Hej, har en liten fundering här angående synen på yrken i Sverige. Jag upplever ibland att synen på vanliga knegaryrken (elektriker, rörmokare, svetsare osv) är något som uppmuntras av folk i Sverige. ”Du kan tjäna bra pengar som svetsare/elektriker”, ”det är mycket OB i mitt jobb så jag tjänar bra pengar” hör man ofta folk säga. Även stött på föräldrar till sina barn som säger ”du borde gå fordonslinjen i gymnasiet, då kan du börja jobba direkt efter studenten”. Och visst, för vissa passar dessa jobb, och vi behöver självklart vanliga arbetare som får samhället att gå runt. Men jag tycker det är konstigt att dessa yrken lyfts fram som väldigt positiva yrken från en bred massa i samhället av anledningar som:
Dessa yrkena kan vara extremt slitsamma. Elektriker förstör knän, leder osv. De kan tjäna förhållandevis bra pengar, men detta kan du göra som ekonom på ett kontor också, utan att förstöra kroppen?
Du jobbar mycket ob, vilket gör att du vänder på dygnet, får oregelbundna rutiner och tvingas jobba mer än en akademiker.
Jag anser att det är att lura in sina barn i en ”fälla”, att säga att dessa yrken är något att eftersträva, eftersom det även finns studier som hävdar att folk i arbetaryrken kan leva så mycket som 15 år kortare än akademikeryrken, pga av olika livsval och slitsamheter yrket för med sig.
Varför anser man inte akademikeryrken som ekonomer och advokater som mer eftersträvansvärda än tex lastbilschaufförer och elektriker? Är det för att man själv kommer från en arbetarfamilj och inte tror att dessa ”klassresor” är möjliga att göra? Eller att man inte känner sig hemma i den sortens yrken som arbetarfamilj? Tycker detta är tragiskt, att det redan från början är hugget i sten vilket yrke man ska jobba med i så fall.
Dessa yrkena kan vara extremt slitsamma. Elektriker förstör knän, leder osv. De kan tjäna förhållandevis bra pengar, men detta kan du göra som ekonom på ett kontor också, utan att förstöra kroppen?
Du jobbar mycket ob, vilket gör att du vänder på dygnet, får oregelbundna rutiner och tvingas jobba mer än en akademiker.
Jag anser att det är att lura in sina barn i en ”fälla”, att säga att dessa yrken är något att eftersträva, eftersom det även finns studier som hävdar att folk i arbetaryrken kan leva så mycket som 15 år kortare än akademikeryrken, pga av olika livsval och slitsamheter yrket för med sig.
Varför anser man inte akademikeryrken som ekonomer och advokater som mer eftersträvansvärda än tex lastbilschaufförer och elektriker? Är det för att man själv kommer från en arbetarfamilj och inte tror att dessa ”klassresor” är möjliga att göra? Eller att man inte känner sig hemma i den sortens yrken som arbetarfamilj? Tycker detta är tragiskt, att det redan från början är hugget i sten vilket yrke man ska jobba med i så fall.
