Citat:
Många frågor. Och jag kan bara svara för mig själv. Jag hade en cancerdiagnos sedan våren 2020. I januari opererades jag. Ett par dagar innan jag skulle skrivas ut berättade min läkare att jag tyvärr utvecklat metastaser i lungorna och det är obotligt. Min reaktion. Tårarna rann. Ymnigt. Jag sa att "detta kommer jag inte ta hem till mina barn än. Jag måste landa i det själv". Så småningom berättade jag, men det tog ett par månader. Arg har jag aldrig varit. Ledsen - ja. Nu, tio månader senare, så är det helt okey. Man vänjer sig vid tanken märkligt nog.
Ang droger. Den enda drogen jag använder är en sömntablett till natten. Jag har, även som frisk, haft svåra insomningsproblem, så jag väljer det för att sova gott. Men att proppa i mig morfin och andra droger, när jag inte har ont, skulle inte falla mig in. Jag har ingen smärta än, jag kan gå, stå, promenera, gå ut och ta en öl med goda vänner, läsa, streama serier, umgås med barn etc. Allt sånt hade jag inte klarat med droger i kroppen. Och har jag inte ont så känns det meningslöst med ex.vis morfin bara för att blurra bort medvetandet. Tar hellre ett par glas vin istället :-).
Jag har inte någon direkt prognos. Nåt halvår. Nåt år. Jag lär märka när det börjar gå utför. En strålbehandling har gjort att min största tumör minskat i storlek. Metastaserna i lungorna fortsätter att växa, men än andas jag obehindrat.
Jag orkar fortfarande sitta på Flashbacks kriminaldelforum. Ett litet intresse jag har. Nördar gärna ner mig i olika mordfall. Jag orkar läsa, prata i telefon eller umgås med folk. Det kommer jag kanske inte orka när det väl närmar sig. Och då kanske det t o m är dags för de där drogerna. Om jag skulle få ångest i slutet, då finns det säkert något jag kan få för det också.
Vet inte om detta svar är tillfyllest, men då får du ställa fler frågor.
Tillägg: Det låter som om jag yrar omkring och har fullt upp hela tiden. Så är det inte, det har jag inte ork till. Men sammantaget är det så att jag föredrar att vara klar i huvudet NÄR och OM jag umgås med någon. Livet blir mycket enklare då - åtminstone för mig.
Ang droger. Den enda drogen jag använder är en sömntablett till natten. Jag har, även som frisk, haft svåra insomningsproblem, så jag väljer det för att sova gott. Men att proppa i mig morfin och andra droger, när jag inte har ont, skulle inte falla mig in. Jag har ingen smärta än, jag kan gå, stå, promenera, gå ut och ta en öl med goda vänner, läsa, streama serier, umgås med barn etc. Allt sånt hade jag inte klarat med droger i kroppen. Och har jag inte ont så känns det meningslöst med ex.vis morfin bara för att blurra bort medvetandet. Tar hellre ett par glas vin istället :-).
Jag har inte någon direkt prognos. Nåt halvår. Nåt år. Jag lär märka när det börjar gå utför. En strålbehandling har gjort att min största tumör minskat i storlek. Metastaserna i lungorna fortsätter att växa, men än andas jag obehindrat.
Jag orkar fortfarande sitta på Flashbacks kriminaldelforum. Ett litet intresse jag har. Nördar gärna ner mig i olika mordfall. Jag orkar läsa, prata i telefon eller umgås med folk. Det kommer jag kanske inte orka när det väl närmar sig. Och då kanske det t o m är dags för de där drogerna. Om jag skulle få ångest i slutet, då finns det säkert något jag kan få för det också.
Vet inte om detta svar är tillfyllest, men då får du ställa fler frågor.
Tillägg: Det låter som om jag yrar omkring och har fullt upp hela tiden. Så är det inte, det har jag inte ork till. Men sammantaget är det så att jag föredrar att vara klar i huvudet NÄR och OM jag umgås med någon. Livet blir mycket enklare då - åtminstone för mig.
Picasso2! Följer mycket av det du skriver i krimforumet, gjort under en längre tid, du imponerar verkligen på mig då du verkar kunna mycket. Blev ledsen när jag såg det du skrivit här, ville skriva ett PM men det får jag inte då jag själv inte är så aktiv. Hur som helst, jag beklagar verkligen.. känns märkligt då jag ”har en relation” till dig (genom det du skriver här på FB). Ta hand om dig, jag önskar dig allt gott.
