Vad finns det för anledning att inte tro på Gud? (Sammanfogad tråd)

Precis.

När Sverige var kristet, alltså när de kristna värderingarna fortfarande var levande i den svenska folksjälen, importerade vi inte det du beskriver. Det fanns inte på kartan.
Det var inte "vilda västern" här och det var inte dekadent.
Att transvestiter som blir kåta av att klä sig i kvinnokläder ska få sitta bland fyraåringar på dagis och bli kåta medan de läser sagor för dem, fanns inte heller på kartan.
Vilken "rubbad gudstro" ligger bakom såna idéer då? Dessa problem har en koppling till ateistiska ideologier som tagit kristendomens plats. Det är dessa idéer som dominerar i dagens Sverige. Inte "gudstro". Hur kom du fram till det sambandet?
Jag utgår ifrån att det är islam du syftar på. Visst, islam är ett växande problem för att islam då och då hamnar i konflikt med svenska värderingar. Men att peka ut islam som boven i dramat här är att tillskriva islam en betydelse som den ännu inte har i Sverige.
Gängskjutningar, förnedringsrån, gruppvåldtäkter etc verkar inte vara kopplat till någon religiös tro alls, snarare tvärt om.

Om du nu inte håller med och vill koppla dagens samhällsproblem till någon "gudstro" så får du gärna vara mer specifik.

Om människan är densamma så tror jag att religionen i stort kommer att se likadan ut.
Bara de oviktiga detaljerna kommer att skilja. Ungefär som det förhåller sig mellan religioner idag.
De har en hel del gemensamma drag och berättar ungefär samma story om människan, men genom olika kulturella variationer.
Det kanske var det du menade med "kommer inte vara likadan"? Att vi får nya varianter av samma tema.
Eller menar du att ett helt nytt tema skulle uppstå, som inte har någon koppling alls till människans existentiella frågor?

Har följt tråden sedan den startades och läst många intressanta svar. För ett tag sedan läste jag tråden med OlikaBroed och Picasso2 vilket fick mig att börja tänka på liv och död i allmänhet.

Ett återkommande drag inom de flesta större religionerna är att man offrar nuet för framtiden, dvs att se bortom det man ser. I vår mänskliga historia på jorden så har religioner varit av värde att bevara saker, händelser, hjältar, skurkar och personligheter som lämnat oss. Det har blivit sagor, myter, legender, kultur och utmynnat i religioner.

Men den mörka sidan av detta är om livet blir just det "framtiden" eller ständigt i periferin. Lever man då inte efter en ständig dröm? Eller vad händer om det som är framför dig faktiskt är precis vad det är och inget mer?

Så de negativa riskerna är enligt mig att du lever ett liv som du kanske inte trivs med, att du inte ser saker för vad de är, att du slösar bort din tid. Eller värst av allt att du faller in i isolering och extremism. Men dessa saker är inte helt exklusivt för religiositet utan hittas även bland icke-religiösa ideologier och grupper men jag tycker ändå att de ska nämnas som en liten varningstext.

Ja, jag tror att sekulärism gör så att de positiva delarna av religion extraherats in i kultur, konst, sagor, musik och epos. Precis som sekulära religiösa tar till sig sekulära idéer om empiri och vetenskap. Jag tror också det är därför som ethno-religioner saknar den polaritet som vi andra har idag mellan hedningar och troende, de har en inbyggd sekulär dualitet där religionen bara "existerar" och behöver inte nödvändigtvis följas av alla.

Jag har själv aldrig sett, hört eller känt övernaturliga ting men jag ser dess påverkan och det är på både gott och ont som olika människor söker sig till religion och det skildrar de i sina handlingar mot andra. Religioner slutar aldrig fascinera mig.

Det finns flera sekulär-filosofiska element i religioner tex I den mesopotamiska historien om kung Gilgamesh så upptäcker han sin egen dödlighet när hans nära vän Enkidu dör: ”Hur kan jag vila, hur kan jag vara ifred? Förtvivlan finns i mitt hjärta. Vad min broder är nu, det kommer jag också vara när jag dör… jag är rädd för döden.”

Gilgamesh rädsla är så stark att det tar över hans liv och han påbörjar en jakt på odödlighet. Han börjar med att söka efter ett mytomspunnet elixir som sades göra hans kropp odödlig. Gilgamesh dock misslyckas i sitt sökande efter odödlighet men vinner en symbolisk odödlighet i sitt namn och sin legend när de berättas för andra. Han lever istället sitt liv och utför flera stora handlingar. I grunden är upptäckten av döden, ut ur jaget och den individualiseringsprocess som följer något som genomgås av alla religiösa personligheter oavsett om det är Buddha eller Jesus.

eller som Nietzsche skrev:

Fast var får du den premissen från? Det är ju helt taget ur luften, du har ingen aning om allt som existerar har en orsak till sin existens.

Då kan du ju lika gärna direkt anta att valfri gud har skapat världen så slipper du krumbukterna med tidsresor.

Jo, jag har en aning om att inget bara finns utan att ha en orsak till att det finns.

Nej, det kan jag inte eftersom den första orsaken måste ha lett till det som ledde till den. Annars skulle det finnas något som bara finns utan att ha en orsak till att det finns.

Tidsresor kanske inte är rätt ord att använda för något som redan existerar oberoende av rumtiden.

Du får väldigt gärna förklara hur du vet det.

Ha en aning är inte att veta. Men empiri samt en jämförelse med vad negationen av det skulle innebära spelar in:

"Något finns som aldrig kommit till. Något finns som ett grundtillstånd helt utan förklaring för en förklaring kan inte finnas då det finns utan orsak."

Är det vad den påstått rationella ateismen står för?

Empiri? Att allt som du känner till har en orsak till sin existens har en orsak till sin existens medför att allt som du inte har en aning om också måste ha en orsak till sin existens?

Vad är problemet med det? Till exempel är "världen" en sak som skulle kunna vara sån.
Då slipper man hitta på ännu konstigare grejer.

Den påstått rationella ateismen säger att vi erkänner att vi inte vet när vi inte vet. Jag förstår verkligen inte problemet med att erkänna att det finns saker som man inte vet utan man måste hitta på en massa grejer..

Så världen kan finnas utan förklaring säger ateisten. Då vet vi.

Varför hittar ni på massa andra universum både bakåt och sidledes i så fall? Fortfarande förutsättande att något finns utan förklaring. Men det hjälper att sparka bollen några steg i valfri riktning tydligen.

När ska ni fatta att ni är dårar?

Det kan också vara en eller flera gudar inblandade. Det kan också finnas andra saker som vi inte har en aning om.
Men jag väntar fortfarande på förklaringen till varför världen inte kan ha funnits för evigt.

Vi säger att det kan vara så eftersom vi inte vet. Vi påstår inte att vi vet nånting om det.
Är vi dårar för att vi erkänner att vi inte vet det vi inte vet?

Du vill ha en förklaring till varför inte något kan finnas utan förklaring. Förklaringar är tydligen inte så viktigt egentligen.
Hela ateismen är upphängd på en enda smal tråd och det är att världen kan finnas utan förklaring.