Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Jag vet ärligt talat inte. Det låter som ett behagligt sätt att gå bort, så får hoppas på något i den stilen. Levern är det av mina organ som är hårdast drabbat av metastaser, så hur det än blir skulle jag tro att något form av leverhaveri blir nådastöten.

Tack! Roligt att höra att tråden kan ge andra något, även om jag skapade den för min egen skull. Var helt enkelt nyfiken på vad ni skulle fråga och tänkte att svara kunde bli ett meningsfullt tidsfördriv. Jag kommer fortsätta svara i tråden så länge jag orkar och kan och (givetvis) så länge ni fortsätter visa intresse genom frågor och kommentarer

Den här tråden rörde mig till tårar. Visserligen bara två, men då är jag ändå nykter! Skyller på att Fjärilsvingar över Haga står på i bakgrunden. Och på fina och välformulerade svar. Forumet kommer att förlora en tillgång, det är en sak som är säker.

Fråga: vilken blir din sista måltid, och var ska den serveras?

Bonus: du har skrivit att du prioriterar gamla vänner framför folk du inte känner, vilket också är rätt och riktigt. Men om du befinner dig i Stockholm och vill bocka av en autentisk eritreansk buffé från hinklistan - skicka PM! Injera är trots allt det olikaste brödet av dem alla

Denna tråden påminner mig om en tråd som finns här på FB. " Cancer i levern igen." Om en ung man och hans kamp mot Cancern.

Som han till slut förlorade. Minns att jag blev väldigt ledsen när han gick bort. Hans flickvän skapade ett konto bara för att kunna logga in och skriva att hennes pojkvän var död.

Det var schysst gjort och även om man var beredd på utfallet blev det ändå sorgligt. Ta hand om dig ts. Och ta till vara på tiden.

Jag kommer att bli ledsen när jag får reda på att du inte finns mer. Men du kommer inte att glömmas bort du heller!

Jag lägger min röst på Olikabroed som årets flashbackare redan nu.

Men åh, så fint att höra av dig igen!
Jag läser alla dina dagens svar och blir lika tacksam som de andra - du ger oss ord på vägen, du har hjälpt mig att sätta ord på tankar som jag inte själv kunna formulera.

Så till sak, och det blir en skön själs bekännelse:
De senaste ca 20 ärens feministiska debacler har stött bort mig. Jag är en hetsig natur och mår inte alltid så bra av att vara det. Även min dåtida institution "drabbades" så smått av de nya strömningarna och jag föredrog att hålla mig undan.
Därför har jag nöjt mig med att kolla scenen via pressen och, när det begav sig, här på FB.
Mina fördomar om allt och alla stärktes (alla är idioter och feministerna ger dem bränsle) och när Södetörn blev ett nytt hatobjekt gav jag helt upp. Inte för att jag är en vän av Södertörn utan för att allt verkade så meningslöst.

Så blev jag ändå nyfiken på just Danius, läste wikiartikeln om henne och fann en personlighet att beundra.
Förr talade man om professorer vid vilkas fötter man gärna suttit. Danius hamnade i den gruppen.
En kvinna med enorm kapacitet. så olik alla andra! Fantastisk integritet, se bara på hennes bibliografi ... I stort sett encyklopediska mått på den bredden. Nyfikenhet och ihärdighet, och lycklig nog att kunna hålla fokus
Jag har faktiskt inte läst något av henne än.
Där kom den, och jag rodnar

Vad sägs om
" I essäsamlingen Husmoderns död och andra texter, som utkom 2014, skrev Danius ett stycke svensk samtidshistoria utifrån recept i Bonniers kokböcker från 1960 till 2010. Från en tid då husmoderns roll även innebar att stycka djur till en mer mekanisk roll, som Danius kallade "avmaskuliniserad" då maskiner tagit över det som tidigare var husmoderns arbete. Essäsamlingen innehöll även texter om Orrefors glasbruk, om fotograferna August Sander och Irving Penn samt om författare som George Sand, Thomas Mann, James Joyce, Stina Aronson, Nathalie Sarraute, Thomas Bernhard och Tomas Tranströmer, med flera."
(citatet från Wikipedia)

Essän är ett så behändigt format, ungefär som en terrier, "mycket hund i litet format"

Jag ttror att hon levde som du, helt efter sin egen personlighet utan att göra avkall på den eller flörta med omgivningen och makten.

Jag ska inte tjata på dig, detta är ett väldigt känsligt ämne. En av mina föräldrar dog i cancer.

Däremot tänker jag att om du tror att du ska dö så har du inget att förlora, du kan kolla upp saker och vad andra har gjort. Jag tror inte att du behöver och dö

En person som skrev om hur han överlevde är Aajonus Vonderplanitz, han skrev denna bok.

https://www.amazon.com/We-Want-Live-.../dp/1889356778

Gratis pdf
https://www.docdroid.net/atM0Bpd/we-...et-pdf#page=14

Jag hoppas du överlever, jag hoppas du gör det för livet. Jag ska be för dig!

Du skrev inte till mig. Men svarar ändå. Ingen av oss "överlever". Döden ingår i livet. @OlikaBroed är tyvärr enbart lite för tidigt på det. Jag med. Men så är livet och döden. Många dör när de är barn, tonåringar, före 30. Inte mycket att göra ngt åt ibland Vi kan bara göra det bästa av det som vi har kvar. Några av oss har tur som faktiskt kan förbereda oss själva och våra anhöriga. Själv har jag nu petat i mig en riktigt dyr halvflaska rött ikväll. Bäst att njuta när man kan. 😊

Javisst! Även om jag inte känner så kan jag relatera till det. Jag är nog så själv, bara inte gällande just detta.
Men då skulle jag påstå att det är ett ateistiskt hem, om du när du säger "religion" innefattar att ni aldrig pratade om själen eller ett liv efter detta. Då spelar det inte nån roll för dig och din uppväxt om mänskor hade en tro privat, för då är det ju på alla relevanta sätt likadant som ett ateistiskt hem. Ja, men va fan... Ibland är ju smöriga svar de enda som duger för att förklara vad man tycker. Ska man hålla andan tills man hittar på nåt ickesmörigt sätt att säga det på? Nä, urrgh, bara ut med det.
Kunde inte bett om ett bättre svar iaf. God lycka på färden.

Tack för tråden, jag tror många har stannat upp och blivit lite mer ödmjuka inför livet tack vare den.

Vad gäller vården är jag övertygad om att du är i goda händer. Jag har slagit mig på alla möjliga och omöjliga vis och skrikit av smärta innan ambulansen gett mig morfin eller liknande och det tar bort, ja jag tror faktiskt banne mig all smärta som finns.

Du är trots allt inte den första som fått cancer så jag tror för det första att de har bra rutiner för det, samt att de kollar till dig individuellt många gånger om dagen så attdu slipper lida. 😌

Och för att inte tala om att få välja smörgåsar, "jag tar gärna en ostmacka med lite paprika på, helst ljust bröd om det finns" -Vad vill du ha att dricka?
-Jag tar gärna lite kaffe och nån lätt måltidsdryck om det går bra?
Så hade det inte varit för att jag är skadad jämnt när jag är på sjukhus så skulle jag vilja vara kvar resten av livet. 😂

Det är värdefullt att läsa om dina tankar och din resa eftersom jag är där själv. Det är lätt att känna sig ensam, även om man har folk omkring sig. "Ingen" vet hur det känns att faktiskt veta att man har endast månader eller något år kvar att leva.

Jag själv toodde att jag skulle bli djupt deprimerad eller ledsen och nere, men det är ju inte så när man fäl fått facit i handen och fått ett antal månader att hämta sig från beskedet.

En dag, en vecka, en månad, i taget. Själv mår jag fint just nu. Proverna såg fina ut, och på måndag blir det ny immunterapi (immunbehandling). På torsdag får jag veta om metastaserna i lungor och buk fortsatt växa eller om behandlingen begränst och bromsar.

"Golfbollen" i min buk kunde jag varit utan. Likaså alla 17 2cnöm- metastaseri båda lungora. 17 st. Överever man dom? Nej. Nu är det en tidsfråga.
.
God natt @OlikaBroed..

PS Acceprans 💓💓💓🤗🤗🤗

Jag var otydlig, självklart är det otroligt hemskt att förlora ett barn. Jag menade när man är 40-50 plus om man har barn då då drabbas de men är man 40-50 och förlorar en livspartner eller släkting så överlever man.. Det är många som förlorar sina livspartners i vår ålder även om partnern inte dör så finns ju otrohet och skiljsmässor och att partnern lämnar en.. Det svider men livet går vidare. Jag hade nog inte gått vidare om jag förlorat mina barn..