Aristokraterna

Fadern hoppar upp på det stabila ekbordet framför talangscoutens ögon, och sliter av sig byxorna under ett avgrundsvrål, varpå han intar en position på alla fyra med baken riktad mot sin familj och projektil-skiter cementblandad avföring i ansiktet på sin son, med ett sådant tryckvärde att ansiktet imploderar likt en sprängfylld arab. Modern skrattar hysteriskt och inleder en omfattande deep throat med sonens ben, som intensivt letar sig upp och ned i hennes struphuvud under en symfoni av gutturala läten, endast jämförbara med älgars parningsritual. Dottern kör samtidigt upp sin häftstiftsförsedda arm så långt upp i faderns rektum att hon kan greppa tag i tjocktarmens glatta väggmuskulatur, och slita ut hela rasket för att använda som lämpligt tillhygge för att strypa fadern med. Hon tar spjärn mot mot dennes blekfeta skinkor och virar den drypande tjocktarmen runt halsen likt en midsommarkrans och håller tag. Hela akten kräver en sådan kraftansträngning att ringmuskulaturen på dottern kollapsar och innehållet flyger iväg likt ett höghastighetsvapen och penetrerar moderns skalle från öra till öra. Fortfarande vid liv, stapplar modern förvånat upp på ostadiga ben och slår en saltomortal volt i blodpölen som bildats kring sin son och skallar hål i skrivbordet.

Fadern onanerar frenetiskt åt spektaklet, för att i samma sekund förtära tre liter högexplosivt svartkrut, och fontän-kräkas rakt i ansiktet på sin dotter, för att sedan tända på. Dotterns desperata försök att dra ut sin tarmflora ur moderns deformerade kranium misslyckas därmed, då hon fattar eld och avföringen börjar koka våldsamt. Som en självmordsbenägen samuraj löper hon runt i rummet, med brinnande skit i hela nyllet men hinner besvara faderns punkt-eldsliknande jumbokräkning, med att riva tag i lårbenshalsen på sin numera avlidne bror och svinga den likt en knölpåk rakt in i faderns skrev, vilket får bäckenet att gå sönder som en näve torrt fnöske och han faller ihop på golvet, ned i en hög av osande skit.