, så jag tycker att då uppstår ett litet problem att det känns som att konversationen måste gå väldigt snabbt. Inga tysta "minuter" allowed typ. Att man måste försöka hitta på för snabbt saker att säga. Hur skulle man kunna lösa det "problemet"?

Och nu menar jag inte bara gamla kompisar man inte träffat på länge, utan det här gäller nästan överallt. Med nästan alla man pratar med. Varför måste människor tro att man måste prata "hela tiden"? Vad kunde vara lösningen till detta problem, för jag vet att många tycker det är väldigt obehagligt.

Skulle man kunna hitta på nån lösning till detta?

Osäkerhet. När jag hade vänner så innehöll konversationerna ofta tysta minuter, bekvämt. Skulle aldrig orka med en person som pratar konstant.

De flesta som stöter på någon på stan stannar mest för att snabbt prata lite av ren artighet och är inte beredda att samtala med dig någon längre tid.

Om personen känner sig obekväm, t.ex. är på väg någonstans, egentligen inte har tid, inte anser sig känna dig, inte finner samtalet intressant, så kommer denne troligen ogilla "lugn och tyst tid" och istället försöka avsluta samtalet. Prova att hantera det genom att verifiera att personen har tid och möjlighet att samtala, t.ex. "Du kanske är på väg någonstans, menar inte att uppehålla dig.." eller lite mer rättfram "har du tid? Kan vi prata/ta en fika/äta lunch ihop..?"

Om det är i en situation där ni enats om att ses och personen "snackar ihjäl" samtalet så sakta ner när DU pratar, andas.. tänk... fortsätt.. sätt en lugnare stämning. Det är svårt att fortsätta "prata på" när den man pratar med lugnar ner tempot.

Tycker ni verkligen inte att samtalen går lite för snabbt nästan i alla sammanhang? Man hinner knappt tänka ordentligt så förväntar sig den andre att man ska säga nåt. Men har ni några ideer hur man kunde fixa detta "problem". Eller det är ju såklart inte ett problem för alla, men för dom som vill tänka lite längre vad dom ska säga.

Tror ni att om man hann tänka lite längre vad man skulle säga, då skulle samtalen vara mer hmm, intelligenta?

Vad sägs om att använda just din verbala förmåga och uttrycka att du behöver betänketid?

Säg som det är, att "nu sitter du tyst och väntar tills jag hittat nått vettigt att säga"?

Jauu, man borde ge personen lite mer tänketid kanske än 2 sekunder?

För här i Sverige fungerar konversationer inte så iaf. Vad jag nu upplevt. Man har max 3 sekunder på sig att hitta på nåt att säga? Annars blir det en "tyst minut".

De flesta människor behöver inte ägna så mycket tanke åt konversationshastigheten. Det verkar som att du vill ha mer betänketid än de flesta andra. Man gör andra människor obekväma med tystnad, för de kan inte veta vad tystnaden står för. Känner ett par autister som inte förstår det där alls. De blir "överbelastade" av situationen och behöver tid för att samla tankarna, samtidigt som de inte riktigt förmår sätta sig in i hur detta känns för mottagaren. Resultatet blir ett "obekvämt" samtal utan riktigt samspel.

Tror som sagt att det du som har ett problem, inte konversatörer i allmänhet.

Edit:
Du är väl ändå högfungerande autist? Tänker på din trådstart om att inte veta vart du ska titta när du pratar med någon.