Varför uppmuntras vanliga knegarjobb så mycket?

Handlar också om att många akademiska ämnen sammanfaller och det ena leder till det andra. Säg att du tar en fil kand i ekonomi, detta gör att du får ett ingångsjobb i en större ortanisation som ekonom. Detta jobbar du med i några år, det utlyses en ny tjänst som projektledare i din krets, du söker den och får den, sedan klättrar du bara vidare och bli organisationsledare tex. Du umgås med rätt sorts människor och det ens leder till det andra. Som en knegande rörmokare befinner du dig inte i dessa miljöer på samma sätt och kommer inte få samma möjlighet att utvecklas i yrket. En knegare är ofta en knegare for life. Vissa trivs med detta men de allra flesta vill kunna utvecklas också, och det är svårare att göra det med begränsade teoretiska kunskaper då mycket i vårt samhälle bygger på modeller och idévärldar om hur saker ser ut.

Tycker det borde finnas fler knegarjobb som inte kräver så lång utbildning eller helst ingen alls. Det är något som verkligen många hade behövt, nu krävs kompetens för nästan allt, till och med för att jobba på ica.

Jag upplever det som att vi lever i en kultur som just fokuserar rätt mycket på ("snabba") pengar och ekonomi utan att förankra det så mycket i djupare värden för vad som skapar ett bättre samhälle både direkt och på sikt. Det är olika inställning att i första hand vilja bli rik eller att primärt vilja göra någonting produktivt ("hederligt" arbete).

Hur samhällsuppbyggande, produktivt eller innovativt är det att som Warren Buffett avgöra huruvida Coca-Cola eller Pepsi förtjänar investeringar just nu och att bli stenrik på den analysen? Det bör ju inte vara det som ungdomen drömmer om i min mening.

Hej, har en liten fundering här angående synen på yrken i Sverige. Jag upplever ibland att synen på vanliga knegaryrken (elektriker, rörmokare, svetsare osv) är något som uppmuntras av folk i Sverige. ”Du kan tjäna bra pengar som svetsare/elektriker”, ”det är mycket OB i mitt jobb så jag tjänar bra pengar” hör man ofta folk säga. Även stött på föräldrar till sina barn som säger ”du borde gå fordonslinjen i gymnasiet, då kan du börja jobba direkt efter studenten”. Och visst, för vissa passar dessa jobb, och vi behöver självklart vanliga arbetare som får samhället att gå runt. Men jag tycker det är konstigt att dessa yrken lyfts fram som väldigt positiva yrken från en bred massa i samhället av anledningar som:
Dessa yrkena kan vara extremt slitsamma. Elektriker förstör knän, leder osv. De kan tjäna förhållandevis bra pengar, men detta kan du göra som ekonom på ett kontor också, utan att förstöra kroppen?
Du jobbar mycket ob, vilket gör att du vänder på dygnet, får oregelbundna rutiner och tvingas jobba mer än en akademiker.

Jag anser att det är att lura in sina barn i en ”fälla”, att säga att dessa yrken är något att eftersträva, eftersom det även finns studier som hävdar att folk i arbetaryrken kan leva så mycket som 15 år kortare än akademikeryrken, pga av olika livsval och slitsamheter yrket för med sig.

Varför anser man inte akademikeryrken som ekonomer och advokater som mer eftersträvansvärda än tex lastbilschaufförer och elektriker? Är det för att man själv kommer från en arbetarfamilj och inte tror att dessa ”klassresor” är möjliga att göra? Eller att man inte känner sig hemma i den sortens yrken som arbetarfamilj? Tycker detta är tragiskt, att det redan från början är hugget i sten vilket yrke man ska jobba med i så fall.

För att det är brist på "knegaryrken". Det är inte alla akademiker som tjänar mer än dem plus att de har lån på ett par hundra tusen direkt efter studierna oftast. Om du är knegare så är du typ också garanterad jobb om du skaffat dig rätt yrkeserfarenhet men det finns en inflation av akademiker.

För att det är brist på "knegaryrken". Det är inte alla akademiker som tjänar mer än dem plus att de har lån på ett par hundra tusen direkt efter studierna oftast. Om du är knegare så är du typ också garanterad jobb om du skaffat dig rätt yrkeserfarenhet men det finns en inflation av akademiker.